En övervägande majoritet av de spaniensvenskar som deltagit i undersökningen, 85 procent, ger de spanska myndigheterna godkänt för deras hantering av coronakrisen.gallupbilder Dessutom anser 55 procent att Spanien agerat bättre än Sverige. Det betyder dock ej att de odelat stöder alla åtgärder som vidtagits.

Många anser att karantänen varit för sträng och drygt 60 procent har påverkats psykologiskt av isoleringen. Oro, depression, ångest och ensamhet är vanliga känslor. Men också minskad stress, ett större fokus på nuet och uppskattning av allt det som ett vanligt liv innebär. Vänner och promenader är det man saknat allra mest. Kritikerna poängterar framför allt de ekonomiska konsekvenserna, ologiska regler och polisens stränga attityd. Dock har 78 procent följt gällande lagar.

Mellan 1 och 10 maj lade Sydkusten ut två enkäter på sin hemsida – en riktad till svenskar som satt i karantän i Spanien och en till dem som lämnat Spanien precis innan eller under karantänen. Trots att enkäterna var omfattande blev gensvaret enormt! Totalt kom det in 764 svar; 529 från svenskar i Spanien och 235 från svenskar som åkt tillbaka till Sverige. Enkäterna bestod av 58 respektive 18 frågor och kommentarerna var många och långa. Vi har försökt sammanställa resultatet till en så rättvisande artikel som möjligt. Den kastar ljus över en period som ingen av oss någonsin kommer att glömma.

En majoritet av de som deltagit i enkäten bor på Costa del Sol eller Costa Blanca, men svar har kommit in från hela Spanien, bland annat Cádiz, Granada, Antequera, Aracena, Almeria, Murcia, Madrid, Barcelona, Tarragona, Menorca, Cútar, Mallorca, Gran Canaria, Tenerife och Fuerteventura.



Det kanske mest uppseendeväckande – åtminstone om man följt de stundtals extremt kritiska tongångarna på sociala medier – är att mer än hälften av spaniensvenskarna tycker att spanska myndigheter hanterat krisen bra (37 procent) eller till och med mycket bra (16 procent). De får medelbetyg av 32 procent. Endast tio procent tycker att Spanien gjort ett dåligt jobb och fem procent mycket dåligt.

Bland dem som underkänner hanteringen utmärker sig två grupper. Å ena sidan de som kritiserar att reaktionen kom för sent, att politikerna bråkar för mycket samt slarv och ineffektivitet vid inköp av sjukvårdsmaterial. Och den andra gruppen som riktar hård kritik mot att restriktionerna varit alldeles för stränga och som beskyller politikerna för brist på demokrati och tillämpningen av ologiska regler. De som är positiva berömmer tvärtom det de uppfattar som tydliga regler, bra information, beslutsamhet och inte minst den minskade spridningen av viruset.

Bland de svenskar som valde att åka till Sverige, skiljer sig uppfattningarna ej nämnvärt. Kritiken mot de spanska myndigheternas agerande är något större, men 38 procent anser fortfarande att de hanterat krisen bra och tio procent menar till och med att de gjort det mycket bra. Endast 20 procent anser att de gjort ett dåligt (16 procent) eller mycket dåligt (fyra procent) jobb. Många visar förståelse för åtgärderna, men tycker att folk borde fått gå ut en stund varje dag och reagerar på tuffa kontroller, polisens agerande och vad som uppfattas som ologiska regler och restriktioner.

Hela 55 procent av spaniensvenskarna tycker att Spanien agerat bättre än Sverige, 24 procent svarar att de agerat sämre och 21 procent menar att det är likvärdigt. Här skiljer sig svaren dock lite mer om vi jämför med dem som åkte till Sverige – 45 procent tycker att Spanien agerat sämre än Sverige, 30 procent tycker det är likvärdigt och 25 procent att Spanien agerat bättre. En hel del av dem som svarat ”likvärdigt” anser att olika strategier passar olika länder. De som svarat att Spanien agerat sämre syftar i huvudsak på de stränga restriktionerna och den långa karantänen, eller att till exempel inte motion tilläts tidigare. En del menar däremot att åtgärderna kom för sent. Anhängarna till den spanska modellen värdesätter framför allt prioriteringen att rädda liv.



Hur och var folk tillbringade karantänen påverkar säkert mycket upplevelsen av den, bland annat med vem och hur boendet ser ut. En femtedel, 20 procent, satt helt ensam i karantän, medan 64 procent var tillsammans med sin partner, tolv procent med partner och barn, tre procent ensam med barn och en procent tillsammans med bekanta.

