I skrivande stund är det definitiva dödstalet efter monsterstormarna fortfarande oklart. Antalet dödsoffer översteg den 1 november en för spanjorer signifikativ siffra, som är 193. Det är nämligen antalet liv som skördades vid terroristattentaten i Madrid den 11 mars 2004. Även om skillnaderna mellan ett brutalt terroristdåd och en naturkatastrof är stora, finns också betydande likheter.

Det som attentaten i Madrid och katastrofen i Valencia har gemensamt är, förutom de skrämmande dödstalen, hur offren varit slumpvis utvalda. Översvämningarna den gångna veckan har varit skoningslösa och bland offren finns såväl gamla som spädbarn, friska som sjuka, liksom rika som fattiga. Till och med medlemmar av räddningstjänsten spolades bort av vattenmassorna, när en guardiacivilförläggning hamnade i vägen för en av flodvågorna.

Den oskiljbara karaktären är ett av skälen till att katastrofen chockat Spanien. Den kunde ha drabbat vem som helst och offren hade ingen chans att klara sig undan. Många människor omkom i sina egna hem, eller i sina bilar. Vittnen beskriver hur vattenmassorna steg på bara några minuter. Flera av offren var människor som gick ner i sina garage för att ta ut bilen, bekymrade för en eventuell översvämning i källarlokaler. Väl nere i garaget överraskades de av den plötsliga flodvågen och fångades som i en råttfälla.

Skadorna på grund av översvämningarna är ofantliga. Flera dagar efter ovädret var flera områden fortfarande utan el och vatten. De första insatserna har fokuserat på att finna hundratals människor som saknats, omhänderta dödsoffren och undsätta de många som förlorat allt de har. Därefter måste de materiella skadorna repareras, vilket kommer att ta månader. De omfattande skadorna på vägar och järnvägsnätet försvårar i sin tur räddningsarbetet.

Förr i tiden betraktades en naturkatastrof som något oundvikligt eller till och med ödesbestämt, orsakat av högre makter. Idag vill vi inte acceptera att omfattande död kan inträffa så pass slumpmässigt. Vi behöver skylla på någon. Fokus har i detta fall lagts på myndigheternas agerande, eller rättare sagt bristande reaktion. Med facit i hand är det lätt att klandra de som inte tog väderlekstjänstens varningar på allvar, men i ärlighetens namn, hur ofta leder en vädervarning till förebyggande åtgärder? Säkerligen hade liv kunnat räddas om räddningstjänsten skickat ut varningar tidigare, men det är omöjligt att veta hur många. Samtidigt är det förståeligt att de som förlorat nära och kära känner vrede.

När den värsta chocken och sorgen lagt sig kommer det vara nödvändigt att analysera katastrofen ur ett bredare och mer vetenskapligt perspektiv, Mycket tyder på att detta inte var ”ett oväder som många andra”. Vittnen talar om att översvämningarna drabbat områden som aldrig varit utsatta tidigare. Likaså pekar meterologer på att mängden nederbörd som föll på kort tid, i vissa fall nära 500 millimeter på endast åtta timmar, saknar motstycke.

För många experter handlar det enbart om att lägga ihop två och två. Vi har den senaste tiden kunnat läsa att det denna sommar registrerats rekordhöga temperaturer i Medelhavet, precis intill där stormen inträffade. Det som inträffade i Valencia var ett unikt väderfenomen där ett lågtryck med skyfall som normalt varar högst någon timme låste sig fast över samma område avsevärt längre. Monsterstormen göddes enligt experter av onormalt varma havsvindar.

Förnekare av klimatförändringarna kommer att åberopa att översvämningar inte är något nytt. Själv kan jag inte skaka av mig insikten om att bilderna som rullats ut från Valencia är precis av sådant slag som klimatforskare varnat oss för i snart 50 års tid. Tyvärr har de flesta av oss ignorerat experternas varningar, på precis samma sätt som de spanska myndigheterna nu senast ser ut att ha nonchalerat de många aviseringarna från väderlekstjänsten om en förestående katastrof på den spanska östkusten. Ska vi någonsin lära oss?