Nu till något betydligt allvarligare. Knappt hann jag i en tidigare kolumn berätta att filmlegenden Hasse Ekman, som bor på strandpromenaden i Fuengirola, skulle fylla 89 år i september förrän han plötsligt inte längre finns med oss. En av den svenska filmhistoriens stora legender avled en söndagskväll i mitten av februari på ett sjukhus i Málaga med sin son Mikael och sin hustru Viveka vid sin sida. Jag tror att Hasse skulle ha gillat ”Spanska Rivieran”.
Strax efter detta sorgliga meddelande möttes jag av ett annat. En av våra vänner, Wenche Borgersen, ett norskt yrväder med en livsglad ekorrliknande blick, lämnade oss med blixtens hastighet utan att vi på något sätt fick en chans att ana vad som skulle hända. En tidig februarimorgon sa hennes varma hjärta genom en infarkt ett oväntat plötsligt adjö. Det finns ingen rättvisa här i världen, den saken är klar. Wenche, som skötte Bergparken som sitt lindebarn, blev bara 60 år. Hon sörjs och saknas av många i svensk- och norskkolonien här på kusten.

Körde nyligen upp till Mijas by och måste erkänna att den av turismen ganska så förstörda bergsbyn ändå har någonting som drar… och då tänker jag inte bara på Vita Huset, kommunhuset, som i och för sig bara det är värt ett beskådande. Redan från torget ger det ett pampigt intryck, men kör man ner mot parkeringshuset och betraktar det från ”baksidan” förvandlas det pampiga till och med till pompöst! Det måste ha kostat kulor, detta vita hus…
Kostade mer kulor än vad som kom in gjorde Mijas privatägda biografbygge i Las Lagunas. Därför fick biografen läggas ner och huset har nu köpts in av kommunen som ska, ja, just det(!), bygga om det till ännu ett pampigt kommunhus! Snacka om att det finns kommunala kulor i Mijas…
Apropå kulor så rullar var och varannan svensk numera sina klot på Spanska Rivieran. Intresset för boule, eller petanque som sporten heter på spanska, är så stort att utövarna fått svårare att hitta spelplaner för att kunna utöva sin sport än att hitta rätt med sina stora klot på ”lillen”. Dom som har mer kulor… Nej, det blev fel! Andra rivierasvenskar i Spanien ska det vara, väljer att försöka träffa små vita klot som kallas golfbollar, och jakten efter mark för en egen ”lågprisbana” går vidare. Golfklubben Santa Monica har tittat på flera olika markområden, och om dom får som dom vill så kommer deras bana att bli ”en av de vackraste på kusten”, och dessutom komma att ligga i en dal i bergen alldeles ovanför Spanska Rivieran. Vi håller tummarna för att projektet går i lås!

Att konstintresset bland rivierasvenskar i Spanien är stort har knappast kunnat gå någon förbi. Så stort faktiskt att det blivit svårt att avgöra om utövarna, konstnärerna, är färre eller fler än utställningsbesökarna. Alla gör vi våra tavlor, den saken är i alla fall klar. Måndag 8 mars blir det passande nog lekfull vernissage på Club Nórdico i Fuengirola för elever som lärt sig måla för mästaren Nelson Leites. Utställningen heter ”Mästaren och hans elever” eller ”Mest på skoj”.
Nu kan vi ju inte leva av konst och kärlek allena. Därför tänkte jag bidra med ett kulinariskt tips. Vad du behöver för denna kulinariska vardagsutsvävning är en ugn och en sådan där typisk andalusisk brun lerform. I den, som du smort med olivolja, lägger du brödskivor som du täcker med var sin skiva färsk getost och kryddar med salt och timjan. Placerar allt i ugnen (225 grader) tills osten börjar smälta. Då lyfter du ut härligheten och toppar med en laxskiva, som du häller en skvätt flytande honung över. Bättre än så här blir det möjligen bara om du dricker ett härligt vitt vin gjort på druvsorten Viognier därtill. Buen provecho!

Närmast ses vi på Kongresspalatset i Marbella söndag 7 mars och njuter av den levande legenden Povel Ramel, som för första gången framträder på Spanska Rivieran!
PS. Att det just nu går bra för vårt hemmalag Málaga i Spanska Ligan måste vara värt att tillägga, 11:e plats efter 26 omgångar är inga dåliga grejer efter en tillfällig formsvacka. DS.