Den vanligaste frågan är var kan man köpa det vin som jag rekommenderar. Jag har tre ställen som jag handlar på: El Corte Inglés, Vinissimus samt lokala vinhandlare i Marbella. De senare brukar anges i texterna och är för det mesta Casa Santi och Casa Pablo då jag bor nära dem och det är två av de bästa vinbutikerna. Vinissmus är å sin sida Spaniens största butik på Internet med mer än 6 000 spanska viner och har 85 000 kunder i Spanien och övriga Europa. De levererar snabbt också. Senast beställde jag en fredagseftermiddag och fick paketet innan lunch på måndagen. Corte Inglés använder jag för att de finns i olika former över hela kusten och dessutom kan man beställa från dem.

En del har frågat hur jag väljer ut de rekommenderade vinerna och svaret är väldigt enkelt, jag tycker om dem. Hur jag hittar vinerna är en annan sak. Ibland läser jag något, hör något eller frågar om de har något nytt och spännande. Ta till exempel vinet här intill, Guímaro. Jag åker ofta till Galicien, men där blir det nästan bara vita viner. Jag har frågat om de inte har röda viner i Galicien och det har de, från Bierzo! När jag påpekar att Bierzo ligger i Kastilien-Leon, svarar de att Kastilien ligger ju så nära… Men när jag läste i New York Times om D.O. Ribeira Sacra och att de hade bra röda viner så letade jag upp dem. Resultatet ser ni här bredvid.

En annan fråga som har dykt upp över åren är hur länge kan man spara ett vin. Den frågan har gjort mig konfunderad. Jag ställer motfrågan, varför skall man spara ett vin? De allra flesta viner i Spanien är gjorda för att drickas nu, eller i varje fall inom en snar framtid. Detta gäller till stor del för såväl cava, vitt vin och rött vin. Det som är mest känsligt är bubbelvinet. Om du har fått en riktigt bra cava och tänker att den skall jag spara till ett speciellt tillfälle. Gör det inte! Den kommer att förhoppningsvis ligga längst bak i ett mörkt skåp och när du dricker den kan den smaka hyggligt. I värsta fall står den upp i vardagsrummet, som en trofé och när du dricker den har alla bubblor försvunnit och vinet smakar allt annat än fest. Bättre är att dricka upp den till solnedgången och köpa en ny till när lille Kalle kommer på besök.

När det gäller rödvin så har bodegorna delat in det i jóven, crianza och reserva. Normalt är det åldern på vinstockarna som avgör vilket vin det blir. Unga vinstockar ger druvor som passar till jóven och jóven roble, ungt vin med ingen eller föga fatlagring som säljs inom ett år. Dessa viner brukar inte tjäna på att lagras, utan bör drickas under det första året. Något äldre stockar ger viner som blir till crianza, som betyder uppfödning och vinet har fått åldras på ekfat. I Rioja måste vinet ha varit minst ett år i ekfat och kan inte säljas före sitt tredje år, det vill säga viner som skördades 2015 kan säljas först våren 2018.

Med reserva och gran reserva är det likadant, men med olika längd på hur länge de skall ligga på fat och i flaska. Det tidigaste en reserva får säljas är i sitt fjärde år och en gran reserva i sitt sjätte år.

Alla tre viner går att spara en viss tid. Har man en riktig vinkyl så kan man spara vinerna i flera år, så länge man har kylen på hela tiden och det är en bra bodega som har gjort vinet. Men vad jag tror folk som frågar hur länge de kan spara ett vin egentligen menar är: ”Jag har köpt ett hus och har hittat ett ställ med viner i källaren, kan jag dricka dem?” Till det kan jag bara säga, prova. Ibland blir man glatt förvånad, men oftast är det början på vinäger.

Några har frågat om att jag inte skriver om viner från andra länder. Jag har inte tid till detta. Spanien har 69 ursprungsbeteckningar Denominación de Origen (DO), 41 Vinos de la Tierra (VT), ett flertal Vinos de Pago och dessutom områden med beteckningen Vinos de Calidad (VC). De här områdena fylls med tusentals bodegor som producerar tiotusentals olika viner. Dessutom kommer det varje år nya entusiaster som bygger nya bodegor eller blåser liv i gamla som ofta står på konkursens brant. Alla med förvissningen att de skall göra vin som slår, om inte världen, så grannen med häpnad.

När jag började skriva tjugofem år sedan kanske jag var den där vinexperten, men ju mer jag lärde mig om vin desto mindre kunde jag. Nu vet jag att jag aldrig kommer vara annat än en vinskribent, som försöker lära sig så mycket som möjligt, men inte hinner lära sig allt. Fullt vinvetande förblir denna vinskribents ofullbordade uppdrag.

Tre lysande stjärnor i vintermörkret

Artadi 2013
Cava Druva: Viura
När jag var inne hos Casa Pablo så frågade jag om de hade en bra cava, som inte kommer från Katalonien. De hade flera, men den som var bäst var den här. Guldgul till färgen, frisk och fräsch till doften och en smak som har ett bra djup. Det här är en seriös cava. Se dock till att den inte är för kall när du dricker den, cirka tio grader, så du får njuta av storheten. Runt 16 euro.

Louro 2016
Valdeorras Druva: Godeval
Rafael Palacios kommer från en berömd vinfamilj i Rioja. Hans storebror Álvaro är stjärnan som har satt både Priorat och Bierzo på vinhimmelen. Rafael är specialist på vita viner och det visar han med det här vinet. Louro är ett vin som har fått fermenteras i stora ektunnor. Vinet är rent, halmgult, massor av vita frukter och en smak som ligger kvar i gommen länge. Under 12 euro.

Guímaro 2016
Ribeira Sacra Druva: Mencia
När jag läste i New York Times om röda viner från Ribeira Sacra blev jag mycket glad. Äntligen röda viner som ta upp kampen med Albariño. Förstå mig rätt, jag älskar Albariño, bara inte hela tiden. När jag provade Guímaro visste jag att jag kommit rätt. Ett fruktdrivet rött vin med massor av smak. Körsbärsrött till färgen, doften är fylld med mörka frukter och smaken är kraftfull. Under 10 euro.