Det är klart att för många är en resa i flygplan inte förknippat med nöje. Ofta är det relaterat till stress, då man måste vara på flygplatsen flera timmar före, utstå granskningen vid säkerhetskontrollen, förseningar, trånga sittplatser… Däremot innebär det för mig en frihetskänsla bara att gå in i en flygplatsterminal. Den känslan består under flygningen, då jag blickar ut genom fönstret för att följa var vi befinner oss och skåda någon bergskedja, en kustremsa eller någon stad som jag från hög höjd kan identifiera. Jag tycker även mycket om flygplatser. Det har hänt att jag bokat flygningar med mellanlandning, bara för att lära känna en ny flygplats och jag brukade lista de flygplatser som jag gillade mest. Det låter kanske tokigt, men som jag förklarat är flygande för mig förknippat med frihet.

Men det har inte alla gånger varit idylliskt på en flygplats och det finns anekdoter som jag minns i efterhand med sympati, även om de var stressande när det begav sig. Jag minns en gång, när vi bodde i Stockholm, att vid en av mina resor tillbaka från Málaga tog jag med spansk mat som vi kunde sakna ibland. Många gör säkert detsamma när de bor långt från sitt hemland en längre tid. På den resan tog jag med mig ingredienserna för en typisk spansk bondgryta, ”puchero”. Ni som bott länge i Spanien vet att vi spanjorer älskar långkok på kött och grönsaker på vintern. Där var jag så denna dag med min rullväska full med köttben. Ja, du läste rätt - köttben - i detta fall av gris och kyckling till buljongen. Mina barn menade att jag var galen och att jag skulle bli stoppad i säkerhetskontrollen, men icke. Jag kom igenom utan problem. Glad och lättad kunde jag inte låta bli att utbrista ”knotorna har passerat!” Ni kan föreställa er hur andra resenärer stirrade på mig.

Andra gånger som det varit jäktigt är när jag flugit med Lubbe, vår hund. Ni som känner mig vet att vi har en svart labrador som följde med oss när vi bodde i Stockholm. Nu är han en lugn gamling som ska fylla 14 år, men 2012 var har ett energiknippe på 35 kilo. Vi hade ingen erfarenhet av hur det var att flyga med en hund och det gjorde att vi var ganska nervösa. Jag minns speciellt den första resan, när vi flyttade till Stockholm. Det var en mycket varm dag i slutet av augusti och där stod vi på flygplatsen med allt pick och pack och ängsliga inför vårt svenska äventyr: och dessutom en en enorm låda för hunden. Det var svårt att vinka av honom på bagagebandet med en gnagande oro för att de av misstag skulle skicka honom till en helt annan stad. Lättnaden var desto större när vi väl satt oss på våra platser i flyget och jag plötligt hörde hundskall som bekräftade att Lubbe var med ombord.

Ett annat minne från en flygresa samma år var när vi flög tillbaka från Stockholm för att fira jul i Málaga. Istället för hetta var det snöstorm. Efter att ha lämnat av Lubbe vid det särskilda bagagebandet och när vi satt och väntade på att gå ombord efterlystes plötsligt i högtalarna ”Passenger Mata”. Min son manade mig att skynda bort, då han anade att det handlade om Lubbe. Mycket riktigt blev jag ombedd att följa med ut på plattan, i full snöstorm, då en anställd uppgav att Lubbe agerade aggressivt och att han inte klarade att hantera honom. Jag häpnade, speciellt då mannen var nära två meter lång. Jag fann till min häpnad hundkorgen omkullvräkt och Lubbe skällandes och livrädd. Jag fick själv bära upp korgen i lastutrymmet och surra fast den, då jag anar att mannen var hundrädd. Vi kom lyckligtvis alla iväg till slut och när vi anlände fann jag till min förvåning att Lubbe dök upp på samma garageband som det ordinarie bagaget. Sådant som sker i mitt land…

Jag vet inte om jag kommer att ha med köttben i handbagaget igen och Lubbe är så pass gammal att han troligtvis inte kommer att flyga mer, men dessa minnen har kommit tillbaka när jag tänker på att vi nu troligtvis kommer att återuppta flygandet på nytt. Jag hoppas att ni också har roliga anekdoter från era flygresor till Spanien, men framför allt att ni är lika sugna som jag på att flyga igen.