Resultatet överträffade mina allra högsta (för vissa kanske snarare allra värsta?) förväntningar. Inom loppet av bara några få minuter hade vi bildat en liten klunga med en handfull personer, som småpratade om ditt och datt. Efter ytterligare fem minuter hade jag hunnit med att säga hej eller småprata med ytterligare fyra personer. Snacka om att man inte behöver lära sig spanska eller ta till sig spanska seder och bruk bara för att man flyttat till den spanska Solkusten. Om man inte vill, förstås. Och det vill man ju. Känns därför skönt att veta att jag faktiskt, när jag känner för det, bara har fem minuters promenad tillbaka till ett mer genuint Andalusien – det Andalusien där jag valt att bo och där alla mina grannar är spanjorer. Därmed inte sagt att spanjorernas ”hjärtan” skulle vara bättre än svenskarnas ”hjärnor”, men rent känslomässigt ställer jag upp till hundra procent på vad som framkommit i den vetenskapliga undersökning om vilken vi kan läsa på annan plats i tidningen.

Innan jag lämnade Kyrktorget så slog det mig att Apotekshuset, som tills för bara några år sedan inte alls kändes som något särskilt litet hus, i dag faktiskt är det allra minsta. Dessutom är det numera bara detta och två andra gamla hus som finns kvar runt torget. Inte så helkul för en nostalgiker som jag. Men själva torget har blivit fint, och här träffas och trivs både tvåbenta och fyrbenta vänner i olika åldrar.
Apropå tvåbenta vänner, så lovade jag i förra kolumnen att återkomma med en rapport om Birgittas livskvalitetsprojekt, och så här ligger det till. Flera kvinnor har hört av sig och de känner alla igen sig och tycker idén med att träffas och prata om sina livserfarenheter är lika efterlängtad som strålande. Gruppen har också skaffat sig ett namn: Birgittas Vänner (med viss anspelning på Heliga Birgittas äventyrliga liv).
—Vad vi vill göra är att träffa ”med-människor” snarare än ”om-människor”, berättar Birgitta själv, och förtydligar att Birgittas Vänner hellre talar med andra om sig själva än om andra. Är du intresserad av att komma i kontakt med Birgitta, så är du välkommen att kontakta undertecknad för att få hennes telefonnummer.

Träffade jag så förre svenske landslagstränaren i boxning, Risto, som numera övergått från att träna tvåbenta vänner till att träna fyrbenta. Risto och hans fru Åse, som sedan flera år är bosatta i Fuengirola, har blivit passionerade hundutställare. Rasen är Whippet och framgångarna har inte låtit vänta på sig. Bruce Willis, 13 månader och Capro de Vito, 8 månader, vann nyligen sina klasser vid en utställning i Murcia. James Bond, 3 år, har också kammat hem några titlar.
—Fast James Bond är inte riktigt bra på utställningar, berättar Risto. —Han blir mer av cirkushäst än hund när han kommer in i ringen. Vi får se hur det går på utställningen i Granada nu i mitten av månaden.
En av Ristos före detta tvåbenta adepter, flerfaldige svenske mästaren i bantamvikt Leif Magnusson, kommer för övrigt inom kort till kusten för att tillsammans med sin gamle tränare fira sin 60-årsdag.
Verksamheten på Svenska Skolan i Fuengirola kommer av allt att döma att fortsätta i de gamla lokalerna även under höstterminen. De nya markägarna lär inte vara helt överens om betalningen till skolan vid en flytt i förtid. Under tiden jobbar skolstyrelsen vidare med olika alternativ när det väl blir dags för utflyttning.

Till sist kan jag inte undanhålla våra läsare en något annorlunda historia. Den handlar om kocken som lagar maten till elever och lärare på Svenska Skolan. Han heter Magnus Ramstedt och är erkänt duktig i sitt gebit. Han har bland alla sina meriter också lagat mat åt Frank Sinatra, Sammy Davis Jr och Liza Minelli under den världsberömda trions besök i Stockholm för några år sedan. När undertecknad då berättade att han faktiskt ätit middag tillsammans med Liza Minellis mamma, Judy Garland, trodde jag detta skulle räcka för att bräcka min gode vän Magnus. Men icke! Han kontrade då istället med följande ledande fråga: Vet du vem som lagat oxfilé åt Liza Minellis hund och fått den levererad med limousine till Grand Hotell? Ibland kan man även få en kolumnist väldigt tyst!
Låt oss nu bege oss ut i vårt underbara nya hemland och fånga dagen med massor av hjärta!