”Jag vill att du ska prova det här vinet. Många har bett mig framställa ett vardagsvin till ett hyggligt pris. Jag har gjort det här med 90 procent cabernet sauvignon, 10 procent petit verdot och det har inte legat på ekfat.”
Vinet var rejält mörkt med lite purpur-toner som skvallrade om att det var ungt. Rickard har ett speciellt fermenteringsfat som gör att han kan dra ut all färg ur druvorna på ett skonsamt sätt. Det är just detta fat som bland annat ligger bakom framgången med hans röda Sueños.

Jag sniffade och dom unga dofter slog emot mig. Slurp och vinet rullade runt i munnen. Visst var vinet fylligt men för mig fattades något, kanske skulle han prova med lite fatlagring i alla fall. Richard skrattade och sa att det var hans idé också och han hade vin som hade legat på äldre fat i 4–5 månader. Han lovade att buteljera vinet och skicka ner ett par prov när det stabiliserat sig i flaskan.

”Jag har ett par andra nyheter för 2010 -2011 som vi kan prova från fat. Den ena är en Sueños Reserva, som har fått ligga ett år extra på fat. Den andra är en cabernet, tempranillo och petit verdot blandning som ligger på nya franska ekfat.”
För mig var dessa viner helt underbara och behövde inte mer fatlagring. Jag återkommer till dom när det blir tid att släppa ut dom på marknaden. I mitt tycke skulle det vara snarare än senare.

Det har nu gått ett par veckor och det nya vinet har kommit ner till mig. Detta är något helt annat. Kraftfullt men med stil. En lillebror till Sueños, den heter Greta men skulle kunna kallas Bamse.