När Rickard Enkvist, vinmakaren i Gaucín och jag gjorde våra vinresor runt Spanien i slutet av 80-talet och 90-talet var vår resväg given. Första dagen var en transportsträcka till Toledo. I La Mancha fanns på den tiden bara billiga skräpviner. De första vinerna vi ville prova var Marqués de Griñón på hans Dominio de Valdepusa. Från Valdepusa var det sedan raka spåret till Valladolid och den nya uppkomlingen Ribera del Duero, som fick sin Denominación de Origen så sent som 1982. Rioja ligger bara ett par timmar norrut och där stannar vi i Haro, huvudstaden för de bästa Rioja-vinerna. Som avslutning några dagar i Barcelona, Penedès och de katalanska vinerna. Med den resan klarade vi av i stort sett alla klassiska vinområden i Spanien. Men det var då det!

Nu finns det 69 områden med Denominación de Origen samt 41 Vinos de Tierra fördelade på Spaniens samtliga 17 regioner. Det finns nu mer än 4 000 vingårdar som tillsammans producerar mer än 40 miljoner hektoliter vin, från Pyrenéerna i norr till Cádiz i söder, öst och väst och på alla öarna. Nästan hälften av dagens producenter är vinmakare som har startat sina bodegor när Sydkusten varit igång. Det roligaste är att dessa nya vinmakare har satsat på kvalitet och vinerna blir bara bättre och bättre. De kan vara stora som Félix Solís, som med sina sex bodegor (av vilka fyra har öppnats de senaste 20 åren) kan buteljera över 300 miljoner flaskor om året. Eller små, boutique-bodegor som Enkvists Bodega Cezar. Han började odla vin i Rondabergen efter våra vinresor och producerar nu knappt 20 000 flaskor om året. Det är vin som är gjort med mycket kärlek.

På våra resor var det framför allt rödvin som vi ville prova. Dels för att det är så gott, dels för att kan bli bättre när man sparar det och vår affärsidé var att spara vinet tills priset steg. Spanien var aldrig varit känt för sitt vita vin. Det var bara i Katalonien som vi stötte på något som var drickbart. Jag minns ett fantastiskt vin från Torres som heter Milmanda, men så hade den en kraftig prislapp också. Men det fanns två områden som folk hade börjat att tala om, Rueda och Rías Baixas.

Det var Marqués de Riscal från Rioja som flyttade sin produktion av vitt vin till Rueda 1972. Tillsammans med den berömde professorn Émile Peynaud från vinuniversitetet i Bordeaux satsade de på den traditionellt odlade Verdejo-druvan. Smaken i vinerna är aromatisk med ton av citrusfrukter, meloner, mango, blommor och kryddiga örter. Den ger viner med kropp, struktur och syra. Det är inte ovanligt att det finns en liten smak av bittermandel i avslutet. Jag tycker att smaken liknar sauvignon blanc, som också odlas i området, men med den lilla bitterhet i avslutningen. Detta ger viner som ofta är lite kryddiga och med en riktigt härlig fräschör.

Rueda var det första området som fick DO i Castilla y León 1980. Från att varit stort sett ensamma om att odla vin i Rueda har nu Marqués de Riscal fått ett fyrtiotal konkurrenter i området. Många bodegor från Ribera del Duero har satt upp en syster-bodega i Rueda för att göra vitt vin. I Ribera del Duero fick man endast producera rött vin och rosé. Det var på samma sätt i Rueda fast omvänt, där fick man endast göra vitt och rosé. Reglerna ändrades 2008 och nu får man göra alla tre. Visst finns det dyra Ruedaviner, exempelvis Belondrade y Lurton, som är mycket gott men som kostar runt 25 euro. De flesta ligger dock under tio euro, som Ordóñez Nisia, som kostar nio euro och fick 95 poäng av Guía Peñín. Det är högst av alla Ruedavinerna och bland de tio bästa vita bordsvinerna i Spanien. Andra goda viner som jag tycker om från Rueda är Naia, Ermita Veracruz och Quintaluna.

På samma sätt som Rueda satte sin tillit till Verdejo satsade Rías Baixas i Galicien på Albariño-druvan. Det är en tuff liten frukt som har ett kraftigt skal. Det gör att man måste använda nästan två kilo Albariño för att framställa en flaska vin. Jämför det med Tempranillo som bara behöver ett kilo per flaska. Viner gjorda på druvan får ofta tydliga fruktiga och blommiga inslag. Citron, grapefrukt, gröna äpplen, persika, och honung. Fyllighet och tydlig syra är ytterligare kännetecken.

I början satsade man på att göra så lätta och lättdruckna viner som möjligt, men på senare år så har man experimenterat med fylligare viner. Man har låtit vinmusten fått ligga med skalen, sur lie, i flera månader för att få fram ett mer komplext vin. Jag skrev om vinet Frore de Carme i förra numret av Sydkusten. Där har vinmakaren Eladio Piñeiro låtit skalen ligga med i nästan ett år och lyckats framställa den bästa Albariño som jag någonsin provat! Andra viner att hålla ögonen öppna för är Gran Bazán Amber, Lagar de Cervera och Pazo de Señoráns. När ni ändå är i vinbutiken, se om de har Mar de Frades Brut Nature. Det är inte champange och inte cava, utan bubbelvin från Rías Baixas som smakar Albariño.

Framgången med Verdejo och Albariño har fått andra vinbönder runt om i Spanien att söka sina egna druvor. I Bierzo har de börjat odla druvan Menzia, i Alicante druvan Monastrell och i Valdeorras druvan Godello. Till och med i Cádiz har de hittat en druva som varit bortglömd, Tintilla de Rota. Den druvan brukas delvis i Barbazul, från Huerta de Albalá. Riktigt gott för runt sju euro.

Tre nygamla viner

Barón de Ley Varital Graciano 2014
Graciano, Rioja

Barón de Ley har tagit fram en serie oblandade viner, så att man ska kunna känna skillnaden på druvorna. Det har de gjort bland annat på druvan Maturano, som mer eller mindre försvann efter phylloxeran. Själv är jag inte så förtjust i denna druv, i alla fall inte ännu, men däremot är jag vansinnigt förtjust i den 100 procentiga Graciano-druvan. Mörkröda bär, svart vinbär och lite lakrits. Runt elva euro.

ÀN/2 2014
Callet, Mantonegro, Fogoneu, Syrah. Mallorca

Det här vinet från Mallorca saknar DO och är klassat Vino de la Tierra. Det är gjort av en grupp entusiaster som började för drygt 20 år sedan och som fortfarande håller på. Storebror är ÀN och smakar riktigt bra, men lillebror ÀN/2 kommer snubblande nära. Här har man använt tre av Mallorcas druvor som bas och styrt upp den med Syrah. Ett mycket bra vin till mindre än halva pengen. Runt 13 euro.

El Médico 2013
Prieto Picudo, Castila y León

Jag fick en låda godsaker skickat till mig härom dagen och två av dem var El Médico 2013. Hade aldrig hört talas om druvan Prieto Picudo men det var en trevlig bekantskap. Doft av jordgubbar och kan det vara grädde? En smak av bär, blommor och fint sammansatt vin. Balanserad med en elegant finish, vad mer kan begära? Runt 15 euro.