Tolv procent har minderåriga barn. De flesta av föräldrarna uppger att barnen påverkats föga av karantänen, eller inte alls. De saknar dock sina kompisar och aktiviteter, några är uttråkade, känsligare, rastlösa och vissa har humörsvängningar. De har haft mer skärmtid än normalt. Men på det stora hela har skolrutiner och sysselsättning inom familjen, hållit dem vid gott mod.



Drygt hälften, 56 procent, bor i lägenhet, 24 procent i villa och 15 procent i radhus. En liten andel på tre procent hade inte tillgång till någon uteplats alls. Det stora flertalet har dock haft möjlighet till frisk luft – 47 procent har terrass, 23 procent balkong och 27 procent egen trädgård. En majoritet, 64 procent, är ej yrkesverksamma medan 22 procent har eget företag i branscher som mäkleri, finans, uthyrning, restaurang, IT, konsult, turism, hotell, utbildning, journalistik och tandläkare. 14 procent är anställda.



På frågan om de fortsatte jobba hemifrån svarade 80 personer, 19 procent, att de jobbat mindre än vanligt, 54 personer (13 procent) jobbade som vanligt och 15 personer (fyra procent) att de jobbat mer än normalt. Tio personer (två procent) har förlorat jobbet på grund av coronakrisen, medan 36 personer (åtta procent) tillfälligt permitterats.

Ekonomiskt klarar sig en bred majoritet av de tillfrågade bra. Hela 77 procent har kvar samma inkomst som innan karantänen. För 13 procent har den minskat något och tio procent uppger att deras inkomster minskat betydligt.

Knappt en femtedel, 18 procent, oroar sig för sin egen ekonomiska situation just nu. Det är dock inte samma 18 procent som förlorat sina jobb, utan inkluderar även en del pensionärer som befarar att den svenska pensionen blir mindre värd, egenföretagare samt de som är beroende av inkomster från uthyrningsverksamhet. Flera skriver i kommentarsfältet att de personligen klarar sig för tillfället, men oroar sig på sikt för hur det ska gå för Spanien med mindre turism, prisras på bostadsmarknaden och börsnedgångar.


Situationen till trots har svenskarna haft ett förvånansvärt socialt karantänsliv. Nära en tredjedel, 31 procent, uppger att de haft ett intensivt socialt liv och för 39 procent har det varit normalt. För 23 procent har den sociala kontakten dock varit liten och för sju procent obefintlig. På frågan hur relationerna i hemmet påverkats av karantänen svarar 17 procent att de blivit bättre, 77 procent att det är som vanligt och i sex procent av fallen att de blivit sämre.

På frågan om hur parrelationerna fungerat svarar endast åtta personer att de upplevt konflikter och två stycken att det kommer leda till skilsmässa. En femtedel har fått en starkare relation och för hela 78 procent har det varit som vanligt. Flera vittnar om att de haft tid för fördjupade samtal och lärt känna varandra bättre, men också att frustration, sorg, konstant umgänge och ökat alkoholdrickande lett till slitningar och bråk.


Trots allt har en majoritet påverkats psykologiskt av karantänen – 51 procent säger att de påverkats till viss del och tio procent att de känner sig deprimerade. En tredjedel, 35 procent, har dock ej påverkats alls och fyra procent anger till och med att de mår bättre. Många förklarar att de känner sig trötta, håglösa, upplever vanmakt, oro, sover dåligt och lider av att inte kunna röra på sig samt saknar socialt umgänge. Av de tillfrågade har 19 procent haft tidigare problem med oro, ångest eller depression och för en del av dem har det blivit värre, medan andra säger att erfarenheten givit dem verktyg som hjälpt dem under karantänen.



Drygt en tredjedel, 37 procent, har lyckats lindrat sin oro på olika sätt. Metoderna är många. Medan en del håller sig borta från nyheter mår andra bättre genom att göra precis tvärtom. Andra vanliga sätt är rutiner och struktur, positivt tänkande, yoga och meditation. I kommentarerna nämns även bön, sysselsättning i alla dess former, städa, sticka, läsa, promenader på balkong eller trädgården, matlagning, pussel, musik, måla och tala med vänner. Några använder alkohol, cannabis och ångestdämpande.


Om den sexuella aktiviteten kan ses som en värdemätare på människors emotionella situation, så verkar karantänen inte ha haft någon förödande effekt. En majoritet, 61 procent, uppger att deras sexualliv varit som vanligt. Exakt en tredjedel upplever att det försämrats medan fyra procent tvärtom haft ett bättre sexliv under isoleringen.

