Jag är verkligen lyckligt lottad som får tillbringa så mycket av min arbetstid tillsammans med förälskade par, vara en musikalisk del i deras ceremoni. Bröllop lockar ju oftast fram passion och känsloutspel hos alla deltagare, allt ifrån vigselpar till bröllopskoordinatorer. De sistnämnda är en ny företeelse jag sprungit på här i Spanien.
Mitt eget bröllop var en lugn tillställning där endast olika föräldrars viljor skulle koordineras. Här hamnar jag ibland på tillställningar där vigselparen är helt i händerna på en person som ska skapa en drömdag, ett drömbröllop och framtida business.
Detta i sig är ju särskilt spännande om det är en koordinator som inte varit på ett svenskkyrkligt bröllop tidigare, utan utgår ifrån en mer engelsk eller spansk tradition. Mer än en gång har diskussion uppstått kring huruvida det är prästen eller koordinatorn som bestämmer när vigselparet tar första steget in på den röda mattan. Är det när gästerna har satt sig, när bröllopsparet känner sig redo eller när koordinatorn stressade tidsschema är i fara?
Att befinner sig i vigselsvängen är att sitta på första parkett vad gäller att studera kulturella uttryck vid festligheter. Vid tillfällen där vi svenskar oftast ler ömt och tyst fäller en lyckans tår väljer exempelvis gästerna vid ett syrisk/libanesiskt bröllop att applådera, krama om brudparet och hojta glada tillrop. Även om vi svenskar tycker att vi har gått ”all in” för att klä upp oss för att hedra vigselparet så lyckas vi aldrig riktigt mäta oss med spanjorernas paljetter och stilettklackar. De är ju så vackra! Den svenska prästen på kusten får endast viga svenska medborgare, men till vår lycka finns det ju så många svenska medborgare med andra traditioner än det vi kallar ”typiskt svenskt”. Vi tar del av en härlig palett av olika kulturella uttryck.
Tisdagar, torsdagar, lördagar och söndagar. Det spelar ingen roll vilken dag i veckan som är vald av brudparet. Just deras dag är den speciella, det vackraste. Vissa bröllop fladdrar förbi och lägger sig som ett fjäderlätt minne, andra vigslar sätter sig speciellt på näthinnan och jag ler bara jag minns en detalj eller ett ögonblick.
När mina barn var lite mindre kunde dom ibland, i brist på barnvakter, få följa med och bevittna de lyckliga tu. Liv brukade somna efter första ackordet, William nöjde sig med ett par avsnitt av ”Kalle Anka” för att vara nöjd, det har förändrats! Livs absolut sista vigselmedverkan slutade med att hon högt och ljudligt härmade den stackars brudgummens alla stavelser och tvingade till sig löften om leksaker för att hålla tyst. Vad gäller sonen så är han nu helt nöjd att stanna hos barnvakt under vigselakten. då själva bröllopskyssen framkallar blygsel, rodnad och tunga suckar hos stackaren. Han ojar sig i dagar över det äckliga med att pussas.
Under sommaren och hösten har vi kört längst med kusten för att se till att kärleksparen ska få vara på sin speciella plats, när de säger ja till varandra. Vi har stått på stränder, på sanden och i vattnet. Vi har kört uppför hisnande backar till vackra hus och utsikter. Ena dagen har jag suttit vid en stor flygel på Hotel Alfonso XIII i Sevilla för att nästa dag stå med en gitarr på en blåsig klippa. Under ett fantastiskt bröllop i Malaga, där den katolska spanska prästen och den protestantiska svenska prästen broderligt delade på vigsel och prästskämt, blev jag glatt utskrattad av ett gäng sjungande tenorer när jag påpekade att jag var gift med en av prästerna. Därefter skvätte vår nye katolske prästvän lite parfym på min make och förklarade att ”this is for the audience”. Själv blev jag erbjuden en whiskey för min insats. Oväntat minst sagt!
Det finns de par som viger sig utan gäster, det finns andra som har hundratals. Några vigs i flipp flopp, några i skor av Louboutine. Spelar det någon roll? Nej, inte det minsta. När första tonerna ljuder och paret börjar sin resa fram mot att ge sina löften till varandra så är det liksom som att tiden står still och det finns bara de två i hela världen. Det är en mäktig känsla.
Det som har fastnat lite extra denna bröllopssäsong är några ord som passar in både vid festliga tillfällen, vid livsavgörande stunder och i ärlighetens namn varje morgon då det är dags att kliva ur sängen. Ta ett djupt andetag och läs följande ord högt för dig själv: Detta är en av dina stora stunder i livet, idag, i detta nu finns du och framtiden är din att ta vara på.
Länge leve kärleken!
Kommentarer
Endast prenumeranter på SK Premium+ kan kommentera artiklar.