När jag skriver dessa rader har det gått nära fyra veckor sedan de fruktansvärda översvämningarna den 29 oktober. Minst 221 människor har mist livet i Valenciaprovinsen och ytterligare ett tiotal i andra delar av Spanien, till följd av översvämningarna. Jag skriver minst, för fortfarande saknas ett halvdussin människor och det är osäkert om alla ens kommer att återfinnas. Bara denna uppgift ger en idé om omfattningen av katastrofen.

Forskare har varnat oss i 50 års tid om klimatförändringarna och att dessa kommer att yttra sig i extrema väderfenomen. Efter att ha radat upp värmerekord av olika slag har det denna höst varit skyfall som avlöst varandra i Spanien. När det på sina håll faller mer än 700 millimeter regn på endast ett par timmar och miljontals människor bor i översvämningsdrabbade områden, är det dessvärre bäddat för tragedier.

Katastrofen i Valencia och det allt mer extrema klimatet kräver en djup och sansad granskning om hur nya missöden ska kunna undvikas. De materiella skadorna är svåra att förebygga, men däremot kunde vi bara två veckor efter skyfallen i Valencia konstatera att man faktiskt kan ta lärdom ganska snabbt av fatala misstag. Det kom nämligen nya skyfall bland annat på Costa del Sol och till skillnad mot i Valencia varskoddes allmänheten vid det senare tillfället både tidigt och med besked.

Sent på tisdagskvällen den 12 november fick alla vi som befann oss i Málagaprovinsen ett högljutt textmeddelande som varskodde om att det utlysts maximal varning (röd) för skyfall. Det var första gången som regionstyret i Andalusien brukade kommunikationsverktyget ES Alert. Alla läroverk på Costa del Sol hölls stängda i två dygn, liksom parker, idrottsområden och andra samlingsplatser. Det föll mycket riktigt enorma regnmängder på sina håll, framför allt i Axarquía-området, och registrerades omfattande översvämningar. Tack vare de förebyggande åtgärderna skadades dock inte en enda person.

Det är svårt att säga hur många liv som kunde ha räddats om myndigheterna i Valencia agerat snabbare, men sannolikt hade antalet dödsoffer varit betydligt lägre. Larmmeddelandet till mobilerna skickades nämligen först klockan 20.11 på tisdagskvällen, 13 timmar efter att väderlekstjänsten Aemet utfärdat maximal varning och när många kämpade för sina liv, eller redan hade omkommit.

I skrivande stund är den politiska konfrontationen och debatten om vem som bär den största skulden för konsekvenserna total. Mitt i denna politiska storm har jag fått rösträtt som spansk medborgare. Det känns som ett stort ansvar, särskilt i en tid när klimatkrisens konsekvenser och politiska beslut blir allt viktigare för vår gemensamma framtid.