På Mallorca har jag nu tjänstgjort som präst i snart två månader. Vi har många vigslar. Svenska par kommer hit för att gifta sig i en vacker miljö.
Under samtalet före vigseln, ber jag dem välja något eller några bibelord, som skall läsas under ceremonin, ord som jag också har som utgångspunkt i mitt vigseltal. De allra flesta brudpar väljer just Kärlekens lov.

Varför?
Jo, det är så de vill att deras kärlek skall se ut. Det är ord som talar till dem på djupet.
Lovsången slutar med orden: ”Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken”.
Det är en fantastisk förmån att få vara med och dela dessa högtidsstunder med starka känslor och så mycket glädje, att få möta människor som har framtidstro, som är fyllda av en önskan att ge till varandra och att dela allt som livet bjuder på.


Men alla dagar är inte sådana. Utsattheten finns på Mallorca som på andra platser. I sommar har det dessutom inträffat terrordåd här, med mycket tragiska följder. Människor lever i sorg och rädsla.
Men ändå, mitt i det svåra finns tron, hoppet och kärleken som omsluter oss, som vägrar att ge upp. Som är livet. Som är Gud hos oss, i oss.

Sedan det blev klart att jag och min Kerstin ska tjänstgöra på kyrkan i Fuengirola, under hösten, har vi mötts av en positiv nyfikenhet. Vi känner oss välkomna.
Och vi ser med nyfikenhet och viss spänning fram mot allt det nya och att få möta er.
Vi är också nyfikna på era trakter nere på Solkusten. Så långt söderut i Spanien har vi inte varit. (Förutom när vi seglade genom Gibraltar sund i början av sjuttiotalet.)

Våra upplevelser från Mallorca och från andra församlingar, både ute och hemma, bär vi nu med oss till er, men med insikten att varje församling är unik.
Men en sak är jag övertygad om; att också i Fuengirola, Kärleken är störst av allt.

Vi ses!