I denna artikelserie har vi tidigare tagit oss upp på 1.919 meters höjd, när vi besteg La Torrecilla i Sierra de las Nieves. Nu siktar vi ännu högre, då toppen på La Maroma reser sig 2.066 meter över havet och är den högsta punkten på Costa del Sol. Härifrån bjuds vi på de mest vidsträckta vyer som Málagaprovinsen har att erbjuda.

Bestigningen av La Maroma är ingen barnlek. Leden är inte tekniskt krävande, men däremot måste man ha god fysik. Det är inte varje dag som man klarar av en höjdskillnad på mer än en kilometer och toppen är så pass hög att den som är känslig kan känna en viss yrsel. Därför kan det vara bra att ha med aspirin i packningen.

Det finns ett flertal leder upp till La Maroma, bland annat från byn Canillas del Aceituno. Den som beskrivs i denna artikel är den minst krävande och startar på den östra sidan om toppen, i naturområdet El Robledal som ligger i Granadaprovinsen.

Roble betyder ek på spanska och det är just genom en ekskog som vandringen startar. Här utvinns sav ur träden och leden är lummig och naturskön. Nästan omgående startar stigningen, som är i princip konstant tills man når toppen. Detta är en heldagsutflykt som tar minst åtta timmar och den bör undvikas under årets varmaste månader. Sjävklart måste man ha bra skor, rikligt med vatten och mat samt reservkläder ifall det blåser upp på fjället.

La Maroma ingår i naturparken Sierra de Tejeda, Almijara y Alhama och på den östra sidan av berget har man en milsvid utsikt bort mot bland annat Sierra Nevada. Under stigningen passeras flera utsiktsplatser där man kan ta en välbehövlig paus och så småningom försvinner träden och i princip all vegetation. Vi når kalfjället och en hänförande kam där vi även kan skåda västerut över Costa del Sol. Ravinen är brant och det är svindlande att närma sig kanten, men den som lider av svindel kan hålla sig på behörigt avstånd. Till skillnad mot exempelvis leden till Marbellaberget La Concha behöver man här inte gå så nära branten.

Toppen på La Maroma är förvånansvärt platt och består mestadels av skiffersten. Här har tidigare besökare brukat flatstenar till att bygga vindskydd som passar utmärkt att kura ihop sig i och äta sin medhavda matsäck, om vinden skulle ligga på. En överraskning som många kan bjudas på är förekomsten av vildhästar, som trots stengrunden förefaller finna bete här, eller om det är vandrarnas matsäck de är ute efter.

Leden är ordentligt utmärkt, men på den steniga delen vid kalfjället kan det vara lite kinkigt på sina håll att följa stigen, speciellt om det skulle råda dålig sikt på grund av dimma eller lågt gående moln, något som inte är helt ovanligt. Det är viktigt att studera väderprognosen i förväg, starta vandringen tidigt för att inte överraskas av mörkrets inbrott samt vara väl förberedd och utrustad i största allmänhet. Belöningen är en oförglömlig vandring på högsta nivå.