Efter en osedvanligt behaglig juni månad slog den spanska sommarhettan till med besked i juli. Den bet sig dessutom fast hela juli och augusti. Värmebölja har varit något av den nya normaliteten och för oss som inte är utrustade med luftkonditionering hemma har det varit svettigt värre. Som tur var fick min familj en välbehövlig paus i början av augusti, när vi under knappt en vecka besökte Stockholm. Känslan när man vid ett par tillfällen behövde ta på sig en kofta var obeskrivlig.

Jag arbetade i den svenska paviljongen i Sevilla vid världsutställningen 1992. Oavsett vad propagandan sa om kylande effekter i utställningsområdet så var det olidligt varmt i den andalusiska huvudstaden under sommarmånaderna. Vi hade några lediga dagar i augusti då vi kunde resa till Marbella och jag glömmer inte känslan av att komma till en oas.

Minnet av behagliga temperaturer på Costa del Sol under sommaren är dock som bortblåst, kanske av de många fläktar som vi tvingats tillgripa. Vi har satt upp takfläktar i vardagsrummet och sovrum. Vid mitt arbetsbord har jag två fläktar riktade rakt mot mig själv, en på väggen och en annan liten på själva skrivbordet. De lindrar, men på eftermiddagarna har det ändå varit i princip omöjligt att jobba.

Självklart hör värmen till sommaren i södra Spanien, även vid Medelhavskusten. Sommaren 1990 arbetade jag som reseledare i Marbella och bodde i en lägenhet vid strandpromenaden där solen låg på hela eftermiddagen. I två månaders tid sov jag ute på balkongen, dit jag flyttat madrassen.

Ett annat hett minne var min reseledardebut i Magaluf, på Mallorca, sommaren 1987. Då var man dessutom tvungen att bära skjorta och många gånger slips. Där upptäckte jag fenomenet att om man försöker lindra törsten med kallt vatten så blir man dygnsur av svett på typ tio sekunder.

Även om termometern kanske inte nått rekordnivåer i år så har sommaren på Costa del Sol känts ovanligt kvav och fuktig. Jag tvingas sova med en handduk över kudden, för att den inte ska bli genomvåt. Att ha pyjamas eller ens ett tunt lakan över sig är en utopi.

Jag har aldrig gillat luftkonditionering, men med all säkerhet kommer vi att installera detta i vårt hem till nästa sommar. Hustrun har flaggat för att hon är minst lika trött på hettan som jag, och hon är andalusiska. Återstår att börja studera olika kataloger och försöka finna det lämpligaste aggregatet, som inte bara gör kommande somrar mer uthärdliga, utan som också är skonsamma mot såväl miljön som plånboken. Företrädesvis i den ordningen.