Vi läser om upptäcksresande, uppfinnare, feminister och skådespelare. Vi läser om Moder Teresa och Lady Gaga, om kända och okända kvinnor. Dessa lässtunder gör underverk för den spanska läsförståelsen och vi hjälps åt att rätta uttal och översätta ord. Jag tror att den där boken påverkar mig på fler sätt än rent språkligt.
I ljuset av ordet rebelltjejer tittar jag mig runt om i min egen bekantskapskrets och ser allt tydligare hur dessa rebelltjejer finns överallt omkring mig. I min närhet lever kvinnor som självständigt tagit sitt pick och pack och flyttat till Spanien, yngre som äldre. Runt om mig finns kvinnor som jonglerar arbete, barn, låga löner eller osäker ekonomi, kvinnor som fightas för att bli tagna på allvar, kvinnor som sökt och hittat rätt plats i livet, kvinnor som längtar till något annat, kvinnor som gråter, skrattar, älskar och kämpar. Jag tänker att jag är lyckligt lottad här i Spanien, att jag har möjligheten att få ta del av så många olika kvinnors berättelser. Livsresor som hjälper mig att hitta min egen väg som människa.

Det finns en spansk klubb/förening för kvinnor som heter Malas madres (dåliga mammor) vilken startade 2014. Namnet kommer av att grundaren, Laura Baena, önskade slå hål på alla myter och föreställningar kring kvinnor och föräldraskap, arbeta för jämställdhet och skapa opinion för förändring i hemmen och på arbetsplatser. Då jag efter ett år i Spanien bestämde mig för att börja lära mig spanska hittade jag denna klubb på nätet och varje dag försökte jag läsa och översätta ett facebookinlägg från Laura. Helt plötsligt kunde jag känna mig lite mer hemma i mitt nya land.

Av Malas Madres diskussioner på nätet, i blogginlägg och youtubeklipp hörde jag röster från spanska kvinnor, som liksom jag, hade gett upp kampen om att vara den perfekta modern och som istället ville förenas i de utmaningar som finns i att vara kvinna och även förälder i vår paradoxala tid. Vad menar jag med paradoxal? Jo, det finns ju vissa intressanta motstridigheter i att för sina barn läsa berättelser om flickor som är superhjältar samtidigt som män tar sig rätten att bestämma över kvinnors kroppar. Att inpränta i barnen att feminism handlar om rätten till jämlikhet, fast det finns de som påstår att det egentligen handlar om att man inte ska sminka sig (hör mitt sarkastiska skratt hahaha). Det krävs lite rebellblod för att traska vidare när det patriarkala systemet jobbar på högvarv och berättar för dig hur du bör vara eller inte vara som kvinna, eller prästfru som jag skrev om för några krönikor sedan.

Då jag befann mig i Madrid förra sommaren hade jag förberett mig för att gå till klubbens högkvarter och se om Laura Baena var där. Till min stora förbluffning blev jag blyg som en försagd tonåring när jag såg henne och helt ”star struck”. Maken försökte hjälpa mig att komma igång, men jag bara gick därifrån. Fy vad dum jag kände mig. Så här ett år senare kan jag skratta åt hela situationen, men vad besviken jag var när jag kom därifrån och inte hade vågat säga något till min nya idol. Jag skrev dock ett mail några dagar senare och berättade att jag hade önskat prata med henne. Denna Laura svarade supertrevligt att jag skulle masa mig tillbaka till Madrid, så att vi kunde utbyta erfarenheter. Jag minns att jag väldigt lycklig tänkte att just så vill jag vara, jag vill få andra att förstå att deras berättelser är viktiga.

Så varför denna kvinnotext? Jo, för efter allt fler år i livet, efter att ha bott i olika länder, de senaste fem i Spanien, har det blivit allt tydligare för mig att rebelltjejernas berättelse inte endast finns i härliga barnböcker utan att alla vi kvinnor faktiskt har berättelser som skulle passa in i en bok om mod och om att förändra världen. När historieböckerna ”glömmer bort” de kvinnor som har varit med och påverkat världen och när vissa nutida politiska partier arbetar mot kvinnas rätt att bestämma över sin egen kropp, blir det allt viktigare att vi hjälper varandra att lyfta blicken och räta på ryggen. Och till dig som kanske tyckte att det blev lite väl kvinnocentrerat denna gång; Var inte orolig, den dag som boken ”Pojkar som vågar vara annorlunda” kommit på spanska lovar jag att läsa även den vid nattning av barnen.