I stort har svenskarna hållit sig hemma och till gällande regler. 30 procent gick ut en gång i veckan, 17 procent mer sällan och fyra procent inte alls. 23 procent var ute varje dag och 26 procent flera gånger i veckan. En av förklaringarna är säkert att 30 procent har egen hund. På frågan om de brutit mot karantänen utan giltigt skäl svarar 78 procent nej. 18 procent har trotsat enstaka gånger och endast fyra procent uppger att de trotsat reglerna flera gånger. Trotsarna har bland annat rört sig i bostadsområdet, handlat ofta, handlat i affärer som inte är de närmaste, gått en omväg till affär eller apotek, gått längre hundpromenad än nödvändigt, gått ut tillsammans och någon enstaka har träffat vänner.



Bara sex procent uppger att de har råkat ut för allvarliga personliga problem, på grund av larmsituationen. I kommentarerna räknas upp problem som körkort och pass som försvunnit eller gått ut, reseförsäkring som inte gäller, ekonomiska problem, sjukdomar som inte fått läkarvård, problem med hyreskontrakt, depression, böter, avbokade resor och fysiska problem på grund av stillasittande.

Nära en fjärdedel har under larmsituationen undvikit att uppsöka läkarhjälp. I kommentarsfältet syns dock att många fler hade valt att inte åka till doktorn, om de hade behövt. För många har det handlat om årliga kontroller, tandläkare och gynekologbesök som skjutits upp, samt problem som allergier, urinvägsinfektion, öroninflammation, ryggskott, magkatarr, graviditet och vaccinationer. Men även allvarligare saker som hjärtproblem, cancerprover och behandling.

Allra värst med karantänen tycker svenskarna att det har varit att inte kunna träffa sina vänner (129). Därefter i nedstigande ordning att inte kunna promenera (97), brist på frihet och en känsla av instängdhet (93), inte kunna träna och motionera utomhus (83), ovissheten om hur länge karantänen ska pågå och osäkerheten kring framtiden överlag (41), inkomstbortfall och ekonomi (35), inte kunna åka till Sverige (26), ensamhet/isolering (20), stängda restauranger (20), rädsla/oro (19), avsaknad av natur (19), gym, padel, ridning, yoga på stranden eller annan idrott (19), tristessen (13), inte kunna spela golf (12), inga utflykter/resor (15), politiker och myndigheters agerande (15), att inte kunna handla var som helst (14), polisen (12), barnens sociala situation (11), antal döda och smittade (10) och oro för familj i Sverige (10).


En majoritet av spaniensvenskarna känner sig delvis påverkade psykiskt av karantänen och tio procent är deprimerade. Samtidigt uppskattar många möjligheten att varva ned, känner minskad stress och ökad närvaro i nuet.

På frågan om vad som varit det bästa med karantänen svarar 50 personer att de inte ser något positivt alls med karantänen. Men de allra flesta ser faktiskt flera positiva aspekter. På första plats kommer minskad smitta och att man räddat liv (104), tätt följt av mindre stress och mer tid för eftertanke och reflektion (96), fått mycket gjort hemma (58), fördjupad kontakt eller mer tid med familj och vänner (55), tacksamhet och uppskattning av det man har (35), bättre miljö (27), solidaritet (24), minskade utgifter (22) och mer hemlagad mat (14).


Ungefär en tredjedel (32 procent) anser att karantänen förändrat dem. Kommentarerna handlar framför allt om att de lärt sig att uppskatta friheten, känna tacksamhet, leva i nuet och inte ta saker för givet. De har fått nya perspektiv på livet, ökat säkerhetstänk och medvetenhet om livets sårbarhet, lärt känna sig själva bättre. Fått mer harmoni, ökat tålamod och är mer i kontakt med egna känslor. Men också en större oro för framtiden och hälsan, både egen och anhörigas, ökat politikerförakt, tappat lusten och döden har kommit närmare. Vidare uppger 41 procent att de inte ändrat sig, 27 procent vet inte.


Ungefär en tredjedel (34 procent) tror att karantänen kommer förändra dem på lång sikt. Kommentarerna handlar återigen framför allt om att i högre grad uppskatta det vanliga livet, inte ta friheten och hälsan för given, större försiktighet i kontakt med andra, mer säkerhets- och hygientänk, krismedvetenhet och färre resor.

