Unidas Podemos är i sig en koalition av olika politiska grupper och det är inte helt felaktigt att påstå att deras medlemmar i regeringen till stor del kvoterats in. Alberto Garzón representerar det som tidigare var det enda partiet till vänster om PSOE, Izquierda Unida, som gått ihop med Podemos. Själv är Garzón ledare inte bara för Izquierda Unida, som också är en sammansättning av olika grupper, utan även för det spanska kommunistpartiet, som alltså ingår i IU.

Det är Garzóns närvaro i kabinettet, tillsammans med arbetsmarknadsministern Yolanda Díaz, som motiverat den mest hårdföra oppositionen att mynta uttrycket ”socialkommunistisk” regering. Medan Yolanda Díaz dock vunnit över en stor del av folkopinionen genom sitt sätt att leda arbetsmarknadsdepartementet och uppnå viktig konsensus med arbetsmarknadens parter, åker Garzón på en nöt nästan varje gång han yppar något.

Alberto Garzón är en ganska udda figur och det är till viss del förståeligt att en del hyser föga sympatier för honom. Många stämplar honom enbart för det faktum att han leder kommunistpartiet, men han har också vunnit motståndare när han exempelvis insisterat på att hänvisa till kung Felipe som ”medborgare Borbón”, vilket ju är ganska larvigt.

Men Garzón är inte den standardkommunist som många tror eller vill måla upp. Han klär sig hellre i kostym och slips än palestinasjal, har en Master i Internationell ekonomi och utveckling och skulle till utseendet lätt kunna förväxlas med en högerledamot.

Stämpeln på Garzón som kommunistledare gör att han som minister allt som oftast inte når ut med sitt budskap. Ett av hans viktigaste projekt har varit att reglera spelmarknaden i Spanien, genom att bland annat inskränka reklamkampanjer. Det har mobiliserat den ekonomiskt starka spelbranschen mot honom, vilket inte bidragit till att stärka hans profil.

Det främsta exemplet på hur allt blir fel även när Garzón både menar väl och har rätt, såg vi nyligen beträffande ett utspel som han gjorde om konsumtionen av kött. Konsumentministern uppmanade allmänheten att försöka minska på sin köttkonsumtion, både för sin egen hälsas skull och av miljöskäl. Det var en allmän uppmaning, utan några specifika riktlinjer för hur mycket konsumtionen av kött skulle reduceras.

Trots att det är vetenskapligt grundat sedan länge att vi äter på tok för mycket kött i västvärlden och att det har katastrofala effekter i form av klimatförändringar, väckte Garzóns uttalande ett ramaskri. Oppositionen talade om en ”attack mot köttproducenterna” och krävde till och med att ministern skulle avsättas.

Nu sitter Garzón visserligen kvar på sin post, men regeringschefen Pedro Sánchez gjorde sin minister en verklig björntjänst. Med anledning av den polemik som uppstått fick Sánchez en fråga vid en presskonferens. Hans svar? ”Det finns inget som slår en saftig t-bone steak!”