Vid årsskiftet tog Spanien över ordförandeskapet efter Sverige, den svenska statsministern lämnade därmed över uppgiften som EU:s ledande politiker till sin spanska kollega. Nu är det Spaniens premiärminister José Luis Rodriguez Zapatero som står vid rodret för den europeiska skutan. Under det första halvåret kommer de spanska medierna att domineras av EU-ordförandeskapet.

En annan fråga som också kommer att få stort utrymme under det nya året är regionernas förhållande till centralmakten. Medan den tidigare konservativa regeringen med Aznar som ledare stod för konfrontation genom sin centralistiska politik har Zapatero sökt samförstånd. Nu anklagas han för att ha släppt fram de regionala nationalisterna för långt. Självständighetsrörelserna har växt sig starkare. Vi kommer förmodligen att se nya rådgivande folkomröstningar under detta år i Baskien och Katalonien.

Men den stora frågan för Spanien under 2010 är den ekonomiska krisen, precis som det var det stora ämnet under 2009. Var femte spanjor är nu arbetslös. Tillväxten står stilla och underskottet i statskassan växer oroande snabbt. Spanien har blivit Europas sjukling, som de internationella ekonomiska analytikerna uttryckt tillståndet.

När ekonomin går dåligt är det alltid regeringen i ett land som får skulden. Många spanjorer är i dag besvikna och anklagar Zapatero för dålig ekonomisk politik. Regeringens svar är att satsa på reformer som inte kostar pengar. Den nya abortlagstiftningen blir det sista steget av en serie stora förändringar där homosexuella äktenskap och förbättrad jämställdhetslagstiftning tidigare klubbats igenom.
Men dessa reformer räcker inte. Många familjer kommer att tvingas lämna hus och hem när räntorna stiger. Allt fler kommer att bli utförsäkrade. Kritiken mot regeringen kommer att fortsätta växa.

Misstron mot Zapatero är nu så stor att om det var val i dag skulle det bli regeringsskifte, det visar samtliga opinionsundersökningar. Detta trots att det konservativa oppositionspartiet Partido Popular är svårt sargat av korruptionsskandaler och inre strider. Och då ska man veta att det är riktigt saftiga skandaler som PP dragits in i. Knappt en dag har passerat denna höst utan att en politiker avslöjats med att ha tagit emot pengar, fått snygga kostymer i present eller lyxvillor i utbyte mot tjänster. Partimedlemmar verkar inte göra annat än berika sig själva och inbördes kämpa om makten och pengarna. Costa del Sol har heller inte varit förskonat. Tvärt om. Miljontals euro har hamnat i fickorna på giriga lokalpolitiker.

Men skandalerna visar dock trots allt att den spanska pressen fungerar och vågar avslöja missförhållanden. Tack vare specialiserade poliser, envisa journalister och modiga förundersökningsdomare får spanjorerna veta.

Och om man ska se något gott i det som händer nu i Spanien är det att utvecklingen har tvingats stanna upp ett tag. Krisen har fört spanjorerna närmare varandra. I svåra tider är det familj och vänner som ger trygghet. Mitt i krisen är krogarna fyllda. I stället för att konsumera och facebooka träffas folk över en kaffe, ett glas vin eller en middag. 2000-talets andra decennium kan bara bli bättre.