Dessvärre gör ingen annan i min familj det heller. Det innebär att det ofta kan var ganska mycket dåligt humör just på lördagarna innan allt är klart. Ingen tycker det är kul och alla måste ta sin del fast man är ledig och vill göra andra saker. Men när allt är klart, huset luktar rent och allt damm och skit är borta känns det rätt skönt. Och hjälps alla åt och gör sitt är det klart ganska fort.

Just idag hade jag pressen på mig att också åstadkomma några rader till tidningen. Det fick mig att reflektera i lite större perspektiv omkring detta med städning och rengöring. Nu börjar ni kanske tänka att det slagit slint helt för mig. Kanske det har det lite grand. Men man styr inte alltid över vart tankarna går. I alla fall slog det mig att det finns likheter mellan städning och det vi kallar syndabekännelse i kyrkan. Detta moment som alltid finns med i våra huvudgudstjänster och som många reagerar mycket negativt på. Varför ska man bli slagen i skallen med hur dålig man är som människa varje gång man kommer till kyrkan, tänker många.

Jag tycker det är väldigt tråkigt att man upplever det så. Tanken med detta moment i gudstjänsten är ju det motsatta. Det är ett tecken på hur fina och viktiga vi är och att det är viktigt att vi tar hand om oss själva på allra bästa sätt. Vi behöver bli av med det som tynger oss och som förminskar våra liv. Då kan man se syndabekännelsen och bön om förlåtelse som en veckostädning. Vi får bli av med det som skymmer och förminskar det fina som är vi. Jag tror att alla av oss är medvetna om att inte allt vi gör är gott och bra. Därför kan man klart reagera negativt inför att bli tvungen att plocka fram och ta bort detta precis som jag ofta blir på dåligt humör när jag ska städa bort smutsen hemma.

Men precis som när städningen är klar hemma är det rätt skönt att märka hur allt är fräschare och nyare på något sätt. Jag kan njuta mer av livet igen. Det fina i mig har på nytt plockats fram utan att skymmas.

Hemma är det så att dammet kommer ganska fort tillbaka. Det har för mig alltid varit ett mysterium varifrån allt damm kommer. Det bara finns där hela tiden. Tyvärr är det väl likadant med det som vi kallar synd. Det finns där hela tiden i livet och lägger sig över oss.
Därför tror jag vi regelbundet bör göra också den städning som syndabekännelse och bön om förlåtelse är, för att må riktigt bra. Vi kan välja att göra det i gudstjänsten, med någon medmänniska eller själv med Gud. Det viktiga är att vi gör det, inte hur. Det finns inget negativt i det. Det handlar om ta oss själva på allvar. Det stora och vackra vi är men också det bristfälliga i våra handlingar.

Gud välsigne dig!