”Allting här har förändrats!”, sa förre svenske konsuln Stig Öberg till mig för ett par år sedan. Det var medan vi promenerade omkring i det Torremolinos dit han kom redan på 60-talet. Sedan dess har förändringarna fortsatt både där och här i Fuengirola/Mijas. Att det i år inte blir något Nationaldagsfirande är ett av många exempel på förändringar inom den kustsvenska kolonin. Kan det ha något att göra med att den svenska konsuln byttes ut mot en spansk? Jo, personligen tror jag faktiskt det. Nästan så man får lust att protestera under slagordet ”vi-vill-ha-en-svensk-konsul, vi-vill-ha…” Men det orkar man inte i den här härliga värmen. Och vem bryr sig, …egentligen?

Kring den Svenska Skolan i Fuengirola fortsätter det att blåsa stormvindar. Varannan förälder vill ha en slags skola, och varannan en annan, verkar det som. Efter två dagars mangling, så röstades styrelsens budgetförslag ner, och i skrivande stund vet ingen hur framtiden kommer att se ut. Känns skönt att inte ha några barn i skolåldern. Men å andra sidan är det under stundom inte så kul att ha en liten söt hund heller. Det fick Otto och jag bittert erfara häromdagen (på hans födelsedag, till råga på allt!) när vi var ute på en liten stadsrunda. Då vi kom till en av de små härliga gröna gräsplättarna på ”bussgatan” så blev 2-åringen i behov. Husse hade plastpåsen beredd, men se då kom Farbror Polisen. ”Inte där!”, konstaterade den uniformerade lagens väktare med myndig stämma samtidigt som han spände blicken i mig som om jag vore en hårt belastad yrkesbandit. Hade det varit någon av de polismän jag känner så skulle jag trott att han skojat. Men icke sa Nicke. Så i fortsättningen får väl husse bära med sig en egen liten green för Ottos små behov.

Svenskföreningarna och andra institutioner har nu trappat ner på sina aktiviteter eller stängt helt. Svenska Kyrkan har tillsvidare kvällsöppet på måndagar och öppet på dagtid onsdag och fredag. Söndagsgudstjänster klockan 11. Detta tills den 14 juli då kyrkan stänger för semester och öppnar igen den 6 september. För akuta behov kan svenskar under den tiden vända sig till Norska Kyrkan. Club Nórdico har slagit igen portarna helt och slår upp dom igen den 20 september. AHN. Spansk-Nordiska, håller sommardagsöppet från klockan 12 på måndagar, onsdagar och fredagar.

För den som vill roa sig med spanska aktiviteter blir det dock full rulle. Feria i Las Lagunas (Mijas) i fyra dagar fram tills den 6 juni (hoppsan!). Musikteaterfestival, den andra i ordningen, bjuds det på i Fredspalatset med början den 1 juli. Och festivalen fortsätter sedan hela sommaren. Ingen semester i semesterparadiset för den som inte vill alltså. För oss sportfånar blir det så högtidsstund från och med 11 juni: EM-fotbollen från Portugal där vi får två lag att heja på, Sverige och Spanien. Ljungberg, Raul, Henke och Morientes och Fernando Torres. Jo, en får tacke!

Fuengirola kommun fortsätter att visa framfötterna när det gäller renhållning och miljötänkande. Numera är alla öppna och illaluktande sopbehållare ett sällan skådat inslag i centrumbilden. Snygga och prydliga underjordiska avfallsstationer, som till utseendet mer påminner om futuristiska skulpturer, har blivit legio. Dags så också att föra upp tomburkarna på agendan. Utanför entrén till varje kommunal skola finns numera små trevliga behållare, som dessutom tackar (!) för mottagandet av varje ny burk. ”Det är barnen vi först måste lära tänka i sopsorteringstermer”, heter det från de ansvariga. När behållaren är full efter 2000 burkar så körs hela baletten till en sopsorteringsstation i Casares. Så nu vet vi det också.

Att det är tråkigt med förändringar till det sämre är naturligtvis alltid sant. Och då spelar det mindre roll om det är förändringar i stort eller i smått. En för mig personligen mycket tråkig förändring i den lilla skalan är att jag från och med i år inte längre kan köpa världens godaste tomater av Diego i gatuhörnet Camino de Santiago och Calle Virgen de la Peña. Diego har, i och för sig med ålderns rätt, lagt ner sin lilla verksamhet. Ack ja, nu gäller det att leta upp någon tomatförsäljare i något annat gatuhörn. Men kommer jag någonsin att få avnjuta så goda tomater som Diegos? Jag betvivlar det. Får väl då trösta mig med att läsa svensken Mons Kallentofts senaste bok ”Marbella Club”. Även om jag bor i Mijas.