Barnets erfarenheter det första levnadsåret har visat sig grundläggande för hur det kommer att möta andra människor när deras värld vidgas. Är främlingen jag möter på stan något hotfullt eller en möjlighet? Det handlar inte om att vara naiv i en på många sätt farlig värld. Det handlar om ett förhållningssätt. Är människan i grunden god eller ond? Är det extrema omständigheter som väcker vilddjuret i människan eller finns det alltid där, fast vi döljer det bakom ett civiliserat beteende?

Jag tror att våra erfarenheter av människor ofta finns med när vi närmar oss det andliga livet. Om vi blivit svikna finns risken att vi tror att Gud också kommer att svika. Har vi upplevt frånvaron av viktiga personer i våra liv riskerar Gud att bli den frånvarande. Samtidigt är det kristna livet en resa där vi tar våra stapplande steg i en tillit till Gud. Att pröva och se om Gud går att lita på blir ett av livets stora äventyr. Vågar jag närma mig en Gud som inte är summan av mina önskningar utan som faktiskt verkar ha en egen tanke för mitt liv?

En av trons starkaste förebilder är jungfru Maria. En ung kvinna, troligen i 14-årsåldern med egna erfarenheter i livet och med drömmar för framtiden får beskedet om att hon är utvald. Gud bryter in i hennes liv och meddelar att det finns gudomliga tankar för hennes liv. Vågar hon lita på att Guds tankar för henne är goda? Hon har en grundtillit till Gud och säger: Må det ske med mig som du har sagt.. Maria har förstått att livet som Gud i sin kärlek tänkt för henne blir det bästa. En tillit till Gud inför livets mysterium. Därför hyllar kyrkan hennes exempel på tillit och tro.