Detta var skrivet i början av 1980-talet och i den senaste uppdaterade versionen av boken från 2008 har det knappt gjorts några tillägg. Så för er alla som inte följt med i utvecklingen och fortfarande tror att det inte finns vita viner, säger jag: läs vidare!

När jag kom till Spanien för snart fyrtio år sedan kunde jag till viss del hålla med herr Parker. När man då gick ut och beställde vitt vin var det i bästa fall en Torres Viña Sol från Penedès eller CUNE Monopol från Rioja som fanns. Om dessa inte fanns fick man hålla tummarna hårt och hoppas på det bästa!

En kväll satt jag på en numera avsomnad krog, Hacienda del Mar, som sköttes av två perfekta restauratörer, köksmästaren José och hovmästaren Rafael. Jag skulle just beställa mitt sedvanliga vita vin när Rafael säger: ”Varför inte prova det här vinet från Galicien? Det är från Josés hemtrakter i Pontevedra och är gjort på en druva som heter Albariño.”

En riktig skatt
Etiketten var som en handritad skattkarta. Överst stod det Santiago Ruiz och under Rias Baixas. Färgen på vinet var strågul och doften en förförande blandning citrus och tropiska frukter. Smaken påminde om ett vin som jag hade provat i Sverige, en vinho verde från Portugal, men detta var betydligt bättre. Detta var min första Albariño, den första i en mycket lång rad.

Rafael berättade att han brukade ha vinet från februari efter skörden till september. Efter det brukar vinet förlora sin ungdomlighet och spänst och man fick vänta tills den nya skörden kom. Men med åren har bodegorna lärt sig hur man förlänger hållbarheten på sitt vin och numera kan man få tag på Albariño hela året om.
Toppbetyg

När jag fick min egen restaurang såg jag genast till att ha ett par Albariño på min vinlista. Dessutom råkade min bartender Pacho komma från Cambados, hjärtat av Albariño. Han och hans syster Susi har visat mig runt i Galicien och speciellt i Rias Baixas. Där har nästan varje bar sin egen Albariño. Antigen som de har gjort själva, eller deras farbror eller någon granne. Vi andra får hålla oss till de kommersiellt tillgängliga, som exempelvis Martin Codax, Lagar de Cervera eller Pazo de Barrantes, men det är verkligen inga dåliga alternativ. I den senaste Peñíns vinguide för i år provade man 203 viner från Rias Baixas, 118 fick 90 poäng eller bättre. Det du, Parker!

Enbart vitt
Rueda var ett sömnigt litet samhälle i Kastiljen-León, sydväst om Valladolid och två timmars bilfärd norrut från Madrid. Här fanns en del vinodlingar, men det var för hemmabruk eller som bulkvin. Det var hit Marqués de Riscal kom i början av 70-talet. Det var här man skulle starta en ny bodega enbart för vitt vin. Kvalitetsviner byggda på druvor som Sauvignon Blanc och en inhemsk druva, Verdejo.

Riscal fortsatte med sina röda viner i Rioja men flyttade hela sin produktion av vita viner hit. Han köpte 400 hektar och började odla sitt vin. Detta var pionjäranda i högsta grad. Den 12 januari 1980 fick Rueda sitt DO, "Denominación de Origen". Det var tio månader före Rias Baixas och drygt två år före Ribera del Duero, som ligger öster om Valladolid!

Utveckligen för Rueda gick långsamt. Den första grundregeln för Rueda DO var att man enbart fick producera göra vitt- och rosévin. På samma sätt som man i Ribera del Duero bara kunde göra rött eller rosé – inget vitt!

När boomen kom i Ribera med Tinto Pesquera, Protos och de andra så var det där alla ville vara. Markpriserna steg till orimliga nivåer och man tittade sig om för att finna nya områden. Rakt väster om Valladolid ligger Toro och det blev snabbt upphandlat. Nu började man snegla på Rueda, dels för att kunna erbjuda sina kunder vitt, rött och rosé, dels för att påverka reglerna inom DO. I 2002 kom man överens om att tillåta rött vin från Rueda DO.

Många bodegor
Från att ha varit knappt ett tiotal bodegor 1980 har det nu stigit till närmare sextio. Samtidigt har kvaliteten stigit så att av de viner som provats av Peñín så har 43 procent fått över 90 poäng, av 100!

Vilket vin dricker jag då hemma? Jag har min kontakt och han heter Vicente, är 83 år ung och har en finca utanför Cambados. Han skickar mig några lådor om året, dels fermenterade i stålfat, dels i ekfat. Mer är så är jag inte tillåten att säga.

Tre vita att prova i sommar:

Gaba do Xil, Valdeorras
Tack vare intresset för Rias Baixas har blicken också riktats mot de andra vinområdena i Galicien. I Valdeorras har Telmo Rodríguez gjort ett lätt, gult vin med en doft av yppiga frukter och ljusa blommor. I munnen framhävs den långa smaken och mogna frukterna. 92 poäng av 100 och till ett pris som ligger under tian.
Årgång: 2011
Druva: 100% Godello

Naia, Rueda
Verdejo-druvan har verkligen gjort Rueda sitt. I Naia använder man enbart druvor från äldre vinstockar. Ett av Ruedas bästa viner för under nio euro. För ett ännu bättre pris titta på K-Naia, Naia´s lillebror. Den görs på en blandning av yngre Verdejo-druvor och med en liten del Sauvignon Blanc och säljs för bara runt fem euro!
Årgång: 2011
Druva: 100% Verdejo

Allende, Rioja
Det finns faktiskt vitt vin av klass i Rioja. Den här har allt vad man kan önska sig av ett modernt vitt vin. Den har lagrats i ett år på franska fat, som inte fått ta över handen, utan druvorna talar sitt språk. Smaken är generös utan att vara för fet. Finalen är svår att motstå. Något av det bästa jag har provat, men då kostar den runt 15 euro.
Årgång: 2010
Druva: 90% Viura, 10% Malvasia