Det var här som bodegan Marqués de Riscal från Rioja kom i början av 1970-talet och tänkte starta en bodega, som skulle göra ett fräscht och modernt vitt vin. Med hjälp av den berömde professorn Emile Peynaud började man åter införa verdejo-druvan i Rueda. Den hade fått falla tillbaka till förmån för palomino-druvan, en sherry –druva med mycket hög avkastning. Riscals experiment blev en succé och andra vinbönder tog efter, planterade verdejo och satte upp moderna bodegor. Allt i rostfritt stål och med kylning för en kontrollerad fermentation. Redan 1980 fick man sitt d.o. för sitt vita vin och 21 år senare fick man det för de röda och rosé.

För mig har Rueda stått för ett modernt vitt vin till en hygglig pris. Ett mycket hygglig pris till och med. Tag till exempel Lorenzo Cachazo, som jag brukade ha som vårt vita husvin och som kostar cirka fyra euro. Eller vinet från Telmo Rodríguez, en av Spaniens absolut bästa vinmakare, hans vin Basa kostar under sex euro. Det tycker jag är ett fynd.

Det finns dyra Rueda också, exempelvis. Belondrade y Lurton för 25 euro, men de flesta håller sig på marken. Jag provade en Atelier Verdejo 2006 från den nya bodegan Predio de Vascarlón, priset under fyra euro. Med verdejo-druvan har man ett vin som säger rakt fram Rueda och hellre det, än ännu en billig chardonnay.