Under senare år har jag märkt hur mina katalanska vänners syn på Spanien har förändrats. De har blivit mer nationalistiska. Sedan i höstas är några av dem till och med separatister som förespråkar en total självständighet för Katalonien.

Så var det inte tidigare. De katalanska vännerna bor i Barcelona. De är beresta och har alla ett stort internationellt intresse. Förr om åren sa de att Katalonien är en egen nation som ingår i staten Spanien och så bör det förbli.  ”Jag är katalan men också spanjor”, var till exempel Paus ständiga kommentar.

Nu har de fått en annan syn på Spanien: ”Varför ska vi låta spanjorerna styra oss? Se hur det har gått”.

Den ekonomiska krisen i Spanien går nu in på sitt sjätte år och de stora nedskärningarna börjar bli allt svårare att uthärda. Den senaste säkra undersökningen visar att den egentliga arbetslösheten vid årsskiftet låg på över 26 procent, vilket är den högsta siffran i modern tid. Nedskärningarna har lett till att tillväxten är negativ. Konsumtionen faller och de nya jobben som skulle komma dröjer. De som har offentliga arbeten har fått sina löner neddragna med minst en tredjedel och förlorat många förmåner. Närmare fyrahundratusen familjer har vräkts från sina bostäder sedan de inte orkat betala sina hypotekslån.

Samtidigt som vanligt folk har svårt att få vardagen att gå ihop kommer nya avslöjanden som visar att en stor del av ledningen inom det riksspanska konservativa regeringspartiet Partido Popular är djupt indragen i korruption. Partiets tidigare kassör Luís Barcenas har samlat 22 miljoner euro på hemliga konton i Schweiz. Tidigare brukade han regelbundet dela ut kuvert med svarta pengar till höga partifunktionärer.

Den ekonomiska krisen och misstron mot centralregeringen utnyttjas av de regionala politikerna i Katalonien. Den katalanska regeringschefen Artur Mas missbedömde dock väljarnas stöd när han ordnade förtida regionalval i november. Det blev inte hans borgerliga katalanska nationalistparti CiU som vann på nyvalet. Väljarna gick ännu längre och vänsterrepublikanska ERC gick starkt framåt. Resultatet av regionalvalet blev alltså att de hårdaste katalanska separatisterna stärkte sitt grepp i det katalanska parlamentet. Nu tvingas Artur Mas regera med stöd av ERC.

Onsdagen den 23 januari följde jag omröstningen om Kataloniens självständighet som pågick i det katalanska parlamentet. Spanska TVE sände direkt med simultantolkning av debatten till spanska. Det är jag tacksam för. Min katalanska är lika dålig som min franska.

Argumenten för och emot självständighet vädrades. De rikskonservativa från Partido Popular, som är i minoritet, pekade på alla band som finns med Spanien och på riskerna för näringslivet med en separation. Vänsterrepublikanerna talade om Kataloniens historia och pekade på rätten för alla folk att få bestämma över sig själva.

Därefter godkändes den katalanska regionalregeringens deklaration om att Katalonien har nationell suveränitet och att katalanerna själva har rätt att bestämma om de vill lämna Spanien och hålla en folkomröstning. Av parlamentets 135 ledamöter röstade 85 ja till folkomröstning. 41 röstade nej, övriga la ner sina röster eller var frånvarande. Totalt är det alltså ungefär 60 procent av de folkvalda som vill ha en folkomröstning. Socialistpartiets ledamöter är delade, en grupp röstade ja medan en annan grupp sa nej.

Det första steget bort från Spanien har nu tagits. Artur Mas har målat in sig i ett hörn. Hans regering sitter bara kvar så länge han har stöd från vänsterrepublikanerna i ERC. Artur Mas kommer därför att tvingas utlysa en folkomröstning redan under nästa år.

Men resultatet är osäkert. Katalanerna är lika splittrade som parlamentet. Många inflyttade spanjorer lever i Katalonien och vill absolut inte se en separation. Det är vanligt att en del av släkten finns i andra delar av Spanien. Många av mina vänner vill visserligen ha ökat självstyre, men de vill ändå inte helt lämna Spanien. De hoppas på en kompromiss som ser ut att bli allt mer omöjlig.