Att pandemin kommer förändra världen är de flesta överens om, även om en hel del tror att effekterna klingar av och inte blir så långvariga. Återkommande i kommentarsfältet är de ekonomiska konsekvenserna med ökad arbetslöshet, lågkonjunktur och större fattigdom, även dyrare flyg, mindre resande och sämre kvalitet på människors relationer på grund av social distansering. Bland de positiva effekterna nämns förbättrad sjukvård och större fokus på äldrevården, större krisberedskap, ökad digital kompetens på företag och myndigheter, nya innovationer på områden som trafik, energi, industrier för ett mer hållbart liv, och framför allt en minskad klimatpåverkan, att vi handlar mer lokalt och närodlat.


Spaniensvenskarna har varit minst sagt kreativa när det gäller att aktivera sig och lära sig nya saker - alltifrån att sy egna munskydd och dansa salsa till att göra surdeg och spela kapsylrally.

På frågan om vad som förvånat allra mest under karantänen är svaren mycket skiftande – alltifrån att folk inte följer regler, till att de gör det. Överst på listan kommer folk som inte tar situationen på allvar eller inte följer reglerna (46) och på en andra plats att de själva klarade karantänen så bra (41). Därefter nämns spanjorernas disciplin (33), solidariteten (29), alla spekulationer, polarisering och gnäll (27), att så många följer reglerna (25), Sveriges strategi (24), hur snabbt viruset spred sig (23), ologiska beslut och regler (21), Spaniens stränga regler (20), att karantänen fungerat så väl (18), hur politiker och myndigheterna reagerat (15) – i huvudsak negativt men även i några fall hur väl de hanterat det, att svenskar är så dåliga på att följa råd/reglerna (14) samt hur oförberedda vi var (12).

På en öppen fråga om de varit rädda svarar cirka en fjärdedel nej. De som känt sig rädda är det i första hand för att bli smittade, sjuka och dö (105) och för att anhöriga ska bli sjuka och dö (55), den ekonomiska situationen (17), för anhöriga i Sverige (15), för viruset och för ökad spridning (13), polisen/böter (11), inte kunna träffa familjen (9), inte kunna ta sig till Sverige (8), en förändrad värld (7), att föra smittan vidare (5), hur de själva och andra påverkas psykiskt (5) samt en sämre demokrati (5).

Det som svenskarna saknat mest under karantänen är utan tvekan att promenera (420) och träffa sina vänner (377), därefter stranden (292), familjen (278), naturen (242), resa (223), sport (138), shopping (130), golf (77), jobb (64), gå ut och äta (50) och kulturevenemang (48). Annat som nämns är barnens skola och aktiviteter, egentid, friheten, utflykter, föreningslivet, vara mer aktiv med hundarna, vissa varor i butikerna, det gamla livet, marknader, sport på TV, inkomsten, bridge, boule och keramik.


Matlagning kommer på femte plats över de sysslor svenskarna ägnat sig åt i karantänen. Ett ökat intag av sötsaker och bakverk syns också tydligt på vågen - 39 procent har gått upp i vikt.

Det svenskarna saknat mest återspeglas också tydligt i vad de tänker göra allra först, när alla restriktioner är över. Överst på listan står just att träffa vänner och familj (140), att gå på restaurang eller café (103), gå till stranden/bada (93), promenera (90), resa till Sverige (63), motionera, spela padel eller gå på gym (48), göra en utflykt (32), shoppa eller handla sånt de inte kunnat under karantänen (31), spela golf (25), vandra i naturen (24), jobba (15) och gå till frissan (12). Många beskriver en kombination av dessa – att ta en långpromenad till stranden, för att möta upp sina vänner på en restaurang.

De allra flesta har dock inte varit sysslolösa under karantänen och det märks att folk ansträngt sig för att hitta på aktiviteter. Den syssla som hamnar allra överst är att följa nyheter (403), därefter att chatta (374), surfa (363), se filmer och serier (342), matlagning (335), böcker (261), träning (192), jobb (127), annat (98) och TV-spel (44). Många anger under annat att de tagit chansen att plugga spanska. I övrigt har en hel del ägnat sig åt trädgård och renovering, fix i hemmet och att städa och sortera.

En femtedel (21 procent) har passat på att lära sig en ny syssla. Exempel på det, och som kanske kan fungera som inspiration, är odling, göra egna munskydd, nya recept, träna online, spanska (många nämner detta!), hur huset/vattensystemet fungerar, pussel på nätet, bygga, baka bröd, borra i betong, steka perfekta pannkakor, läsa noter, delta i webbinarier, rita, nytt språk, salsa, videostreaming, sy om gamla kläder, hur börsen fungerar, surdeg, teckenspråk, författarkurs, yoga, gitarr, twerka, trick på hopprep, källkritik och träna tyngdlyftning med paraply samt två påsar böcker.

