21 nov 07:47
SK Premium+:
|
Ingela Brandberg Biografi Ingela Brandberg bor sedan 1981 i Madrid, där hon är verksam som journalist och utgivare av diverse publikationer, bland annat boken ”En doft av Spanien” om det traditionella spanska köket och landets viner. Beställ boken direkt från författaren på: ingela@ib-network.es eller mobil: +34 629 132 076. Pris: 18 euro (180 SEK) + portokostnad. |
|
Array
(
[0] => Array
(
[id] => 15882
[sectionId] => 243
[priority] => 9
[publish] => y
[body] => Här äter man inte ägg med kniv, endast med gaffel, och inte heller köttbullar eller annan mat som lätt kan skäras med en gaffel. Däremot använder spanjorerna gärna silversked till kokt ägg och känner ofta inte ens till de obehagliga kemiska reaktioner i sammanhanget, som svenskar motiverar sin plastsked med.
Om man inte har tillgång till fiskbestick, äter man fisk endast med gaffel och använder på sin höjd en liten bit bröd som ”påpetare”. Fisken får aldrig skäras med köttkniv.
Frukt förekommer ofta som dessert och serveras då med kniv och gaffel. Undantag är mandariner och någon enstaka exotisk fruktsort. Och sällan eller aldrig ser man en spanjor gå och mumsa på ett äpple utomhus.
Brödet då? Jo, en skiva eller ett kuvertbröd läggs på en individuell brödassiett, annars direkt på bordet bredvid tallriken. Däremot aldrig någonsin på mattallriken. Brödet inmundigas genom att man bryter en liten bit med båda händerna och stoppar in men man tar aldrig ett bett av det, så som man däremot helt korrekt kan göra av en rostad brödskiva eller sandwich. Till sandwich mixto, det vill säga skinka och ost mellan två grillade brödskivor, används däremot kniv och gaffel och alltid till morgonkaffets diverse bakverk, även på barerna.
Smör förekommer sällan vid måltiderna. Men skulle det serveras, tar man en liten klick, som med en enkel gest stryks av med kniv på den brutna brödbiten som går direkt in i munnen. Bred aldrig någonsin ut och jämna till på en större brödbit enligt svenskt manér!
I Spanien kan du lätta på förbudet mot att lämna mat på tallriken. Lite grand, precis lagom mycket, anses till och med mer elegant än att rensa fatet. Det verkar girigt och ger en hint om att du fortfarande är hungrig.
Sak samma med vinflaskan. En god svensk tömmer varje droppe medan spanjoren dricker så mycket han har lust och ofta lämnar en del kvar i flaskan när han reser sig från ett restaurangbord.
Svenskarna har inte monopol på att skåla. Ett spanskt middagssällskap kan mycket väl utbringa en skål men då är det hela bordet som deltar (utan knapphöjder och vänster-höger-titt) och alla klirrar sina glas mot varandra. På stora kalas brukar värdfolket gå runt och skåla vid alla bord.
Under en formell middag är det artigt att med en gest eller liten kommentar visa att maten smakar gott men det är bevis på bristande uppfostran att understryka detta med lovord. Det kan uppfattas som en antydan om att maten inte alltid är utsökt just i det hemmet...
Man tackar inte för maten i Spanien utan tackar gör man när man går hem. Och man säger inte ”tack för maten” utan bara ”tack så mycket”. Det räcker. Spanjorer brukar inte heller ringa och tacka för senast men om man som svensk ändå gör det, så blir det naturligtvis uppskattat.
Idag är det kanske vanligare att gästerna tittar ut i köket, men det är lika bra att låta bli om man besöker äldre spanjorer för första gången. Traditionellt betraktades det nämligen som ett intrång i hemmets privatliv, även om det bara var för att ”hjälpa till”. Spansk etikett andas ofta en ”tjänstefolkets närhet”, som ju inte längre existerar i Sverige där hjälpsamma gäster lätt blir populära.
[ingress] => Regler för fint sätt och etikett betraktas väl i dagens samhälle mest som underhållande läsning. Men ändå – det socialt korrekta i ett land kan ibland vara raka motsatsen i ett annat. Och som utlänning i Spanien kan det kännas artigt, roligt och praktiskt att veta vad som traditionellt gäller. Några mycket väluppfostrade spanska vänner har bidragit med intressanta exempel.
