Men spanska butiks- och kontorstider har i verkligheten väldigt lite med tupplurar och allt mindre med långa sangriaindränkta luncher att göra. Även om de sistnämnda fortfarande existerar. Dock mer för att fylla ett hål man inte kan göra så mycket annat av, än tvärtom. Betydligt mer har den uppdelade arbetsdagen att göra med föräldrar som åker hemifrån klockan nio på morgonen och kommer hem tolv timmar senare. Obefintlig fritid i veckorna. Jobb från soluppgång till solnedgång. Minimalt med tid för familjen och framför allt de små barnen. Om man nu över huvud taget har hunnit med att skaffa en familj. Far- och morföräldrar som tvingas hämta och lämna på dagis och ta sig an barnbarnen på daglig basis, vare sig de vill eller inte. Men effekterna sträcker sig långt utanför familjens sfär, i form av minskad produktivitet och effektivitet i arbetslivet.

Faktum är att jag inte under tio års tid lärt känna en enda spanjor som vill jobba på det viset. Med flera håltimmar mitt på dagen, en villkorad ledighet som inte går att spendera med vare sig familj eller vänner. Få är de familjeföretagare som låser butiken klockan 14 för att gå en trappa upp och äta lunch med familjen, umgås en stund med barnen, och vila en timme innan de åter öppnar klockan 17. Det tillhör det förflutna. De flesta spanjorer pendlar till jobbet och även om det är inom rimligt avstånd så tillbringas redan morgon och kväll i bilköer. Vem vill lägga till ytterligare en timme i bilen och slösa flera liter extra bensin varje dag bara för att få lägga upp benen i en kvart? Hur avslappnande är det?

Faktum är att det ligger ett förslag sedan i fjol som går ut på att anpassa de spanska tiderna till de mer nordeuropeiska. Det handlar om en ganska omfattande tidsreform som inbegriper att ställa tillbaka klockan en timme för att återgå till den tidszon som Spanien geografiskt sett egentligen borde tillhöra, samma som Portugal, och också tillhörde fram till 1942. Det handlar om att korta ned arbetsdagarna till max klockan 18 med en timmes lunch och färre pauser, anpassade skoltider samt tidigareläggning av TV:s så kallade Prime Time. Syftet är att det populäraste TV-programmen ska avslutas innan klockan 23.30, så att spanjorerna kommer i säng i tid. Idag sover spanjoren 53 minuter mindre än det europeiska genomsnittet.

Att den spanska livsstilen skulle vara mer avslappnad och skapa mer livskvalitet än till exempel den svenska, är alltså en myt. Åtminstone om man med livskvalitet menar tid för familjen. Arbete och familjeliv går faktiskt mycket dåligt att förena i Spanien. Så dåligt att det just nu bara föds 1,3 barn per kvinna, vilket betyder att Spanien på sikt avfolkas. Det borde i allra högsta grad vara en fråga värd politikernas uppmärksamhet. Dessutom menar experterna att förutom en ökad nativitet så förbättrar en kompakt arbetsdag även produktiviteten, minskar frånvaron, stressen och till och med den så berömda ”fracaso escolar”, den höga andelen underkända elever. Det högsta priset för den uppdelade arbetsdagen betalar dessutom kvinnorna, av vilka många får offra sina karriärer för att få ett eventuellt familjeliv att gå ihop.