Jag stog helt frågande. Klart att det är ett vin, men från vilket område kommer det och vad kostar det? Det var bara att fråga Kenneth och han visste inte så mycket han heller. Men han visste att det var en ny bodega från Ribera del Duero, 1995 var första årgången och Systemet tog 895 spänn för en flaska. Jo, en sak till – Robert Parker gillar den!

Åttahundranittiofem riksdaler för sitt första vin!!! Det är hela 18 000 pesetas. Det är nästan vad Vega Sicilia begär för en Único efter att ha varit med i 140 år. Eller runt 20 gånger mer än en flaska Pesquera. Och Parker gillar dem också. Men det som störde mig allra mest var att jag aldrig hade hört talas om vinet!

Nu började jag fråga alla om Pingus. Vinleverantörer, krogägare, vinbutiker – men ingen hade hört talas om vinet. Inte förrän i januari 1998, när jag åkte till New York och hälsade på min kompis Tom. Han har en brorson Bill, som är sommelier och jobbade på Montrachet nere i Tribeca. Restaurangen, som slog igen 2006, var bara öppen för middag, utom en dag i veckan, fredag, när de också serverade lunch. Tom och jag var där för lunch och jag frågade Bill om han hade hört talas om Pingus. Han blev eld och lågor och sa att det var precis det vinet som han skulle fråga mig om. I USA var det ett riktigt kultvin, sedan Robert Parker hade förklarat: ”One of the greatest and most exciting wines I have ever tasted!” Den amerikanske distributören hade sålt vinet i primeur tidigare under 1997 för 200 dollar. Nu kostade en flaska mer än 500 dollar i butik och dubbelt det på restaurang, om man ens fick syn på en!

Under februari och mars 1998 satt jag vid min Macintosh och letade spår på nya World Wide Webb. Nu började pusselbitarna sakta men säkert fall på plats. Nu visste jag att bodegan ligger i Quintanilla de Onésimo, Valladolid, heter Domínio de Pingus, har en produktion på 325 lådor och ägs av en ytterst ung dansk enolog, Peter Sisseck. Det förklarade intresset i Skandinavien och Systemets snabba insats. Jag hittade också Pingus i England hos en av de äldsta vinimportörerna Corney & Barrow. Men det var en sak som jag fortfarande inte förstod: Varför känner ingen i Spanien till det dyraste och enligt Parker bästa spanska vinet?

Till slut fick jag upp ett spår som talade om en båt som hade gått under norr om Azorerna, i november förra året. Båten var fylld med lådor spanskt vin inför julen och mycket riktigt, där ibland fanns 75 lådor av Pingus. Enligt vad jag hört i New York hade importören redan sålt nästan alla lådor innan de ens kom fram. En som hade köpt var regissören Francis Ford Coppola, han från Gudfadern. Detta kunde förklara varför det inte sålts Pingus -95 i Spanien. För att rädda importörens ära (och kanske liv) hade de tagit vinet som skulle säljas i Spanien och sänt det till USA!

Under den våren snappade jag upp bitar av information om både Peter Sisseck och Pingus. Peter föddes 1962 i Köpenhamn, kom till Ribera del Duero 1990 och har jobbat som enolog på bodegan Hacienda Monasterio. Samtidigt som han arbetade där letade han efter en liten plätt land för att göra sitt eget vin. Han hittade två, nära byn La Horra (Burgos) på sammanlagt fyra hektar. Vinrankorna var alla satta före inbördeskriget och mellan 65 och 70 år gamla.

I maj det året fick jag besök av Tom från New York och vi bestämde oss för en tripp till Barcelona. Höjdpunkten på resan var ett besök på den trestjärniga restaurangen Raco de Can Fabes i Sant Celloni, en restaurang vi båda gillade. Väl där gjorde jag en djupdykning i vinlistan, eller rättare sagt vinboken. Där stod den – 1995 Pingus, 100.000 pesetas. Det motsvarade runt fem tusen kronor. Efter en stunds käbblande fram och tillbaka lät jag Tom få som han ville. Det var dessutom hans tur att ta notan. Man skall aldrig bråka med en man som vill betala!

Men hur var vinet? En sak var säker, en knappt treårig Pingus är alldeles, alldeles för ungt, rena barnarovet! Men med det sagt så var det ett fantastiskt vin. Doften var fylld av mörka bär, choklad, mineraler och jord. För varje sniff upptäckte jag nya toner och lager av aromer. Smaken är underbart ren och ändå komplext.  Tanninerna är där men balanseras upp av av den mängd frukt som finns. När jag svalde var smaken fortfarande där och försvann inte. I alla fall inte på en bra minut eller så. När jag nu sitter och tittar på mina minnesanteckningar från den söndagslunchen i maj 1998 känner jag åter igen salivutsöndringen i min mun och kan nästan få tillbaka smaken. Mina rader slår Pavlovs ringklocka med hästlängder.

Fortsättning i decembernumret av SK.

Tre goda höstviner

Rovellats Chardonnay
Årgång 2014
Penedés

Rovellats är en av de bästa cavamärkena i Spanien och bland annat en favorit i den spanska kungafamiljen. En nyhet för mig är dock ett stilla vitt vin gjort på 100 procent Chardonnay. Det är ingen trött och fet Chardonnay, utan ett torrt frisk och fräsch vin fylld av tydliga tropiska frukter. Se bara till att det inte serveras för kallt, utan runt åtta grader så du kan njuta av alla smaker! Kostar runt sju euro.


Arnegui Crianza
Årgång 2012
Rioja

Det här vinet har blivit mycket populärt bland spanska krogar, som deras husvin och det är riktigt bra. Det är ett typisk Rioja Alta-vin. Fylligt utan att vara tuggigt och med en viss elegans. Bodegan är Pagos del Rey, som också gör det populära Tamarón i Ribera del Duero. Nu gör de om saken i Rioja och presenterar ett riktigt bra vin till snälla pengar. Runt sex euro.

Tre goda höstviner

Rovellats Chardonnay
Årgång 2014
Penedés

Rovellats är en av de bästa cavamärkena i Spanien och bland annat en favorit i den spanska kungafamiljen. En nyhet för mig är dock ett stilla vitt vin gjort på 100 procent Chardonnay. Det är ingen trött och fet Chardonnay, utan ett torrt frisk och fräsch vin fylld av tydliga tropiska frukter. Se bara till att det inte serveras för kallt, utan runt åtta grader så du kan njuta av alla smaker! Kostar runt sju euro.

Arnegui Crianza
Årgång 2012
Rioja

Det här vinet har blivit mycket populärt bland spanska krogar, som deras husvin och det är riktigt bra. Det är ett typisk Rioja Alta-vin. Fylligt utan att vara tuggigt och med en viss elegans. Bodegan är Pagos del Rey, som också gör det populära Tamarón i Ribera del Duero. Nu gör de om saken i Rioja och presenterar ett riktigt bra vin till snälla pengar. Runt sex euro.

Encaste
Årgång 2009
Sierras de Málaga

När jag frågade Juan på Casa Santi i Marbella om han hade något nytt och intressant tog han fram det här vinet. Det är en 100 procent Cabernet Sauvingon och görs av Vinos Chinchilla/Bodega Doña Felisa i Ronda. Jag dekanterade vinet när jag kom hem och fick en väldigt god överraskning. Mjuk och sammetslen, fylld av mörka bär. Det här är ett vin som jag kommer handla mycket av. Runt elva euro.