Sittande på "övre raden" så att säga. VAD är det som sker mitt i stan i Fuengirola en helt vanlig vardagsmorgon, undrar ni säkert. Jo, en skoluppvisning av sällan skådat slag. Nedanför mig har jag ju en stor skolgård och där kom inmarscherande hundratals barn i alla storlekar. Dom kom klassvis, med viftande fanor i glada färger, och iklädda de mest fantastiska dräkter. Varje klass var olika; där fanns fotbollslag, gymnastiktrupper, sagoprinsar och prinsessor, flamencodansare... Allt man kan tänka sig. Man grupperade sig runt skolgården, varpå varje klass hade en liten föreställning. Under tiden spelades musik HÖGT, HÖGT. Hela Fuengirola dränktes i skrällande musik ur Carmen, varvat med käcka marscher och hurtiga trumsolon. Jag bor ju väldigt nära, men lät mig inte störas, utan blev glad där uppe på balkongen.
 
Kan tänka mig hur folk skulle ha reagerat på detta tilltag därhemma i Sverige. Upprörda människor i fönster och på balkonger, glödande ILSKNA samtal till polis, kommunledning och press. SKANDAL!!! Här är det ju bara helt naturligt och självklart att det LÅTER! Jag låter det lugnt väsnas, och känner mig mycket spansk.
 
LÅTER just nu i denna skrivande vecka gör alla stjärnorna i "Eurovision Song Contest". Jag vet inte hur det ska gå, men ibland verkar det som om den som skriker högst och längst vinner. Det är förskräckligt vad dom där sångarna tar i - jag tror dom ska spricka hela tiden! Det finns ju mjuka toner också, vår svenska Anna är ju SÅ romantisk, liksom den kramgoa ryssen och en del andra. Jaja, när ni läser detta är resultatet klart och att "fel låt" låt vann precis som vanligt. Eller???
 
Det är JUNI! Känner ni hur det doftar av syren och liljekonvalj, hör ni hur finkläddda, högtidliga barn sjunger "Den blomstertid nu kommer" och "Idas sommarvisa"? Och hör ni bröllopsklockorna som ringer, och känner ni kärlek och förväntan i bröstet? NATURLIGTVIS ska man gifta sig i juni. Själv har jag gjort det, två gånger faktiskt. Första gången så ung, blyg och oskuldsfull, andra gången, ett antal år senare, mera lugn och levnadsklok. Den andra rosenbukettten hölls med betydligt stadigare hand. Men i intet fall kommer jag ihåg ett enda ord av vad prästerna sa i sina vackra tal där framme vid altaret. Är det så att när man är till bredden fylld med kärlek, lycka och salighet inte kan ta in mer? Själva känslan är alldeles tillräcklig.
 
Snart bär det av till Sverige och sommarhuset i Blekinge. Jag hoppas att den omtalade klimatförändringen i alla fall ger oss en solig och badvänlig sommar! Man blir ju så hemskt bortskämd här på Solkusten! Idag till exempel ligger jag på en skön liggstol på playan i Los Boliches. Snart ska jag få en god tropisk sallad och ett glas kallt vitt vin serverat bredvid mig på ett litet bord. Havet krusar sig lite lagom i strandkanten, och jag kan plumsa i och simma när värmen blir för jobbig.
Vatten är ett underbart element, man blir lätt som en fjäder och kan röra sig hur som helst utan problem. Man skulle nog ha blivit fisk - dom har aldrig ont i knäna!
 
Ha en underbar sommar allihop! See you in the sea!