Den lille har aldrig bott i sina föräldrars barndomsland. Han är född och uppväxt i Rotterdam, förflyttad till Spanien och har under hela sin livstid spenderat cirka 30 dygn på svenska mark, därav minst tio av dessa dygn i en ålder av nyfödda fem veckor. Nej, William har inget stort koncept över vad Sverige är men han ÄLSKAR Sverige säger han. Så i sommar har vi mutat killen med löfte om en Sverigeresa om han bara står ut med fyra veckor av spansk sommarskola. Jodå, vi hade planer på att åka norrut redan innan sommarskolan kom på tal men det blev liksom enklare att få dit honom genom att använda Sverige som en morot/muta. ”Nu är det sju nätter kvar innan vi flyger till SVERIGE, sex nätter kvar, fem nätter kvar…



Varifrån kommer då denna kärlek till ett land som William egentligen aldrig upplevt? Kan det vara språket, att alla pratar mamma och pappas språk? Eller kan det vara den mystik vi lite omedvetet bygger upp kring fäderneslandet? Vi går till svenskaffären och köper svensk mat, vi läser svenska tidningar och barnböcker, vi firar svensk nationaldag och viftar med svenska flaggan. Vi har valt den fantastiska svenska skolan till William där han får prata svenska och skapa en svensk identitet. Våra svenska vänner kommer på besök, leker, busar och far tillbaka till det spännande landet Sverige. I utlandskyrkans värld träffar pojken ständigt människor som bor utomlands en kortare eller längre tid, men sedan far tillbaka till det magiska landet Sverige. Det måste ju vara något med det där Sverige, alla utom Williams egen familj far ju fram och tillbaka till denna nordens krona. Femåringen längtar och hans föräldrar känner sig något förvirrade.

Jag växte upp med idén om att Sverige var världens bästa land, skolan var fantastisk, sjukvården oslagbar, miljön gick inte att överträffa och maten i absolut världsklass. Under min uppväxt fick jag revidera detta något. Under mina olika utlandsperioder insåg jag att Sverige är fint, men att det finns många förträffliga länder att leva och bo i. Sedan jag kan minnas har jag planerat och arbetat för att flytta utomlands, jag har rest och jag har visualiserat mig boende i andra länder. Precis tvärtemot vad min kära son gör. Han vill bo i Sverige, det är hans dröm och min lilla mardröm (just nu). Det roliga i kråksången är ju dock att vi båda i unga år har samma inställning till landet Sverige, det var/är liksom inget som slår detta land av årstider och jantelagar.

De första dagarna i lilla stugan utanför Ljungby gör William salig. Han badar och fiskar i vad han kallar ”en jättestor pool”, berättar för lillasyster att i Sverige smakar mjölken jättegott och här kan man sova i tält. När regnet kommer är han i sjunde himlen, medan vi fryser och längtar till vårt 35-gradiga Spanien. Tiden vi spenderar vid badplatsen förvirrar honom dock, varför pratar alla tyska? Efter ett tag undrar han hur den svenska polisen ser ut, finns inte sådana? William förstår inte heller varför alla vill att han ska visa vad han kan på spanska och nederländska, han vill ju prata svenska. Min lilleman leker med kusiner och ”sverigekompisar”, när kvällen kommer åker de hem till sig, precis som de åkte hem från Spanien. Efter ett tag berättar William att han saknar sin Alex och Luka i Spanien, han berättar stolt (för hundrade gången) att Alex pratar svenska, spanska och engelska, att Luka kan tyska och att Fernandos Café Jardin är världens bästa lekställe. Två veckor in på semestern frågar William om det inte är dags att börja på svenska skolan snart, alltså den i Fuengirola, lägger han till.

Jag tycker om mitt Sverige men jag är helt tillfreds med mitt val att flytta till ett annat land. Otaliga är de timmar jag sitter med min spanskabok, otaliga är de försök jag gör att laga spansk mat och otaliga är de samtal jag försöker förstå på min knapphändiga spanska. Min kära son däremot är i en ålder där han snappar upp ett nytt språk utan att anstränga sig och där gester och uttryck förspanskas ju fler fina spanska vänner han träffar. Jag kämpar för att komma in, han har kämpat för att hålla sig kvar utanför. Men något har hänt under denna semesterresa från Spanien. William har upptäckt att det kan vara enklare att vara svensk i Spanien än att vara en utlandsboende svensk i Sverige.