Det är ödsligt på fredagsmorgonen i Laújar de Andarax, Almería. Det är sådär stilla som det bara kan vara i Andalusiska bergsbyar under morgonens första timmar.
Men – vänta nu. Från en källare i en charmig, vitkalkad stenbyggnad dånar rockmusiken. En sötsur doft sprider sig genom Calle Tintes, som för att vägleda besökarna till Laújar de Andarax eget ölbryggeri, La Cala, (Bukten) – en tydlig hyllning till Almerías klippiga kust.
– Hej! ropar bryggmästaren, eller ölbaronen, som han kallar sig själv, José Luís Hernández glatt när Sydkusten tittar in i den öppna dörren. Kom in, kom in. Här har jag alla produkter för ölet vi skall brygga idag!

José Luís Hernández var ung när han började dricka öl. Väldigt ung.
– Mitt intresse för öl började redan i 12-13-årsåldern, erkänner han. Jag brukade spara pengar varje vecka för att kunna köpa en flaska av en ny typ till helgen. Olika sorter, från mindre bryggerier. De stora, industriella märkena intresserade mig inte.
Nej, det framgår snart att varje butelj i José Luís källare har sin unika själ i hans ögon.
– När du brygger ett öl och tappar det på flaska, skapar du en perfekt miljö för ett levande väsen, förklarar han kärleksfullt.

Det är tydligt att ölbryggandet är en passion. Ölbaronen kan tala hur länge som helst om skillnader mellan olika korn- och humlesorter, olika rostningar och de mer eller mindre egendomliga tillsatser som han adderar till sina brygder.
– Det här är en triple med vanilj och koriander, säger han och öppnar en butelj. Smaka!

Vanilj och koriander, tänker jag. Det låter ju inte klokt. Jag tar en klunk. Resultatet är anmärkningsvärt. En mjuk, rundad smak med blott en anings ton av vanilj och en angenäm, vänlig eftersmak med en dragning åt citrus och mycket humle.
– Jag sökte ett eget öl, säger José Luís med eftertryck. Ett personligt öl som kom från mig. Den skulle inte vara för besk eller bitter, utan mjuk, rundad. Denna, La Cala Triple, var mitt första öl. Det blev bra vid första försöket, men jag fortsatte ändå att förfina i flera år. Nu är jag dock fullt nöjd.

Han tar fram en annan flaska och häller upp en grumlig brygd i ett nytt glas. Vi tittar närmast andäktigt på det tjocka, vita skummet som lägger sig som ett lock ovanpå drycken.
– Det här är mitt veteöl, säger han och sträcker fram glaset. 5,5-procentig.
Jag smakar. Är hänförd. Små, små, fruktiga, glada bubblor som dansar sig fram över tungan och ned längs strupen och en len eftersmak med en dragning åt karamell.
– Vetemalt med mjuka humletoner och en ton av banan, säger José Luís stolt. Känner du? Banan!
Jag nickar, överraskad. Jo, nu när han säger det.

José Luís far, med samma namn, tittar in i bryggeriet. Den skojfriska pappan är högst engagerad i sonens företagande.
– Vi går inte ut och säljer, berättar han. Kunderna kommer till oss och köper upp allt vi har. Den slutliga belöningen för allt jobb är kundernas respons. Att höra människor säga ”Åh, vad gott!” när de smakar på resultatet. Och så har vi det nu. Folk ute i byn frågar mig ständigt när det kommer nya typer av La Cala och jag säger: ”Snart, snart.”. Hahaha!

Just att ta fram nya sorter, experimentera är en av drivkrafterna bakom José Luís bryggkonst. Han nästan vädrar fram nya smakkonstellationer. Tänker ofta i banor av var det skall drickas, och hur.
Han berättar om att såväl norska som franska matvarubutiker har visat sitt intresse för La Cala, särskilt den ekologiska typen.

Vi är på väg att avsluta vår stund i solen, men José Luís släpper inte iväg oss innan vi har fått smaka hans senaste skapelse. Ett mörkt öl som han tog fram under julen 2014, som kommer att stå på lagring till julen 2015.
– Det här är ett mörkt julöl med rosmarinhonung och peppar. Satsen, på 200 liter, är gjord på 80 kilo malt. De stora, industriella märkena brukar använda omkring 45 kilo för samma antal liter. Det påverkar naturligtvis också priset, säger han med en beklagande axelryckning. Men det är därför den har så mycket smak.

Han iakttar mig stint när jag för glaset till munnen. Smaken är söt, men stark, len men med själ, kryddig men välbalanserad. En fullkomlig njutning. Pappans och sonens ögon tindrar i kapp.
– Mina kommande projekt är att göra ett rosa sommaröl, med inslag av grapefrukt och andra frukter. Sedan skulle jag vilja göra ett med skinka pata negra och...
Han räknar upp sina nya visioner, den ena tokigare än den andra, men jag tvivlar inte på att han kommer att lyckas.

Känner han då att han har lyckats med sin föresats, frågar jag till slut. Att skapa ett öl som inte imiterar något annat märke, utan är helt hans eget?
– Jag tror det, säger han med ett mjukt leende. Mitt är annorlunda.

Text: Kristin Helgesson Svenske
Foto: David Pineda

LA CALA
Bryggmästare: José Luís Hernández.
Var: Laújar de Andarax.
Besök: Öppet hus.
Började sälja: 2014.
Liter per sats: 220.
Webb: http://cervezalacala.es
Facebook: Cerveza La Cala


Urval av lokala ölsorter per provins:

Sevilla
Desiderata
Albero
Taifa
Debla

Cádiz
Maier
Kettal

Córdoba
Califa
Cordobeer
Bandolera del Sur

Jaén
Tierra de Frontera

Granada
Vega
Mammooth

Málaga
La Axarca
Malaqa

Almería
La Cala
Origen
Far West

Läs den förra artikel i ölserien:
http://www.sydkusten.es