Upptäckten har publicerats i tidskriften Meteoritics & Planetary Sciences. Det rör sig om en nyligen bekräftad nedslagskrater i Tabernas-öknen, i Almeríaprovinsen, känd skådeplats för många inspelningar av westernfilmer. Det är den första styrkta impaktstrukturen på Iberiska halvön, efter att flera tidigare förmodade nedslagsplatser för meteoriter avskrivits på grund av brist på bevis.

Den totala drabbade ytan mäter omkring 20 kilometer i diameter, med centrum nära samhället Alhama de Almería, norr om Sierra Nevada och Sierra de Gádor. Vid den centrala nedslagsplatsen finns en cirka sex kilometer vid krater, utformad som en stor sänka i landskapet på Sierra de Gádors nordsluttning. En asteroid på cirka 400 meter i omkrets befinns ha slagit ner i området för cirka 7-8 miljoner år sedan, i det tidsskede som kallas Tortonian.

Efter nedslaget föll stora bergartspartier från väggarna längs kraterranden. De syns idag som terrasser längs kraterns insida. Yngre sediment fyllde bäckenet och senare erosion har blottlagt delar av den ursprungliga strukturen. Närvaron av breccior (bergarter med kantiga fragment) drog tidigt till sig uppmärksamheten från geologer som studerade området, men de tolkades inledningsvis som bildade genom stora submarina skred.

För att en fossil impaktskrater skall verifieras krävs att så kallade chockmetamorfa mineral påträffas. Detta är en mödosam uppgift. Efter att ha gått igenom över 410 tunnslip (sågade och tunt slipade bergartsprov) kunde så kallade planära element i kvartskorn identifieras i några av proverna, av huvudförfattarna till studien. De är Sebastián Tomás Sánchez och Juan Antonio Sánchez, professorer vid Universitetet i Almería, som samarbetat med bland annat tre svenska experter vid Lunds Universitet. Andra medförfattare bakom upptäckten är Jens Ormö, anställd vid Centro de Astrobiología CAB, CSIC-INTA i Madrid samt undertecknad.

Några av proverna har även visat onormalt höga värden av platinaelement, bland annat iridium och osmium. Då halterna av dessa element kraftigt överstiger de som finns normalt i jordskorpan, hålls detta som bevis på ett kosmiskt inslag.

När en bolid (kosmisk nedslagskropp) träffar jordytan, utvecklas en enorm energi som tar sig uttryck i våldsamt tryck och höga temperaturer. Delar av de bergarter som fanns på platsen vid kollisionen smälte och själva asteroiden förångades.

Den upptäckta strukturen i Almería orsakades av en uppskattningsvis 400 kubikmeter stor asteroid. En sådan himlabumling utvecklar vid kollisionen på jorden en energi som är nära 7.000 gånger så kraftig som den från atombomben över Hiroshima 1945, och som i sig motsvarade omkring 15.000 ton TNT.

Rent statistiskt träffas jorden av en stor asteroid en gång vart 600.000 år. Totalt har drygt 200 stora nedslagskratrar identifierats på vår planet, alltifrån en kilometer till 300 kilometer i diameter.

Hittills har över 22.000 asteroider i banor nära jorden identifierats. De som träffar jordklotet gör det med en hastighet på mellan 18 och 30 kilometer per sekund. Varje år träffar uppskattningsvis 6.100 meteoriter jordens yta, stora nog att överleva färden genom atmosfären och nå marken. Så vi är inte ensamma i universum.

Text: Robert Lilljequist