Den spanska kosten smakar liksom en sak i taget, medan den indiska och thailändska kryllar av alla smakerna på en gång. Svensk mat är sötaktig och kinakäket sötsurt. I England lyckas man med konsten att få maten att inte smaka någonting alls. Det är duktigt!
Smak är ändå mycket mer än det vi har på tungan. Den sitter ofta i ögonen och öronen, och avgör om saker och ting är njutbara för oss. Och då kan det uppstå problem mellan människorna!
Nu ska jag berätta om min smak. Det kommer att få en del att klappa i händerna, och andra att fnysa ilsket åt denna dinosaurustants fåniga forntida funderin-gar. Det är bara att välja, för mig får ni ha smak för vad ni vill. Jag är så snäll – så varsågoda att smaka på denna generösa inställning!
Alltså: jeans tycker jag inte om. Nu blev många svenskar och svenskor arga, för att inte säga förorättade! Detta plagg är ju nästan uniform i Sverige, och sitter klistrat runt alla rumpor, unga som gamla, smala som smällfeta. Och alltid! I helg och söcken, i skolan, på jobbet, i skogen, vid köksbordet, vid bjudmiddagen, på bio, på operan och i TV-soffan. Alltid, alltid dessa jeans. Ofta ser dom gamla och solkiga ut, ibland med hål på knäna och fransar runt fötterna. I svensk skvallerpress figurerar ALLA kändisar i jeans, ofta på galatillställningar. VOFFÖR gör dom på detta viset?
Jag har smak för snygga byxor med pressveck, och för damiga, något utsvängda kjolar (kan bero på att min bakdel inte är till min fördel!). Och så tycker jag att man ska byta om ibland, även om det är gammalmodigt. Jag vill hellre vara UTE och modigt välklädd än INNE och väldigt modeklädd.
I mina öron smakar det med musik, men den ska serveras efter mina noter. Jag vill smaka av Glenn Miller, Frank Sinatra, Julio Iglesias, och varför inte Christer Sjögren? På kvinnosidan Alice Babs, Doris Day, Monica Zetterlund, Elaine Page, Helen Sjöholm. Eller storbandsjazz , eller Mozart, Tchaikovsky och grabbarna. Eller ett klämmigt spelmanslag från Dalarna! Det är musik det, och hör sen!
Men så kommer man med dessa gapande ”skrikor” som hojtar ut sina discolåtar gällt som sirener, eller manliga trumpna gitarrsångare som gnäller fram entoniga låtar om smärta och elände. Alltså – det är smaklöst tycker jag.
Vad som absolut faller mig i smaken är att leva i Spanien, blandat med sommar och jular i Sverige. När det skyfall här är det bara att låtsas som det regnar!
Nu ligger det nya året framför oss med smak av det oväntades spänning. För alla oss idrottsintresserade blir det ett smaskens år, med Fotbolls-EM i Portugal och Olympiaden i Aten. Det blir mycket TV-tittande och sittande! När man får träsmak är det väl bara att maka sig iväg ut på en promenad, eller joggingrunda för alla er käcka! Då får ni gärna ha jeans på er, för detta plagg bör bara UTE!
Ett smakfullt år tillöskas!