De flesta som läser denna spalt förstår nog vad jag menar. Många har vittnat om den gåtfulla passion som väcks hos den som vistas en tid i Spanien. Det är så lätt att fastna. Här finns ljuset. Landskapet. Människorna. Den färgstarka kulturen. Tillvaron här är intensivare på något sätt. Man lever mer i nuet. Jag vågar påstå att det inte finns något liknande land i hela världen. Inte lika spännande, kontrastfyllt och föränderligt. Men samtidigt tryggt europeiskt och så långt ifrån svenskt lagom det går.

Ända sedan 1950-talet har Spanien lyckats behålla sin plats som svenskarnas favoritland. Det spelar egentligen ingen roll hur många nya exotiska resmål som presenteras varje år av researrangörerna. Spanien är svenskarnas populäraste resmål. Om semesterdestinationerna Mallorca och Kanarieöarna räknas in i besöksstatistiken är det ungefär en miljon svenskar som numera åker till Spanien under ett år.

För de flesta som reser till Spanien är det naturligtvis först och främst klimatet som lockar. Sedan kommer tryggheten, man vet vad man får för pengarna. Allt fungerar. Servicen håller EU-standard.

Men så finns det alltså något annat. Något svårförklarligt. Något som gör att de flesta som kommer hit drabbas av en livslång passion.

Själv har jag ägnat en så stor del av mitt yrkesverksamma liv åt detta land i andra änden av Europa. Min förälskelse började spira redan under 1960-talet. Barndomens sommarsemestrar med familjen följdes av ungdomens äventyrliga resor kors och tvärs genom hela landet, först som tågluffare och liftande vagabond, därefter som nyfiken student. Jag pluggade spanska och studerade Spaniens historia, politik och kultur. Jag var bosatt i landet under perioder, och ibland fanns det även någon spanjorska som var orsaken till mitt intresse. När jag sedan började arbeta som journalist blev Spanien mitt andra hemland. I flera längre perioder har jag varit stationerad i Madrid som korrespondent.

Mycket har förändrats sedan jag kom till Spanien första gången. På gott och ont. Ni som följer denna spalt har kunnat läsa mina i många stycken kritiska samhällsanalyser. Den man älskar är man mest kritisk mot.

Min passion till Spanien kommer alltid att bestå. Min journalistiska bevakning likaså. I höst väntar många nyheter i Spanien. Hur kommer Spanien att klara lågkonjunkturen? Vad händer med folkomröstningen i Baskien? Hur utvecklas den konfliktfyllda rikspolitiken. Vad sker inom kulturlivet? Vem vinner La Liga? Vilka matadorer triumferar på Las Ventas? Det finns mycket att skriva om i denna spalt.

Men först är det sommar. Trevlig semester.