När jag ser tillbaka på dessa år är det ofattbart att se hur världen och våra liv har förändrats på så kort tid. Det är klart att om vi går fyra år tillbaka så hamnar vi i 2020, det ödesdigra året då COVID-19 pandemin bröt ut. Den varade både månader och år och påverkade hälsan hos många människor, men påverkade också hur vi relaterar till varandra och till och med konceptet av arbete och hem. Trots det negativa och med hänsyn till dem som led under pandemin, ville jag alltid lyfta fram de positiva aspekterna och det gör jag fortfarande. Hela situationen förde också med sig positiva saker, bland annat tillämpningen av teknik för att ansluta med andra på distans; det förde med sig distansarbete som, i lagom doser, är något mycket positivt och, framför allt, att vi tagit mindre allvarligt på en del saker och rutiner, vilket lett till en ökad livskvalitet.

Pandemin har motiverat många människor från andra länder att byta land och välja Spanien, särskilt vårt område Costa del Sol, för att bo och arbeta. Det tycker jag är fantastiskt! Någon kanske kan tycka att jag tänker så för att det gynnar mitt företag och utgör en ökad inkomstkälla för mig, men även om det är så ser jag det från synvinkeln av den kulturella rikedom det innebär när människor med olika bakgrunder och språk lever tillsammans. Därför blir jag upprörd när jag hör påståenden om att många problem uppstår på grund av att utlänningar som köper bostäder i Spanien, särskilt ökningen av bostadspriserna. Sant är att med större efterfrågan kommer högre priser, men enligt min uppfattning är problemet inte att priserna är höga, utan att lönerna för arbetare i Spanien generellt sett är allt för låga. Därför måste både spanska företagare och förvaltningen vara medvetna om detta och söka en lösning.

Men denna kulturella rikedom motarbetas till viss del inte bara av oss spanjorer. Det finns också många utlänningar som kommer till Spanien och bara vill bo i ett ”getto” med människor som har liknande vanor, liknande tider och talar samma språk. Jag upplever denna situation ofta med mina kunder och, även om jag älskar dem och det jag ska säga inte är menat att förolämpa, så har jag många gånger lust att skrika till dem: Sluta bo i Spanien som om ni befann er i Sverige! Snälla, lämna er golfbana, era stamrestauranger och de skolor dit ni skickar era barn. Det är inte Spanien, det är bara en parallell verklighet som många gånger hindrar er från att lära känna vårt land.

Om ni har barn, ta dem till skolor med spanska barn eller ta dem till sport- eller fritidsaktiviteter där de kan vara med andra barn, såväl spanska som från andra länder. Gå och ät på spanska restauranger. Det räcker inte med de typiska som gränsar till det folkloristiska eller någon av strandbarerna vid kusten. Leta efter äkta restauranger där en spanjor gillar att ta ett glas vin med goda tapas. Och ännu mer, prova att äta middag lite senare än din vanliga tid någon dag, du kommer inte att bli sjuk! Med andra ord, lämna bubblan eftersom jag menar att det inte bara kommer att få er att njuta av andra positiva saker som vårt land har, utan det kan också göra er mer toleranta och flexibla gentemot detta land som fram till nu välkomnat er med öppna armar.

Säkert håller inte alla med mig och några kanske till och med tycker att jag inte är respektfull när jag säger detta. Men det är tvärtom, jag säger det med den största respekt för er kultur och ert sätt att leva, som jag har lärt mig så mycket av. Som jag sa tidigare, tror jag innerligt att om vi lever tillsammans så mycket som möjligt kan det bara ge oss alla en större rikedom. Och framför allt kommer våra barn uppleva att världen är mycket bredare och annorlunda, vilket främjar respekt och samförstånd, vilket vår värld saknar så mycket av just nu.

Med dessa rader vill jag säga från hjärtat TACK till dem som ägnat ett ögonblick åt att läsa mina spalter. För mig har det varit ett privilegium och en ära att få stjäla några minuters läsning från er under dessa år. Tusen tack till Mats och Richard för att ni har låtit mig medverka i er tidning under dessa år. Jag har på så sätt fått känna mig, om än för ett ögonblick, som den journalist jag alltid drömt om att bli. Dessutom har jag fått lära mig att genom att klä av sig ibland släpper man in ny luft. Trevlig sommar till er alla och ¡hasta pronto!