Drygt hälften ändrade sina konsumtionsvanor under karantänen; 16 procent drack mer alkohol, 15 procent åt mer socker, 7 procent ökade sitt fettintag och 15 procent åt nyttigare. I princip hälften, 47 procent, har konsumerat som vanligt. Det är vanligt att unna sig, äta gott och röra sig mindre och för många har det blivit mer kaffebröd, choklad, godis och småätande generellt, liksom fler goda middagar med vin och öl. En positiv effekt är dock mer hemlagade och nyttigare måltider och en del dricker faktiskt mindre alkohol, för att de inte gått på restaurang. Men för en hel del syns karantänveckorna på vågen – 39 procent har gått upp i vikt, de flesta mellan ett och tre kilo, men det finns de som gått upp både fem och tio kilo. 46 procent har behållit sin vikt och 15 procent har gått ned i vikt.



På frågan om de hade möjlighet att åka till Sverige inför eller under karantänen svarade nästan hälften, 49 procent, ja, men att de valde att stanna och att de är glada för det. Bara fem procent ångrar att de stannade. Resterande 46 procent säger sig inte ha haft något val, de flesta på grund av att bostad, jobb och familj finns i Spanien. Många vittnar om problem med inställda flygresor, dyra flygbiljetter, andra om att de känt sig tryggare i Spanien eller helt enkelt följt råden om att stanna där de är, för att undvika smittorisken.

Sista frågan i enkäten löd ”Andra kommentarer. Känns karantänen meningsfull? Har du upptäckt nya sidor av Spanien? Vad tror du att larmsituationen kan få för långsiktiga konsekvenser?” 97 personer svarar ett tydligt ja på att karantänen känts meningsfull, 18 personer svarar nej och 7 vet ej. Framför allt tror de att den räddat liv och det nämns återkommande gånger hur Spanien prioriterat liv framför ekonomi. Andra kommentarer handlar om sammanhållningen, solidariteten, hjälpsamheten, spanjorernas disciplin och jävlar anamma. Men också att de sett nya sidor av Spanien som polisstat med diktaturtendenser.


Många spaniensvenskar har saknat att shoppa men endast en minoritet, 40 procent, har handlat på nätet under utegångsförbudet.

Väldigt många tror på långsiktiga konsekvenser som arbetslöshet, ekonomisk kris, ökad fattigdom, svårigheter för småföretagare och en skadad turistnäring och dyrare flygresor. Ett flertal anser vidare att karantänen visserligen känts meningsfull, men att det borde varit större geografiska skillnader i restriktionerna.

Bland dem som åkte till Sverige valde drygt hälften, 57 procent, att tidigarelägga sin resa medan 37 procent skulle rest till Sverige oavsett. Många berättar att de skyndade sig när flygbolagen började ställa in sina resor. De allra flesta reste hem efter att karantänen inletts – 46 procent i början och 40 procent en bra bit in i karantänen. Två tredjedelar, 76 procent, reste med flyg och resterande med bil. Vanligast var att resan gjordes för att det var planerat så (43 procent) medan 15 procent valde Sverige på grund av färre restriktioner. 23 procent ville hellre vara i Sverige om de skulle behöva vård.

Majoriteten av de som åkt, 83 procent, har ej ångrat sitt beslut medan tolv procent kanske ångrar sig och två procent uppger att de definitivt ångrar att de åkte. En majoritet, 55 procent av de som åkte hem, tillhör någon riskgrupp, jämfört med 41 procent i den grupp som stannade kvar i Spanien.



I kommentarerna berättar många om krångliga hemresor. En del är besvikna över att myndigheterna inte tagit hänsyn till dem som har bostad i Spanien men inte är residenta, de har känt sig utkastade. Flera längtar tillbaka och ganska många beskriver hur de kände sig tryggare i Spanien än i Sverige.

För oavsett vad svenskarna tycker om hur krisen hanterats i Spanien visar svaren att även de som som rest till Sverige, vill komma tillbaka så fort som möjligt. Det anger 49 procent av de som åkt. Ytterligare 39 procent hoppas kunna komma tillbaka relativt snart, men avvaktar situationen. Mindre än en femtedel avskriver en retur till Spanien under den närmaste framtiden. Varken larmsituationen eller Covid-19 ser ut att ha bitit på svenskarnas kärlek för Spanien.


Barnens tillvaro har ställts på ända och många föräldrar vittnar om ökad skärmtid. De har upplevs som rastlösa, uttråkade och har saknat vänner och aktiviteter.

Läs mer:
- Resultat: Enkät bland svenskar i Spanien
- Resultat: Enkät bland svenskar som rest hem
- Personliga kommentarer