Det är möjligt att man i Sverige köper vin för ett visst tillfälle och ser det som en festdryck. I Spanien är vinet mer av en måltidsdryck och när man hittar ett gott vin så köper man gärna på sig några flaskor eller lådor och då uppstår frågan: hur länge håller mitt vin?

Själv delar jag upp i två grupper: färskt vin och förvaringsvin. I gruppen färskt vin hittar du cava, mousserande vin, lätt vitt vin och unga, lättare röda viner som inte har fermenterat i ekfat. Den här gruppen blir inte bättre om man sparar den. Från det ögonblick en cava eller champagne har fått sin andra fermentering i flaskan, bottensatsen har tagits bort och den har fått sin dosering är den på utförslöpan. Visst går det långsamt och låter man flaskan ligga ner så att korken inte torkar ut så håller den i något år eller så. Men den kommer aldrig smaka bättre än den dag då den fick sin kork och ståltråd!

Årstidsviner
På samma sätt är det med de unga och lätta vinerna. De är just den fräschör och ungdomlighet som man vill smaka. Förr var det till och med så att det fanns tider på året när man inte kunde köpa Albariño och Rueda, utan man fick vänta på att den nya årgången skulle dyka upp. Tyvärr råkar den tiden falla in på hösten när ostron, musslor och andra skaldjur är som bäst och ett bra vitt vin stod högst i kurs. Numera har bodegorna kommit på att förvara vinet på kylda stålfat och tappa upp det på flaska efter åtgång och efterfrågan. Viner i den här gruppen bör du dricka inom ett par månader eller så.

I gruppen förvaringsvin finns de som kan förbättras genom lagring. Det är i första hand de klassiska Crianza, Reserva och Gran Reserva. Dessa viner är gjorda för att drickas när de släpps från bodegan, men kan bli bättre med åren, betydligt bättre. Även unga, tyngre viner, som har fermenteras på ekfat tillhör dem som kan vinna på att lagras, både röda och vita.

Numera finns termen Tíntos Genéricos i Spanien. De är en term som bodegorna har tagit fram för att beteckna viner som inte håller de klassiska kraven, men som ändå kan vara några av de bästa Spanien. Faktum är att i de senaste vinguiderna så är det drygt dubbelt så många Tíntos Genéricos som fått de högsta poängerna än Crianza, Reserva och Gran Reserva tillsammans!

Årgången spelar roll
För att ge en tumregel för hur länge man kan spara ett vin måste man också se till årgången. Säg att ett ungt vin i en normal årgång kan sparas ungefär ett år, Crianza ca 2-3, Reserva 3-4 och Gran Reserva 4-5 år, grovt räknat. Samma vin i ett excelente-år kan sparas minst det dubbla!

Jag har haft kunder som nästan bara köper Crianza-viner från de allra bästa åren och sedan “glömmer” dem i fem, sex år. När dessa viner “hittas” och smakas så är de så mycket bättre att man knappt tro att det är samma vin! Just nu släpper bodegorna i Rioja Crianza från åren 2010 och 2011. Båda är klassificerade som excelente - köp dem! Du kommer bli glad om du har tålamod och kan spara dem i några år till. Hur länge man kan förvara Tíntos Genéricos är mera ovisst, men jag räknar kallt med att de skall ha samma utveckling som Reservas.

När vi nu talar om att spara viner så måste vi också välja sättet att förvara det på. Det enklaste sättet att förvara vin är i en vält vinkartong i en garderob. Enkelt, billigt och effektivt för korttidslagring, det vill säga upp till ett år och mycket bättre än att förvara i köket. Där ligger vinet ostörd, temperaturen är ganska stabil och korken är väl fuktad.

Bäst under jord
För längre tids förvaring bör man ha exempelvis ett norrliggande garage eller underjordiskt förråd. Min far valde under en tid att förvara sitt vin i ett pool-rum där temperaturen höll sig någorlunda jämnt hela året. Det fungerade utmärkt!

Ett annat sätt att lösa förvaringen är att köpa ett vinkylskåp. Numera finns det små och behändiga "vinotecas" från knappt 100 euro och uppåt. De är speciellt lämpande för riktigt fina viner som man kanske sparar till speciella tillfällen. Med perfekt temperatur, inga vibrationer och helt mörkt får vinet vila till sitt optimum!

Men man får inte glömma vinet i kylskåpet!. Då kan det gå som när jag blev bjuden på en Compañía Vinícola del Norte de España (Cune) Imperial från 1964, ett excelente år. Den första lilla sippen smakade underbart och färgen var strålande. Men inför mina ögon så ändrades färgen, lukten, allt - vinet dog. Femtio år var för mycket för vinet och det hade sparats för länge. Det är sådana viner som vi kallar för Greta Garbo - man förstår att skönheten har varit där men nu är den försvunnen. Ett vin har en livscykel som går sakta upp, når sitt topp och ligger där en tid innan det sakta sjunker ner och dör. Att låta ett gott vin gå över gränsen är vinmissbruk av stora mått!