Sedan 1994 är Sydafrika ett demokratiskt land. Trots fortsatta sociala spänningar har landet lyckats utvecklas i demokratisk riktning. Trots att etniska grupper i det tidigare systemet ställts mot varandra uppstod inte den väpnade konflikt som många befarade.

2010 är Sydafrika värdar för fotbolls-VM. Vid skrivandets stund har grundspelet precis avslutats och det står klart vilka länder som går vidare till slutspelet. Även om världsmästarna ännu inte är korade finns mycket att glädjas över i årets VM. Värdnationen har lyckats bjuda upp till en fotbollsfest där många nationer bidragit till stöd för hjältarna på planen. Jag hoppas att folkfesten består också när historiska antagonister ställs mot varandra i slutspelet.

Jag kommer att minnas fotbolls-VM i Sydafrika av flera skäl. Ett VM behöver vissa exotiska inslag. Dit hör Vuvuzelans karakteristiska bisvärmsljud. Ett mycket mer slagkraftigt varumärke än skuttande maskotars eller gräsplaner med solstrålemönster. Inför framtida sportquiz kommer vi vara många som känner igen fotbolls-VM 2010 genom att identifiera vuvuzelans öronbedövande ljud. Samtidigt visar VM att de traditionella europeiska stornationerna utmanas på ett friskt sätt när spelnivån blivit jämnare mellan alla nationer. Ghana och Japan överaskar med att gå vidare samtidigt som Italien, Frankrike och Danmark åkt ut. Det om något visar på att vi lever i en ny tid i en globaliserad värld.

Jag kommer att minnas upplevelsen av värmen, förväntan och spänningen när det spanska landslaget ställdes mot utmanarna i grundspelet. Jag kommer att minnas tystnaden på stan efter förlusten mot Schweiz men allra mest den långa natten med flaggor, rop, jubel och biltutorna efter segrarna mot Honduras och Chile. Under fotbolls-VM 2010 drabbades jag av ”la pasión por la roja”.