Svaret är inte så enkelt. Medelhavsdieten som består av mycket grönsaker, frukt, nötter, fisk, spannmål och olivolja istället för smör, är nog så nyttig. En ny studie ledd av Sahlgrenska som släpptes i juni, visar att barn som äter Medelhavskost löper mindre risk för övervikt. Undersökningen baseras på uppgifter om barn i Sverige, Spanien, Tyskland, Italien, Cypern, Belgien, Estland och Ungern. Lite förvånande är dock att det är de svenska barnen som är bäst på att äta just Medelhavskost!

Personligen mår jag bättre sedan jag flyttade till Spanien för snart elva år sedan. Mina symptom på ”colon irritabile” försvann nästan helt. Och vikten håller sig där den bör. Nackdelarna med Spanien är att vanliga livsmedelsbutiker i normal storlek inte har så mycket att välja på av bra ”snabbmat”, överhuvudtaget är produktutbudet betydligt mindre än i Sverige. Det blir lite tråkigt och själv faller jag lätt i fällan att snabbmaten, som ju i ärlighetens namn behövs i vardagen, ofta blir ost, skinka, chips, vitt bröd och till det gärna öl eller vin. Om man kombinerar det med några uteluncher bestående av friterad fisk, kroketter, pommes frites, mer vitt bröd och en kanna öl uppblandad med citronläsk, ja då börjar vi ligga illa till.

Men om man istället utnyttjar att Spanien har fantastisk god frukt och grönsaker, lokalodlad, färsk och smakrik, konsekvent använder olivolja och inga animaliska fetter, hoppar över friterat och istället väljer ugnsbakad eller grillad fisk och någon gång unnar sig gott iberiskt kött utan såser och starka kryddor och med grönsaker istället för potatis eller pasta, då är det mycket lättare att vinna tävlingen mot Sverige ”Vem är nyttigast?”.

I Sverige finns ett svårslaget utbud. Av allt. Det är lättare att äta en varierad kost. Att bli inspirerad. Det bästa från världens alla kök är så oerhört lättillgängligt. Att äta nyttigt asiatiskt. Eller fiberrikt bröd, fil och andra sockerfria frukost-, kvällsmat- eller lättlunchalternativ. Salladsbarer, wok- och sushistånd finns överallt. Mina egna fallgropar i Sverige är dock allt godisätande och fikande. Där är utbudet inget plus. Det är svårt att undvika sötsakerna. Väldigt svårt.

I Spanien äter vuxna människor inte godis, jag lockas inte att snaska i mig smågodis och fikar gör man egentligen inte heller. Däremot äter många sötsaker till frukost och då är det ofta industriella bakverk, fulla med transfetter. I Sverige har många å sin sida svårt att äta mat utan att dränka den i såser, ofta gräddiga sådana. Man är lite rädd att råvarorna inte smakar i sig och det är kanske sant i en del fall.

Jag minns när jag beställde min första köttbit i Málaga för elva år sedan. Jag fick en biff och några pommes frites bredvid. Ingen sås. Ingen krydda. Ingen liten snygg sallad i ena hörnet av fatet. Det kändes fattigt. Men mina smaklökar har förändrats. Om jag äter kött vill jag känna smaken av köttet. Jag uppskattar att det inte simmar i gräddsås eller är starkt kryddat. De enda kryddorna jag numera använder hemma är salt, peppar och vitlök.

Min käpphäst är godis och sötsaker och därför äter jag bättre i Spanien. Jag äter mer frukt och grönt, mer mandlar, nötter och mörk choklad än smågodis och fikabröd. Inga såser. Till stor del vegetariskt, en del fisk och ganska lite kött. Aldrig (nåja, nästan aldrig) halvfabrikat. Dock äter jag lite för mycket ost, mest vitt bröd och mer vin och öl än när jag är i Sverige.

Ekologiskt är på långsam frammarsch i Spanien, men Sverige ligger fortfarande långt före. Det saknar jag mycket. Och svenskt bröd. Men kanske mest den svenska lusten att hela tiden uppdatera butikshyllorna och lansera nya smaker, nya produkter. Det är kul. Dock inte nödvändigtvis mer hälsosamt.

Att renodla Medelhavsdieten till paleo, stenålderskost, kanske vore det ideala?