Det råder ingen tvekan om att regnet, om än besvärande, var efterlängtat. Främst var det anmärkningsvärt med vilket tålamod lokalbefolkningen accepterade oavbrutet regn i flera veckor. Det ständiga hotet om torka och vattenbrist på kusten gör att all nederbörd är välkommen, speciellt om den som i detta fall fallit i en jämn ström som inte orsakat anmärkningsvärda översvämningar eller andra bekymmer.

Visst lider man lite med dem som tillbringade en välförtjänst julsemester på Costa del Sol och som inte fick många timmar varken i solen eller på golfbanan. Samtidigt är det viktigt att se på lång sikt och tillskottet av vatten har en avgörande betydelse för de kommande månaderna.

Med detta sagt är det naturligtvis ett grundkrav att det efterlängtade regnet tas tillvara på bästa möjliga sätt. Därför är det bekymmersamt när det åter framkommer hur bristfällig infrastrukturen är på många håll. Främst gäller det vattenreservoaren La Concepción i Marbella, som är så begränsad att den på knapp två veckor gick från att vara halvtom till att fyllas och tvingas släppa ut vatten. Bristande framförhållning och samordning mellan de olika myndigheterna har lett till att man i Marbella de senaste 15 åren byggt en mycket dyr avsaltningsanläggning, samtidigt som man ett otal gånger släppt färskt dricksvatten rakt ut i havet för att det inte ryms i reservoaren.

Vi får trösta oss med att det, om än långsamt, trots allt går åt rätt håll. Bristerna i infrastrukturen justeras etappvis. Minnet är fortfarande färskt av omfattande översvämningar tidigare år både i Fuengirola, Puerto Banús, Almuñécar och Málaga.

Debatten om klimatförändringarna är högaktuell i hela världen och på Costa del Sol finns särskild anledning att ta hotet på allvar och visa större framförhållning än hittills. Även om översvämningarna kanske varit de mest uppseendeväckande klimatfenomenen är torkan det största hotet för området. Befolkningstillväxten gör att vattenkonsumtionen hela tiden ökar på kusten, samtidigt som tillgången på vatten är begränsad.

Om man ser hur vattnet administreras i dagsläget finns det onekligen anledning att oroa sig. Jag tänker inte bara på de begränsade vattenreservoarerna i provinsen utan även på det pågående vattenkriget inom vattenbolaget för kommunerna på västra Costa del Sol, Acosol. Det handlar dock inte om vattentillgångarna i sig utan främst om tarifferna. Här har det politiska rävspelet lett inte bara till en öppen konfrontation mellan vänsterpartierna och Partido Popular utan ett reklamkrig i media där parterna med offentliga annonspengar skyller på varandra för de kommande prishöjningarna.

I slutänden är det nog som med det mesta, att vi som individer måste ta initiativet, om vi ska komma någonstans. Om vi väntar på att politikerna löser vatten- och klimatfrågan åt oss lär det inte sluta lyckligt.

Oavsett om regnet vräker ned ute spolar jag numera toaletten så lite som möjligt. I vattencisternen ligger en vattenflaska som sparar 1,5 liter vatten varje gång det spolas. Det må vara en droppe i havet, men det hjälper mig onekligen att bemöta det nya året med något bättre samvete.

Gott vått 2010!