(Del 2 av 2.) Jag har fått tag på Peter Sissecks telefonnummer och ringer upp honom och berättar att jag är i trakten. Kan jag få komma och besöka bodegan i morgon? ”Nja, det är min lediga dag men hör av dig vid 12-tiden så får vi se,” säger Peter.

Vaknar tidigt, hoppar i bilen och kör de drygt 220 kilometrarna till Quintanilla de Onésimo. ”Hej. Jag tror att jag är vid bodegan men det finns ingen namnskylt. Det är bara bara några garage som jag kan se,” säger jag, när jag ringer upp honom kvart i tolv. Han skrattar och säger till mig att hålla ögonen öppna för en blå Volvo om fem minuter. Mycket riktigt, fem minuter senare svänger en Volvo in framför ett av garagen och ut hoppar en mycket ung man, Peter Sisseck. Enligt Wikipedia skulle han vara 37 år gammal, men han ser ut som högst trettio. ”Välkommen till Pingus, ” säger han, när han öppnat garaget. ”Tyvärr kan jag bara vara borta en timme. Det är inte ofta som jag är hemma för söndagslunchen och jag har lovat konen.”

Garaget är lite större på insidan än man tror, men det är inte stort. Ett större fermenteringsfat i ek och ett mindre i rostfritt stål. I ekfatet, som kanske kunde hålla sextusen liter, rymdes en hel årgång av Pingus. Nu var det tomt och Pingus 1998 var i de nya och mindre klassiska ekfaten på 220 liter, som låg i tre rader av tio i varje.

Det verkade som det var för många ekfat. ”Jag är känd för att använda mig av ”200 procent” ny ek. Det vill säga att jag efter den första fermenteringen i det stora ekfatet fyller vinet i nya ekfat för den malolaktiska fermenteringen. Efter den får vinet nya fat att vila i, därav ”200 procents” etiketten Fast det är inte riktig sant. Jag gjorde så med kanske en femtedel av vinet i början och numera är jag betydligt försiktigare med ek. Jag vill att vinet ska vara så opåverkat som möjligt och att man ska känna vinets själ. De andra är för olika experiment.”

När jag nämner att jag skulle kunna tänka mig att köpa några flaskor skrattar han. ”Det vin som finns är redan sålt. Min distributör Kim Vilas i Barcelona köper alltid hela skörden av mig på sommaren, före skörden. Mindre strul så och då sätter inte jag priset heller. Om du kommer till Barcelona i mars till Alimentarian så kommer jag vara där. Då kan jag dra upp en Pingus att prova. Vilas har alldeles för många!”
När jag kom till Alimentarian så fanns inte Peter där och ingen Pingus heller. Däremot fick jag smaka på Flor de Pingus, som är lillebror och kostar ”bara” en sjundedel så mycket som Pingus. Det görs på druvor från marker som Peter arrenderar i området.

När jag provar det så upptäcker jag ett stort vin och inget litet småsyskon. Det är ett framfusigt vin som inte backar för någon. Lite het. Hade den varit rödhårig så hade den varit Rita Hayworth! Även om Pingus är ett fantastiskt vin och jag är lika glad varje gång som jag provat det, så tycker jag att det inte är sju gånger bättre än Flor de Pingus. Inte fem gånger heller. Säg två-tre så kan vi prata om det!

Om du förresten ska köpa Pingus eller Flor de Pingus, så gör det i Sverige. Du kan till och med åka till Sverige och få resan betald med en Pingus. Jag pratade med Systembolagets kundtjänst i förra veckan och de informerade mig om att de kan sälja en Pingus av 2012 årgång till 5.401 kronor. Samma vin kostar i dag på Vinissimus 990 euro, alltså nästan det dubbla! Det betalar gott och väl en resa med både SAS och Norweigan, om man är ute i god tid.

Samma sak gäller priset på Flor de Pingus, 719 kronor på Systemet mot 99,50 euro hos Vinissimus. Kanske inte tillräckligt för flygbiljetten, men väl nog tåget från Kastrup till Malmö och tillbaka.

Ett annat, billigare sätt att prova Peters skicklighet som vinmakare, är att smaka PSI, ett vin som är del av ett projekt han startade 2006. Här har han uppmuntrat druvodlarna att odla ekologiskt och att behålla sina gamla druvstockar. Detta är nya idéer för odlarna. Normalt får de betalt efter vikt. Därför har många tidigare bytt ut stockar som är äldre än trettio år, för att få så stor skörd som möjligt.

Nu säger Peter att han betalar mer för äldre druvor, även om de väger mindre. Han vill ha kvalitet och inte kvantitet. Jag har provat PSI vid några tillfällen och det har varit ett mycket bra vin från Ribera del Duero, men det är inte någon Pingus. Det skall man nog vänta sig heller, till ett pris av 319 kronor på Systemet eller under 30 euro hos Vinissimus. I alla fall inte ännu.

Tre stjärnor i vintermörkret

Botani Sparkling Muscat
Málaga
Normalt brukar jag skriva om en cava inför jul och nyår, men det skall jag inte göra nu. I stället har jag hittat sydkustens första mousserande vin. Det görs av Jorge Ordóñez, som jag skrev om i våras. Jag blev serverad den till en gåslever på Casinot i Nueva Andalucia och den satt perfekt. Servera den välkyld, för den är sötare än vanligt men ändå frisk och fräsch. Runt tio euro.

Marqués de Riscal Sauvignon Blanc 2014
Rueda
Marqués de Riscal var den första bodegan i Rioja som flyttade tillverkningen av sitt vita vin till Rueda. Det gjorde de redan på 70-talet och nu är Rioja till 90 procent ett rent rödvinsdistrikt. Riscal införde Sauvignon Blanc till Spanien från Loire-dalen. Det är ett aromatiskt vin med mycket personlighet. Man känner smaken av citrus, ananas och melon. Passar både att drickas ensamt eller till mat. Under nio euro.

Campanillo Reserva Selecta 2004
Rioja
Det var ett besök på Robbie´s i Estepona som påminde mig om det här vinet. Bodegan är en fristående vingård, men ägs av Faustino. De använder enbart sina egna Tempranillo-druvor. Med drygt tio år på nacken har det här vinet blivit underbart att njuta av. Mörkt, mörkt körsbärsröd färg och en sammetslen struktur. Det passar både oxfilén som kalkonen. Runt 17 euro.