Ibland blir allting väldigt långrandigt; när det spöregnar i en hel vecka, när alla TV-program består av sega debatter och inget trevligt finns inprickat i almanackan. USCH, så tråkigt! Här på kusten SKA det ju vara full fart och sol och drag under galoscherna.

Ibland är livet rutigt. För mig är det VÄLDIGT rutigt, för jag älskar nämligen korsord. Min gamla svenska veckotidning har fått följa med till Spanien, och kommer varje vecka. Mja - alltså om jag tur, det inte regnar, och brevbäraren är på gott humör! Sedan försvinner jag bland alla rutorna i härligt knepiga korsord. Jag bara dyker in i denna krysskrossvärld, beväpnad med pennor och suddgummin. Tittar förvirrat upp  ibland för att fråga min sambo vad kung Arturs krigare hette, eller var Napoleon vann sin tredje seger, eller vad huvudorten heter i Långtbortistan. Om ingen av oss vet, fördjupar vi oss i stora uppslagsböcker, där vi läser en massa annat spännande vid sidan om, och blir ganska bildade på kuppen.

ROLIGT är det, och rutig i skallen blir man!  En del tycker nog att ett inrutat liv är tråkigt - men det är det inte alls! Och för en gammal skolfröken, som lagt rutiga scheman i alla tider är det alldeles i sin ordning!  "En människa ska ha lite ruter i sig", det sa alltid min faster, som var en rekordelig person.

Prickigt är trevligt! Här i Andalusien har kvinnorna de underbara, prickiga flamencoklänningarna, som alltid tycks vara på modet. Dom är liksom pricket över i:et på alla ferior. Hela Spanien är förresten prickigt, har ni tänkt på det? Titta neråt nästa gång ni flyger, och ni ser hundratusentals prickar. Det är olivträden, som planterats i prydliga snörrätta rader. Inte en prick på de spanska odlarnas ordningssinne!

Jag hade en prickig klänning en gång - många gånger! Var ute på en veckas tjusig kryssning, och skulle vara tjusig själv också, var det tänkt. Men mitt bagage hade kommit bort på flyget. Alltså kryssade jag fram i min prickiga bomullsklänning och såg lika prickig ut till frukost, lunch och middag, medan alla andra bytte kreationer stup i kvarten. Dom tyckte nog att jag var en konstig prick!

Blommigt är väl härligt? Särskilt sommartid bland ljusa björkar och prunkande bokskogar, trädgårdsfester och bryggdanser. Blommor är skönhet, doft, glädje och romantik. Perfekt! Ser till min förtjusning i min veckotidning att blommiga klänningar är kolossalt INNE nu igen. Fast jag tänker ha dom UTE i den svenska sommarsolen.

Brokigt är hela livet ibland. En trist, svart morgon kan vips förvandlas till en förtjusande solgul dag och en underhållande kväll. Tillvaron får glada färger, och allt blir glatt och glittrigt. Simsalabim! När jag målar en tavla ibland blir den alltid brokig, med en massa starka färger överallt. Hur jag än försöker så blir det aldrig så där lugnt och sobert elegant som jag tycker är så snyggt! En målerilärare sa till mig en gång att man målar som man är. Alltså är jag en brokig person, och det är inget att göra åt!

Enfärgat säger mig inte så mycket, det blir liksom för enformigt för mig. Det är klart att det ofta är värdigt och stilfullt - men inte riktigt min stil. Är man nu en gång randig och rutig och blommig och  prickig och brokig så får man nöja sig med det. Var och en blir salig på sin modell!

Vårblommiga hälsningar.