När jag flyttade min restaurang från San Pedro till Centro Plaza i Nueva Andalucía hösten 1993 kunde jag inte resa. Samma sak var det med Rickard, som var i full fart med att bygga sitt nya hus i Gaucín. Det var början till slutet och vårt eget ”Spanien Runt” lades på minnesbanken.

Tiden gick och vi med den. Förra hösten ringde Rickard och sa att han skulle komma ner till kusten. han frågade om vi inte kunde träffas och äta lunch någonstans. Vi sågs på Albert & Simon i San Pedro och hade knappt satt oss ner när Rickard sade: ”Hörrudu, de där resorna vi gjorde förr om åren var ju riktigt trevliga. Jag har tänkt mycket på dem och det är faktisk 20 år sedan den sista. Skulle du kunna lägga upp en plan så kan vi göra en ny nästa höst. Det blir du, jag och Inga-Lill.”

Bästa tiden
Det var ett arbete som jag älskar att göra: planera resan, boka in bodegor och hotell och ibland också restauranger efter vägen. Vi bestämde tiden för resan till sista veckorna i oktober. ”Det är efter älgjakten och innan höststormarna,” sade Rickard. Vi bestämde att vi skulle mötas igen på vårkanten och att jag skulle ha ett förslag framme.

Vi träffades som avtalat och nu hade jag ett förslag. “Vi börjar med att åka till Toledo och besöker Marqués de Griñon. Han är en trevlig prick och sist vi såg honom så skulle han bygga ut. Enligt en av vinguiderna har han dessutom en restaurang numera.”

Vi gick igenom resan bit för bit. I det första utkastet hade jag tio besök på bodegor, en helg i Baskien och cirka fyratusen kilometer att köra. Finjusteringar har gjorts och många e-brev har skickats.

Som det ser ut nu så blir det en resa som skall gå upp genom landet till Ribera del Duero och Toro. Vi kommer sedan svänga väster ut till Galicien och Santiago de Compostela. Helgen tillbringar vi i Bilbao och San Sebastián. På måndagen åker vi över till Rioja och Navarra. Det hela slutar med att vi återvänder hem via Zaragoza och Valencia. Det här är planen i alla fall. Hur det går får du läsa i nästa nummer av Sydkusten.

Bland bodegorna är det en mix av gammalt och nytt. Tre bodegor som jag och Rickard känner sedan tidigare: Marqués de Griñón, Alejandro Fernández och hans Tinto Pesquera samt La Rioja Alta. Av de nya bodegorna ser jag speciellt fram mot att besöka Teso La Monja, i Toro. Bodegan är ny, grundades 2007, men ägarna är till stor del familjen Eguren. De kommer från Baskien och har många bodegor i Rioja. Innan de startade Teso La Monja hade familjen en annan bodega i Toro, Numanthia Termes, som de sålde av till LVMH (Luis Vuitton Moet Hennessy). Det skedde precis efter att Robert Parker givit deras vin Termanthia högsta poäng, 100/100!

Riktig dyrgrip
Den nya bodegan ligger någon kilometer från den gamla och väckt stor uppmärksamhet för sina viner. Inte minst det vin som just heter Teso La Monja, som släpptes i år till det facila priset av 1 200 euro per flaska! Jag skall se om jag kan få en förklaring till hur de fick fram det priset. Intressant! Men mer om resan som sagt, i nästa nummer.

På tal om Robert Parker så var jag på en restaurang härom dagen och fick en flaska med en etikett som det stod 92 på. Jag frågade vad den etiketten betydde? “De har visst fått 92 poäng av 100 från Robert Parker, som om det vore något. Jag skäms lite när gästerna frågar. De kan väl vänta tills de får 100 eller åtminstone 99,” kommenterade min servitör.

Jag försökte att tala om för honom att det är väldigt sällan som någon får 99 eller hundra poäng, men det accepterade han inte. Och han har lite rätt också. För varje år så blir det fler och fler som tar steget från 89 till 90 och andra som går upp till 91. Tack vare skickliga vinmakare, modernare redskap och bättre kommunikationer. Men fortfarande är det väldigt sällsynt med 100-poängare och tur är väl det.


TRE TIPS:

Gran Reserva 904 RIOJA
För mig är det här typexemplet på en klassisk Rioja! Jag vet att det sker små, små förändringar hos La Rioja Alta. Inget som man märker år från år, men tar fram en gammal flaska från ett annat fantastiskt år, typ 1982, så märker man skillnaden. De säger själva att de håller på att gå tillbaka till original Rioja med mindre vanilj. Jag är glad att de tar sin tid på sig. Det skall du också göra när du har lyckan att dricka en 904. Den skall skyndas långsamt! Kostar runt 25 euro.
Årgång: 2001
Druva: 90% Tempranillo, 10% Graciano

Áster Crianza RIBERA DEL DUERO
Man känna skillnad på ett Ribera del Duero-vin från Valladolid och ett från Burgos. Skillnaden i nivå över havet är drygt 150 meter och det påverkar druvorna. Det här vinet kommer från Burgos och är inte fullt så kraftigt som de andra. Tanninerna är betydligt mjukare i munnen och jag känner ingen överdriven fet bärsylt. Ett riktigt bra vin som har förvärvat finess under sina två år i flaska. Priset ligger runt tolv euro.
Årgång: 2008
Druva: 100% Tinta del País

Mountain Blanco SIERRAS DE MALAGA
I bergsbyarna Cómpeta och Árchez, har Telmo Rodriguez börjat odla Moscatel de Alejandría. Det var min vän Paco Martínez, som sade att han blivit helt förförd av det här vinet. Jag förstår honom: halmgul färg, en doft som nästan hoppar ur glaset och i munnen fylls man av smaskiga frukter innan en syrlighet stämmer upp hela vinet. Produktionen är liten, bara niotusen flaskor, men priset ligger under 15 euro.
Årgång: 2011
Druva: 100% Moscatel de Alejandría