Matsalen ligger en halvtrappa ner, i källaren under kyrkan. Lysrör i taket. Långbord och enkla plaststolar. De första nittio som släpps in får en sittplats och varm mat. De som kommer därefter får en påse med smörgås, frukt och dryck som delas ut vid dörren.

Att säga nej är hårt, berättar hjälparbetarna, men den senaste tiden har behoven blivit större än vad som finns att ge. Ibland blir några utan påse. En polisbil står på en sidogata för säkerhets skull, om det blir oroligt.

Det är en brokig samling individer som dykt upp för middag. Runt borden sitter förstås en och annan egensinnig utesovare och missbrukare. Men bland middagsgästerna finns också många som skiljer sig från dem som man brukar möta vid den här typen av inrättningar. Ensamma ungdomar. Fattigpensionärer. Men också medelålders män och kvinnor som till det yttre är välvårdade och välklädda och är här för att hämta en kasse mat till familjen.

Runt om i Madrid finns ett tjugotal matsalar likt denna som drivs av katolska församlingar och organisationer. I Spanien finns hundratals. Välgörenhet betalar större delen av verksamheten, men kommunerna skjuter också till pengar.

Den ekonomiska krisen och alla nedskärningar som genomförts de senaste åren har gjort att fattigdomen nu börjat bli allt mer synlig i Spanien. Framför allt har krisen slagit hårt mot den grupp människor man brukar räkna som nedre medelklass och som huvudsakligen försörjer sig inom servicesektorn eller andra okvalificerade arbetsuppgifter.

När det var högkonjunktur under början av 00-talet fanns hur mycket jobb som helst för okvalificerad arbetskraft i Spanien. Den som ville hugga i kunde tjäna tusentals euro i månaden och fick råd att köpa både bil och lägenhet med lånade pengar och bli en del av den nya lägre medelklassen. Inom framför allt byggsektorn men också andra områden fanns ett så stort utbud med välbetalda jobb att många ungdomar hoppade av studierna för att jobba i stället.

Nyfattigdomen brer ut sig. Många av dem som kunde göra en klassresa och bli en del av medelklassen har i dag blivit arbetslösa och fått sina liv sönderslagna. En stor del av den undre medelklassen har fallit ner till att bli en fattig underklass som består av människor som antingen är arbetslösa eller tvingas hanka sig fram på underbetalda servicejobb och tillfälliga säsongsarbeten.

Antalet fattiga har ökat dramatiskt sedan 2007 då krisen slog till. Enligt analyser som gjorts kommer klyftan dessutom att fortsätta att öka som en följd av den höga arbetslösheten och de strukturomvandlingar som nedskärningarna av de offentliga utgifterna leder till.

Enligt organisationen EAPN (European Anti Poverty Network) är 31,7 procent eller 13,8 miljoner av Spaniens befolkning relativt fattiga. För att räknas som relativt fattig har man högst 627 euro i månaden att leva på. Flest fattiga finns i Andalusien, där räknas 40 procent av befolkningen som relativt fattig, enligt EAPN.

Även gruppen svårt fattiga ökar, det vill säga de som lever på mindre än 307 euro i månaden. Totalt finns nu runt tre miljoner spanjorer som hamnar i denna grupp.

Värst är kanske ändå situationen för de närmare två miljoner familjer där alla i hushållet blivit av med jobbet och barnens försörjning äventyras. Vardagen för dessa familjer försvåras av nedskärningarna inom skola och omsorg som framför allt drabbar barn, ungdomar och åldringar. Läget har blivit så allvarligt att barnen i de mest utfattiga familjerna svälter, enligt den katolska välgörenhetsorganisationen Cáritas.

Då det varken finns barnbidrag eller bostadsbidrag och endast de som har det sämst kan få en mindre summa i socialbidrag tvingas de nyfattiga familjerna flytta samman och hålla i utgifterna. Att få en gratis middag eller påse med mat från en välgörenhetsinstitution kan då vara avgörande för att få vardagen att gå ihop.