[headline] => Svensk och spansk etikett på kollisionskurs
[page] => 0
[modified] => 20120227104816
[created] => 20111121174547
[publishStart] => 20111201072300
[publishStop] => 20120519184559
[fullArticle] => Svensk och spansk etikett på kollisionskurs Regler för fint sätt och etikett betraktas väl i dagens samhälle mest som underhållande läsning. Men ändå – det socialt korrekta i ett land kan ibland vara raka motsatsen i ett annat. Och som utlänning i Spanien kan det kännas artigt, roligt och praktiskt att veta vad som traditionellt gäller. Några mycket väluppfostrade spanska vänner har bidragit med intressanta exempel. Här äter man inte ägg med kniv, endast med gaffel, och inte heller köttbullar eller annan mat som lätt kan skäras med en gaffel. Däremot använder spanjorerna gärna silversked till kokt ägg och känner ofta inte ens till de obehagliga kemiska reaktioner i sammanhanget, som svenskar motiverar sin plastsked med.
Om man inte har tillgång till fiskbestick, äter man fisk endast med gaffel och använder på sin höjd en liten bit bröd som ”påpetare”. Fisken får aldrig skäras med köttkniv.
Frukt förekommer ofta som dessert och serveras då med kniv och gaffel. Undantag är mandariner och någon enstaka exotisk fruktsort. Och sällan eller aldrig ser man en spanjor gå och mumsa på ett äpple utomhus.
Brödet då? Jo, en skiva eller ett kuvertbröd läggs på en individuell brödassiett, annars direkt på bordet bredvid tallriken. Däremot aldrig någonsin på mattallriken. Brödet inmundigas genom att man bryter en liten bit med båda händerna och stoppar in men man tar aldrig ett bett av det, så som man däremot helt korrekt kan göra av en rostad brödskiva eller sandwich. Till sandwich mixto, det vill säga skinka och ost mellan två grillade brödskivor, används däremot kniv och gaffel och alltid till morgonkaffets diverse bakverk, även på barerna.
Smör förekommer sällan vid måltiderna. Men skulle det serveras, tar man en liten klick, som med en enkel gest stryks av med kniv på den brutna brödbiten som går direkt in i munnen. Bred aldrig någonsin ut och jämna till på en större brödbit enligt svenskt manér!
I Spanien kan du lätta på förbudet mot att lämna mat på tallriken. Lite grand, precis lagom mycket, anses till och med mer elegant än att rensa fatet. Det verkar girigt och ger en hint om att du fortfarande är hungrig.
Sak samma med vinflaskan. En god svensk tömmer varje droppe medan spanjoren dricker så mycket han har lust och ofta lämnar en del kvar i flaskan när han reser sig från ett restaurangbord.
Svenskarna har inte monopol på att skåla. Ett spanskt middagssällskap kan mycket väl utbringa en skål men då är det hela bordet som deltar (utan knapphöjder och vänster-höger-titt) och alla klirrar sina glas mot varandra. På stora kalas brukar värdfolket gå runt och skåla vid alla bord.
Under en formell middag är det artigt att med en gest eller liten kommentar visa att maten smakar gott men det är bevis på bristande uppfostran att understryka detta med lovord. Det kan uppfattas som en antydan om att maten inte alltid är utsökt just i det hemmet...
Man tackar inte för maten i Spanien utan tackar gör man när man går hem. Och man säger inte ”tack för maten” utan bara ”tack så mycket”. Det räcker. Spanjorer brukar inte heller ringa och tacka för senast men om man som svensk ändå gör det, så blir det naturligtvis uppskattat.
Idag är det kanske vanligare att gästerna tittar ut i köket, men det är lika bra att låta bli om man besöker äldre spanjorer för första gången. Traditionellt betraktades det nämligen som ett intrång i hemmets privatliv, även om det bara var för att ”hjälpa till”. Spansk etikett andas ofta en ”tjänstefolkets närhet”, som ju inte längre existerar i Sverige där hjälpsamma gäster lätt blir populära.
[puff] =>
[member] => p
[commercialArticle] => n
[includeInRss] => 1
[intressenter] =>
[deletionHash] =>
)
[1] => Array
(
[id] => 15398
[sectionId] => 243
[priority] => 9
[publish] => y
[body] => Våra två små döttrar, som hade bott i Kanada, Brasilien och Tyskland, visste precis vad ett barnkalas skulle bestå av: kakor, bullar, tårtor, godis och saft. Socker, socker, socker.
