I Schengensamarbetet finns inre och yttre gränser. De inre är gränserna mellan medlemsländerna. Att passera dessa är i princip som att resa inrikes. Det finns inte längre någon gränskontroll av personer. Det är först när resenären passerar Schengens yttre gräns, och reser till eller från ett land som inte ingår i samarbetet som passet är nödvändigt. Som resenär kan man dock inte räkna med att slippa tullverkets varukontroller, dessa påverkas inte av Schengensamarbetet.
Vi kan alltså resa utan pass. Men om vi råkar ut för en identitetskontroll i ett annat Schengenland kan vi vara tvungna att styrka vårt medborgarskap och vår rätt att resa inom området. Kraven på legitimation varierar mellan medlämsländerna, men det kan vara bra att ha passet med på resan. Det är en vida accepterad identitetshandling.
Om resenären önskar att bo på hotell, blir nödvändigheten av att ha passet med sig ännu större. Schengenreglerna säger att en person som tar in på hotell måste kunna legitimera sig. Kraven på legitimation varierar mellan länderna. I vissa länder krävs en handling där medborgarskapet anges. Passet kan då vara den enda handling som godkänns.
Antalet medlemsländer i Schengen har ökat successivt sedan tanken på ett gränssamarbete föddes i den Luxemburgska staden Schengen 1985. Tyskland, Frankrike och Beneluxländerna ingick då det första samarbetsavtalet. Idag är antalet medlemsländer 15. Alla länder i EU utom Storbritannien och Irland deltar, samt ESS-länderna Norge och Island. En förutsättning för Sveriges och de andra nordiska ländernas anslutning till Schengen var att alla nordiska länder skulle delta. Den nordiska passunionen ville man ha kvar.
Ett land som deltar i Schengensamarbetet och tillämpar Schengenreglerna fullt ut kallas operativ medlem. Sverige har anpassat lagar och förordningar till Schengenreglerna. Förberedelsearbetet har också haft praktiska konsekvenser. Vissa hamnar och flygplatser har byggts till och om för att det ska gå att skilja på resenärer som kommer från Schengenområdet och inte.
Även de som inte är medborgare i ett Schengenland har möjlighet att röra sig fritt inom Schengenområdet, förutsatt att de har visum eller uppehållstillstånd i ett Schengenland. I undantagsfall kan dock ett visum utfärdas för ett eller ett begränsat antal Schengenländer. Uppehållstillstånd och arbetstillstånd samt visum för längre tid än tre månader prövas fortfarande på nationell nivå.
En av de viktigaste delarna i Schengensamarbetet är Schengens informationssystem, SIS. Systemet är ett spanings- och efterlysningsregister. Det används för att lägga in information, spåra personer, brottslingar och föremål, få saker beslagtagna eller personer utelämnade. SIS innehåller också ett register på personer som av olika skäl ska nekas inträde i Schengenområdet.
Polissamarbetet går längre än SIS. Schengenländernas polis- och gränskontrollmyndigheter har ett nära samarbete. Detta innebär bland annat att utländsk polis under vissa omständigheter kan förfölja en misstänkt brottsling in i Sverige. Detsamma gäller för svensk polis i andra Schengenländer.
David Berglund/Sydkusten
Kommentarer
Endast prenumeranter på SK Premium+ kan kommentera artiklar.