När man på äldre da´r ser tillbaka på den stressade tid som ungdom, uppväxt och karriär innebar, inser man att det inte är så dumt att bli gammal och kunna acceptera att man inte blev någon ny Gyllenhammar eller Wallenbergare eller Barnevik.

Att bli pensionär var förr en välförtjänt vila efter ett långt arbetsliv och en väntan på den slutliga avfärden. Idag är det ett inträde i “den tredje åldern”, där livslust, ambition och hygglig ekonomi gjort oss till en mycket intressant målgrupp för resebyråer, modebutiker och inte minst plastikkirurger. Ansiktslyftningar, fettsugningar och bröstförstoringar har tillsammans inneburit ett lyft för denna läkarkår, som med löften om en återställd ungdom sugit arvoden av sina kunder och förstorat sin egen ekonomi.

Men, allvarligt talat, de allra flesta kvinnor (för de är väl i majoritet?) upplever nog dessa ingrepp som väl värda kostnaden och pinan för de resultat som åstadkommits. Själv anser jag dock att det gärna får synas att åren gått och jag blir närmast beklämd av att se den en gång så vackra Sara Montiel med sitt idag botoxstinna och stela ansikte. Men om hon är nöjd, så finns det åtminstone två människor som är det. Hennes läkare bör ju också känna sig tillfreds!

Här i Spanien nöjer man sig inte med uttrycket “den tredje åldern”. På en av våra lokala TV-stationer hörde jag nyligen att man kallade pensionärstiden för “la tercera juventud”, eller den tredje ungdomen, men det är väl att ta i. Jag vet inte om det är adekvat i en ålder då lederna värker, livremmen krymper, dörrposterna blir smalare och man måste sitta ned för att ta på sig strumporna. Men, deltagarna i nämnda program deltog med liv och lust i bouletävlingar och mogendans och man kunde tydligt se att romantiken spirade här och var. Undrar vad man kommer att kalla nästa steg i utvecklingen. Metallåldern, kanske? Silver i håret, guld i tänderna och bly i baken!

Annars har jag några säkra iakttagelser som avslöjar att åren gått. Man är gammal, när
...man sluter ögonen för att bättre höra sången, när Lena Philipson uppträder på TV i Eurovisionsfestivalen,
...man knyter skorna och tänker: Är det något mer man kan göra, när man ändå är här nere? (Denna lustighet har jag lånat av den alltför tidigt bortgångne Stellan Sundahl),
...strippan från publiken hör ropen: “Klä på dig igen!” (Då är hon gammal)
...man avstår från måltiden på flygresan och åberopar att man inte är hungrig men den verkliga anledningen är att man inte kan öppna förpackningarna.
...när man har svårt att hänga med i P1:s program “Klarspråk”.
...jordens dragningskraft är större än kvinnans (kallas även impotens).

För att motverka åldrandet bör man föra en aktiv tillvaro med både hjärt- och hjärngymnastik. Golfrundor eller långpromenader anbefalles. Läste nyligen om en engelsk undersökning bland 3 000 personer, där 10 procent ansåg att man kunde förbättra sin kondition genom att gå upp och byta TV-kanal i stället för att använda distanskontrollen! Nu vet jag varifrån uttrycket “soffpotatis” kommer. Beträffande de litterära intressena finns det några som nöjer sig med att läsa green och kontoutdrag!

När man nu på ålderns höst vill ha en lugn och skön nedtrappning efter ett aktivt yrkesliv kan jag inte tänka mig en bättre miljö än den vi upplever här på Solkusten. Det gäller dock att se upp för ficktjuvar, åldringsrånare och väskryckare, inte lämna några värdeföremål i bilen, låsa väl om sig och larma lägenheten när man går ut samt se sig för vid övergångsställen och inte köra eller åka bil på 340:an; då kanske man kan bli riktigt gammal!