Vi anlände med nattåget från Malaga efter att ha ätit gott och sovit gott. Specialpris för residenta pensionärer – observera det!
Där uppe i norr är det kylig vår, träden är kala eller ljust vårgröna. Omstoppade med tröjor och jackor gick vi på otaliga promenader på paradstråket La Rambla. Här trängs dagligen och nattligen tusentals människor som har det mysigt bland alla serveringar, tidningsstånd och stela statyer av guld och silver. Dessa visade sig vara levande människor, alla försedda med en hatt eller korg att lägga pengar i. Det finns många sätt att försörja sig!

Stadens sightseeingbussar beåktes, och vi fick njuta av pampiga kyrkor och hus, parker och monument. Mest fantastiska är utan tvekan byggnadsverken av stadens store son, arkitekten Gaudí. Hans byggnader går i vågor, taken är fyllda av vridna torn i mosaik eller pelare som liknar smilande människor. En stor park fylls av hans sagobetonade hus, vindlande balustrader och lutande kolonner.

Den största severdheten är Gaudís livsverk; kyrkan La Sagrada Familia. Den har nu varit under påbyggnad i l00 år, men är långt ifrån färdig. En hiss finns i alla fall, och med den åkte tre orädda damer upp i ett av de 80 meter höga tornen. Den sista biten fick man gå 97 trappsteg uppför en vindlande spiraltrappa. Hela tiden såg man genom springorna ner på den gapande avgrunden inunder, så det var ett hisnande äventyr.

Museer besöktes förstås, och duktiga Olle Montelius och Rosmari Öhgren var väl pålästa. De lärde oss en massa, och ordnade också med goda restaurangbesök. Hemresan gick med dagtåg. Lite för mycket ”Lång dags färd mot natt”, för Spanien är stort. Och spännande och intressant!