Själv har jag sedan flera år valt att inte följa spanska TV-nyheter regelbundet. Det kan sticka i ögonen på folk. Men medan svenska TV-nyheter är relativt varierade, balanserade och pendlar mellan högt och lågt, lokalt, nationellt och globalt, är spanska nyheter enbart deprimerande och oerhört ensidiga. Rikspolitikerna syns i rutan dagligen. Den ena gnäller och skäller högre än den andre. Det är aldrig inspirerande eller upplyftande.

Den rikspolitiska smutskastningen blandas upp med arbetslöshet, trafikolyckor, korruption, terrorism, hustrumisshandel, strejker, demonstrationer och extrema vädersituationer. Som avslutning, fotboll. Den spanska fotbollens succéer får stå för optimismen.

Inga lokala initiativ, modiga individer och innovativa projekt. Total avsaknad av medvetenhet om att medierna inte bara återger sanningen utan till stor del skapar den. Självuppfyllande profetia. Samma sak, dag efter dag. Jag är fullt medveten om situationen landet befinner sig i och det är oerhört viktigt att visa på oegentligheter och krisens allra mörkaste sidor. Medvetenhet är A och O. Men den leder absolut inget vart om den inte kombineras av en känsla av hopp.

Ju mörkare mediernas nyhetsförmedling blir, desto mer talar de för döva öron. Jag är nämligen inte ensam om att vända dem ryggen i ren självbevarelsedrift.

Medierna biter sig själva i svansen. Dåliga nyheter är mer dramatiska, mer sensationalistiska och säljer mer. Man får väl anta att det är den bakomliggande strategin. Men faktum är att nära 60 procent av spanjorerna väljer bort nyheter via TV, radio och tidningar, för att slippa de dåliga nyheterna. Så vad är då poängen? Och de som inte stänger av TV:n för att hålla depressionen borta, vänjer sig och varken förvånas över eller reagerar på hemskheterna. Hela 92 procent av spanjorerna tycker att nyhetsförmedlingen är för negativ.

Men lösningen är ju inte att likt en sköldpadda dra sig in i sitt eget skal. Var och en får försöka ta till sig det den orkar men framför allt får vi försöka kontrastera med medier vi upplever som mer balanserade. I mitt eget fall, har jag efter nio år i Spanien, återupptäckt svensk media och använder numera två timmars pendling dagligen, till att lyssna på podcasts från bland annat P1:s God morgon världen och Studio 1.

Kanske de spanska nyhetsredaktionerna vaknar så småningom. Kanske förstår de att även om dramatiska nyheter traditionellt sett säljer mer, så finns det en mättnadsgräns och den är nådd.

Svenskan Anna Sandahl som läser till journalist i Kalmar kommer tillbringa en vintermånad i Spanien med att studera spanska medier på djupet. Hennes fråga är hur marockanerna skildras i spansk media och även om det inte direkt är kopplat till ovanstående så handlar det i grund och botten om brist på reflektion ”un poco más allá”, det vill säga lite längre än näsan räcker.

Då jag slår ett slag för ökad positivism vill jag ge en eloge till de spanska tidningarnas nätbilagor som har något större variation, framför allt med mycket fokus på lokal kultur och är väldigt snabba i sin rapportering vilket märktes inte minst under höstens brand och kraftiga översvämningar.

Tills vidare får vi ta till den svenska devisen – lagom är bäst. En liten dos spanska nyheter får blandas upp med en dos internationella medier och en stor dos medvetenhet att det som sägs i TV-rutan är en del av sanningen. Inte hela.