För 13 år sedan gick pappa hastigt och oväntat bort, bara ett och ett halvt år efter att vi hade förlorat mamma i cancer. Jag var 28. Det här dödsfallet kändes än mer. Det var inte bara en förälder jag förlorade, utan också mitt hem och på sätt och vis mitt land. Jag bodde redan i Spanien, men efter dödsfallet behövde vi sälja barndomshuset och därmed försvann mitt ”hemma” i världen. Jag kunde inte längre åka hem, för det fanns inte mer. Jag hade inte längre någonstans att ta vägen eller någon att vända mig till om allt skulle gå åt skogen, för pappa var borta. Jag kunde inte längre åka till Sverige och uppleva jul, påsk eller bara skogsluft, för jag hade ingenstans att bo. Om jag inte tog in på hotell. Så mycket man kan förlora i ett slag!
Gud, vad jag längtade hem.

Efter några år fick jag möjlighet att hyra en släktings gästhus. Då hade jag fått min första dotter, hon fyllde ett vid det efterlängtade Sverigebesöket. Det var fantastiskt och sorgligt på samma gång att komma till hemtrakten med mitt barn.

Nu fyller hon nio och har en lillasyster på fyra. Flera gånger har jag kunnat ordna en Sverigeresa. Samtidigt erkänner jag en viss avundsjuka mot de bekanta som reser hem till Sverige och hälsar på vid varje jul och sommarlov och ibland mittemellan, än mer mot de som har barn som hälsar på mor- och farföräldrar som väntar på dem, som pratar svenska och plockar hallon, barnen som provar att klä sig till påskkärring och som äter svensk julmat och väntar på tomten. Som åker pulka och firar midsommar.

För drygt ett år sedan tvingades skolan som jag arbetade för dra ner på personal. Jag stod utan jobb under sommaren. Vad skulle jag göra?

Samma eftermiddag skrev jag till en tidigare kollega, som nu jobbade som redaktionschef på min lokaltidning, och undrade om det fanns möjlighet att vikariera under sommaren. Jag fick sommarvikariat direkt.

Vi hyrde ut huset i Spanien, hyrde bostad i Sverige. Efter tre veckor själv i Sverige kom sambon och barnen.

Sommaren blev fullkomligt magisk. Vi hade nästan två månader tillsammans i Sverige. Vi plockade jordgubbar och kokade saft, badade i sjön, besökte Liseberg, gick på John Bauserutställningen i Jönköping, åt pizza, träffade släktingar, åt kräftor, handlade på second hand, såg konserter, plockade kantareller och blåbär, köpte lösgodis och hade fredagsmys… Vi utnyttjade helgerna till max, då när jag var ledig. På veckodagarna träffade jag konstnärer, intervjuade Bo Kaspers, pratade med arga personer och annat som hör till när man jobbar som lokalredaktör. Magiskt var ordet.

Och nu är det en ny sommar, och nytt vikariat på min tidning. Barnen kom för några dagar sedan och vi har nästan två månader framför oss. Det är fantastiskt. Det går inte att återskapa den magiska sommaren 2022, när så mycket var nytt, men det är enormt roligt att kunna vara i Sverige tillsammans med barnen. Skapa minnen. Låta Sverige bli en del av dem.