Första födelsedagsfesten i Madrid bjöd emellertid på överraskningar. Inte en godispåse så lång ögat nådde. Däremot kastade sig de små spanska vännerna över chips, oliver, tortilla och sandwichar. Sockret i coca-colan fick räcka. På den tiden firade spanjorerna mer sina santos (helgon-/namnsdagar) än födelsedagar, så det där med tårtor och ljus var inte heller så aktuellt.
Smågodis var okänt. I La Moraleja utanför Madrid, där vi bodde, stillade de internationella barnen sitt beroende av segt, surt och sött snask i en bar för amerikanska soldater, som sålde godis made in USA. Även desserter var ett eftersatt kapitel; färsk frukt avslutade för det mesta måltiden.
Socker förekom huvudsakligen i två sammanhang. Dels vid frukosten med dess mariekex och croissanter, dels vid la merienda, mellanmålet, efter skolan då barnen strömmade till bagerierna och köpte en donut eller palmera, chokladöverdragen eller med socker på. Just den stadiga frukost och det rejäla mellanmål, som svenska föräldrar bekymrade sig så om, tog spanjorerna ganska lätt på medan barnen i Sverige proppade sig fulla med allehanda slisk i andra sammanhang.
Tre årtionden senare. Vad har då hänt? Jo, eleverna i mina döttrars skola, dit jag på 80-talet var inbjuden för att visa hur en bra frukost skulle se ut, serverar idag säkert sina egna barn både yoghurt och müsli och ger dem troligen färre sötsaker efter skolan. Samtidigt säljs färdigförpackat snask i varenda supermercado och på sistone har butiker med smågodis dykt upp som svampar ur marken. En hel del härstammar från Sverige.
IKEA:s intåg i Spanien för femton år sedan ska inte underskattas. Den spanjor som då inte visste hur man sätter sprätt på sitt sockerberoende fick god hjälp på traven. Möbeljättens Tienda Sueca förvandlades snart till en kak- tårt- och karamellbod med inslag av lax och kaviar. Och med IKEA:s kanelbullar och prinsesstårta i ryggen kom slutligen Caroline Svensson i Madrid på den genialiska idén. För ett par år sedan öppnade hon på bästa adress den första helsvenska smågodisbutiken Oomuombo och fler har det blivit. Hon marknadsför sina produkter som naturliga och hälsosamma och fokuserar till stor del på en vuxen kundkrets.
Konkurrensen har inte låtit vänta på sig. I den spanska huvudstaden finns idag minst två andra företag – Pröva-lo och Sött&Salt – som lanserar svensktillverkat smågodis inom en sektor, som har lyckats expandera mitt i det ekonomiska kriseländet. Enligt uppgift konsumerar spanjoren numera 2,5 kilo sötsaker per år och ofta i blå-gula förpackningar.
Parallellt har något annat hänt i norr. Den svenska sockerkonsumtionen har i stort sett legat på samma nivå sedan 1960-talet medan utbudet av oliver, vitlök och tortilla som bekant har mångdubblats. Och även om svenska barnkalas ännu förknippas med sockerprodukter och olivkonsumenterna hittas i föräldragenerationen, så har de båda länderna alltmer anammat varandras snack-trender. Så under de tre årtionden, som jag har observerat mellanmålsvanorna i Madrid, har cirkeln faktiskt slutit sig lite grand.
[ingress] => När jag flyttade till Spanien för exakt 30 år sedan noterade jag genast spanjorernas och svenskarnas väsensskilda relation till socker. Konsumtionen per capita i Spanien låg på den tiden i botten av den europeiska statistiken medan det nordiska sötsuget fick Sverige att toppa listan.
[headline] => Samlevnaden mellan svenskar och spanjorer en smaksak
[page] => 0
[modified] => 20111128173749
[created] => 20110808160602
[publishStart] => 20110901074100
[publishStop] => 20120204150659
[fullArticle] => Samlevnaden mellan svenskar och spanjorer en smaksak När jag flyttade till Spanien för exakt 30 år sedan noterade jag genast spanjorernas och svenskarnas väsensskilda relation till socker. Konsumtionen per capita i Spanien låg på den tiden i botten av den europeiska statistiken medan det nordiska sötsuget fick Sverige att toppa listan. Våra två små döttrar, som hade bott i Kanada, Brasilien och Tyskland, visste precis vad ett barnkalas skulle bestå av: kakor, bullar, tårtor, godis och saft. Socker, socker, socker.
