Vi satt på verandan med en helt underbar utsikt mot Gibraltar och sundet. Med 650 meter över havet och västerläge har Rickard fått ett mycket speciellt micro-klimat på sina tre hektar. Det är heta somrar och svala, ja nästan kalla vintrar. Här odlar han bara Tempranillo-druvan. Samtidigt finns det andra marker i Ronda-bergen, där det odlas Chardonnay, Cabernet Sauvignon och Petit Verdot åt honom.

”Vi börjar väl med en vitt vin. Den här kallar jag för Astrid, efter Lindgren. Jag har börjat kalla mina viner efter kända svenska kvinnor. Det är en 100 procent ren Chardonnay som har fått ligga sex månader på franska ekfat, Jag vet att du inte är så förtjust i Chardonnay, men vi kan ju prova.”

Nej, detta var inte ett vin för mig. Det var en Chardonnay i den amerikanska stilen. Den påminde mig om den Lincoln Town Car som jag och Rickard hade kört runt Spanien för att prova viner. Rund, fyllig och övervällande. Kanske den skulle heta Ann-Margret istället.

Men för att få en så objektiv provsmakning som möjligt så fick jag med mig ett par flaskor. Väl hemma bad jag några vitt-vins älskare som jag vet tycker mycket om den amerikanska/australienska stilen att prova. Jo, mycket riktigt, hos dom var vinet en hit. Så tycker du om vita viner i den fylliga, smöriga stilen med mycket tropiska frukter så kan Astrid vara nåt för dig.

I nästa vinspalt tar jag upp det röda vinet Greta och några andra nyheter
som kommer nästa år.