Än så länge lyser både solidariteten och en överenskommelse med sin frånvaro. Sánchez krav på en ny typ av Marshallplan och så kallade coronaobligationer, kom inte upp på bordet över huvud taget.

På ena sidan i den delade eurogruppen står de rika länderna i Nordeuropa och på den andra – de fattigare och av coronakrisen värst drabbade länderna i Sydeuropa, däribland Spanien. Tyskland, Holland, Österrike och Finland har förespråkat att EU i första hand ska använda sig av befintliga verktyg för att möta de ekonomiska konsekvenserna av coronakrisen. Men 13 länder med Spanien, Italien och Frankrike i spetsen, vill gå mycket längre än så. Hittills har EU-länderna lanserat enorma individuella stimulansplaner och likviditetsåtgärder, men något europeiskt svar på pandemin har de inte lyckats uppnå och bristen på koordination är total.

Efter 16 timmar strandade förhandlingarna mellan Eurogruppens finansministrar och mötet ska återupptas på torsdag 9 mars, med målet att kunna frigöra 500 miljarder euro som baseras på det stöd som kommissionen föreslagit för att bekämpa arbetslösheten (100 miljarder euro), på injektionen av Europeiska investeringsbanken (upp till 200 miljarder euro) och på aktiveringen av en del av ESM och dess krediter (nära 200 miljarder euro).

Förslaget på bordet består alltså just nu av en blandning av befintliga instrument, framför allt den europeiska krisfonden ESM, något som Italien vägrar gå med på. Spanien, som hittills stått på Italiens sida, tycks vara beredd att kompromissa och stödja liggande förslag om det kombineras med en plan för ekonomisk återhämtning. Spanien är enligt uttalande i tidningen El País av finansministern Nadia Calviño, villigt att acceptera en variant med lättade villkor från ESM, men kräver någon form av framtida gemenskap för att återuppliva ekonomin efter krisen, samt upprättandet av en återaktiveringsfond. Om det kallas för euroobligationer, coronaobligationer eller något annat, är sekundärt, det viktigaste är att unionen möter krisen tillsammans och att inte varje enskilt land på egen hand tvingas hantera de kostnader som härrör från nödsituationen. Frankrike är inne på samma linje, medan Italien vägrar acceptera krisfonden som nyckelinstrument i den ekonomiska kampen mot Covid-19. Anledningen är den granskning och hårda krav på motprestation som ställs på låntagarna.

Pedro Sánchez har satt som högsta prioritet att EU inte bara står för ett gemensamt svar på krisen utan också förbereder en väg ut och ett sätt att finansiera den. Spanien har därför tillsammans med ytterligare minst åtta EU-länder gått i bräschen för att upprätta gemensamma obligationer, så kallade coronaobligationer, för att trygga utlåningen för de värst drabbade länderna med gemensamma garantier. Coronaobligationer, som är ett gammalt förslag på euroobligationer som dammats av, innebär ett lån med låg ränta och gemensam risk, där samtliga euroländer går in som garant. En fördel är att statsskulden i respektive land inte ökar eftersom det är en gemensam emission. Men de mindre drabbade länderna i norra Europa, vill inte ta notan för problemen i syd. Inför tisdagens eurogruppsmöte övergav Spanien förslaget på coronaobligationer för att istället driva en linje med en särskild europeisk fond för ekonomisk återhämtning. Enligt tidningen El País skulle Spaniens förslag finansieras av marknaderna med stöd av EU-budgeten, digitala avgifter och gröna skatter.

Tisdagens webbmöte var en uppföljning på det infekterade toppmöte som hölls 26 mars och där Italien och Spanien krävde kraftfulla åtgärder, med Nederländerna och Österrike som främsta nej-sägare. Diskussionerna handlar i huvudsak om tre olika hjälpprogram – för länder, för företag och för privatpersoner, med åtgärder på totalt 540 miljarder euro. För länderna föreslås att lån på upp till 240 miljarder euro blir tillgängliga via euroländernas räddningsfond ESM. För små och medelstora företag talas om ytterligare 200 miljarder euro i lån från Europeiska investeringsbanken, EIB. Och för arbetstagarna erbjuds EU-kommissionens korttidsarbetsprogram Sure, med 100 miljarder euro i lån för att hjälpa länder att täcka upp med löner när arbetsgivarna drar ned på arbetstiden.

Sverige är ytterligare ett land som framfört reservationer beträffade coronaobligationer. Dock står det klart att om euroländernas regeringar skulle lyckas samordna sig på det finanspolitiska området, växer avståndet mellan euroländerna och de EU-länder som står utanför den gemensamma valutan, däribland Sverige. Vissa ekonomer har föreslagit euroobligationer som garanteras av alla EU-länder, alltså även Sverige.
– Det är ingen hemlighet att vi alltid har uttryckt en viss skepsis mot det. Däremot måste vi alla anstränga oss för att hitta en väg framåt i det här, säger Sveriges finansminister Magdalena Andersson (S), till SVT.

EU:s finansministrar fick efter det spända toppmötet i slutet på mars i uppdrag att lägga fram ett enande förslag, till tisdagens videomöte. Vilket alltså misslyckades. Totalt 13 länder förespråkade fram till precis innan mötet, coronaobligationerna, vilket egentligen räcker för att de ska kunna gå vidare på egen hand genom ett så kallat fördjupat samarbete. Så har flera av EU:s samarbeten startat, till exempel passunionen Schengen och den gemensamma åklagarmyndigheten. Ofta väljer EU-länder, som först är skeptiska, att ansluta så småningom. Men hittills har denna variant inte vunnit mark, då målet varit att inte splittra unionen.