Första födelsedagsfesten i Madrid bjöd emellertid på överraskningar. Inte en godispåse så lång ögat nådde. Däremot kastade sig de små spanska vännerna över chips, oliver, tortilla och sandwichar. Sockret i coca-colan fick räcka. På den tiden firade spanjorerna mer sina santos (helgon-/namnsdagar) än födelsedagar, så det där med tårtor och ljus var inte heller så aktuellt.
Smågodis var okänt. I La Moraleja utanför Madrid, där vi bodde, stillade de internationella barnen sitt beroende av segt, surt och sött snask i en bar för amerikanska soldater, som sålde godis made in USA. Även desserter var ett eftersatt kapitel; färsk frukt avslutade för det mesta måltiden.
Socker förekom huvudsakligen i två sammanhang. Dels vid frukosten med dess mariekex och croissanter, dels vid la merienda, mellanmålet, efter skolan då barnen strömmade till bagerierna och köpte en donut eller palmera, chokladöverdragen eller med socker på. Just den stadiga frukost och det rejäla mellanmål, som svenska föräldrar bekymrade sig så om, tog spanjorerna ganska lätt på medan barnen i Sverige proppade sig fulla med allehanda slisk i andra sammanhang.
Tre årtionden senare. Vad har då hänt? Jo, eleverna i mina döttrars skola, dit jag på 80-talet var inbjuden för att visa hur en bra frukost skulle se ut, serverar idag säkert sina egna barn både yoghurt och müsli och ger dem troligen färre sötsaker efter skolan. Samtidigt säljs färdigförpackat snask i varenda supermercado och på sistone har butiker med smågodis dykt upp som svampar ur marken. En hel del härstammar från Sverige.
IKEA:s intåg i Spanien för femton år sedan ska inte underskattas. Den spanjor som då inte visste hur man sätter sprätt på sitt sockerberoende fick god hjälp på traven. Möbeljättens Tienda Sueca förvandlades snart till en kak- tårt- och karamellbod med inslag av lax och kaviar. Och med IKEA:s kanelbullar och prinsesstårta i ryggen kom slutligen Caroline Svensson i Madrid på den genialiska idén. För ett par år sedan öppnade hon på bästa adress den första helsvenska smågodisbutiken Oomuombo och fler har det blivit. Hon marknadsför sina produkter som naturliga och hälsosamma och fokuserar till stor del på en vuxen kundkrets.
Konkurrensen har inte låtit vänta på sig. I den spanska huvudstaden finns idag minst två andra företag – Pröva-lo och Sött&Salt – som lanserar svensktillverkat smågodis inom en sektor, som har lyckats expandera mitt i det ekonomiska kriseländet. Enligt uppgift konsumerar spanjoren numera 2,5 kilo sötsaker per år och ofta i blå-gula förpackningar.
Parallellt har något annat hänt i norr. Den svenska sockerkonsumtionen har i stort sett legat på samma nivå sedan 1960-talet medan utbudet av oliver, vitlök och tortilla som bekant har mångdubblats. Och även om svenska barnkalas ännu förknippas med sockerprodukter och olivkonsumenterna hittas i föräldragenerationen, så har de båda länderna alltmer anammat varandras snack-trender. Så under de tre årtionden, som jag har observerat mellanmålsvanorna i Madrid, har cirkeln faktiskt slutit sig lite grand.
[puff] =>
[member] => p
[commercialArticle] => n
[includeInRss] => 1
[intressenter] =>
[deletionHash] =>
)
)
Ingela Brandberg
Svensk och spansk etikett på kollisionskurs
INGELA BRANDBERG. Regler för fint sätt och etikett betraktas väl i dagens samhälle mest som underhållande läsning. Men ändå – det socialt korrekta i ett land kan ibland vara raka motsatsen i ett annat. Och som utlänning i Spanien kan det kännas artigt, roligt och praktiskt att veta vad som traditionellt gäller. Några mycket väluppfostrade spanska vänner har bidragit med intressanta exempel.[läs mer]
Samlevnaden mellan svenskar och spanjorer en smaksak
INGELA BRANDBERG. När jag flyttade till Spanien för exakt 30 år sedan noterade jag genast spanjorernas och svenskarnas väsensskilda relation till socker. Konsumtionen per capita i Spanien låg på den tiden i botten av den europeiska statistiken medan det nordiska sötsuget fick Sverige att toppa listan.[läs mer]
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
   |
|
| |||||
