Här finns så många glada, pigga och alerta 90+ -åringar. Ja, till och med l00-åringar som dansar och ler och fortsätter sitt livade liv som om ingenting hänt. Fantastiskt! Solkusten börjar bli för svenskarna som Florida är för amerikanerna. Där, i soliga Florida, drösar det av urgamla människor som ser ut som minus 50, och som sportar och roar sig dygnet runt.

VAD beror detta föryngringsfenomen på? Min teori är att det är solen, ljuset, vinet och olivoljan som gör susen. Och alla C-vitaminer som kryllar i apelsinerna.

Visst är pensionärerna i Sverige också kolossalt pigga, verksamma och sportiga – men jag tror inte att dom lever lika sorglöst, eller har lika kul som vi. Det är ju så mörkt och dystert där uppe! Solen har avbrutit sin verksamhet, och ute på gatan riskerar man att halka omkull och få benen avbrutna. Usch, det är riktigt ängsligt!

Bensinen är snart bara för oljebaroner, skogen blåser bort, lampan slocknar och telefonen tystnar. Men Svensson är en tålig och idog person, som biter ihop tänderna och ordnar upp allting så småningom. Men särskilt roligt är det ju inte!

Här är det livat, här är det glatt! Partypensionärerna partar runt för fullt, och ingen är trött – förrän nästa morgon! Efter Sodom och Gomorra känns det skönt med soda och gomorron, helst sovmorron! Och så tar man nya tag igen, golf och boule och bridge och bergspromenader och mera party. Håll igång, gasen i botten, kör i 120 till 120!

Jag har tänkt på en sak till, nämligen idrotten. Har sett Idrottsgalan på svensk TV. En pompös, prålig tillställning. Där sitter eliten bland svensk idrott, alla så finklädda och eleganta och förväntansfulla. Bland alla sång- och musiknummer och förvånansvärt fräcka sketcher, som inte har ett dugg med idrott att göra, delas så de Stora Priserna ut. För varje pris trissas stämningen upp till kokpunkten efter Oscarsgala-modell. Och så meddelas svulstigt att Stefan Holm fått priset. Och nästa pris, och nästa, och nästa...

Så mycket väsen för en person! Visserligen en jätteduktig och fin kille – men ändå! Nästa år tycker jag dom ska ställa in hela galan och skicka hem alla medaljerna och kristallskålarna till Stefan direkt.

En konstig sak till med idrotten förundrar mig. I lagsporter köper man nu spelare från hela världen. Alla heter vad som helst som inte går att uttala. Och inte kan dessa duktiga idrottsmän- och kvinnor tala svenska, dom vet knappt var dom befinner sig. Karlstad eller Mora eller Umeå eller Sundsvall eller Malmö – vad är det för nåt´?

Tacka vet jag hur det var förr, säger denna typiska pensionär. Då, förr i tiden, hette exempelvis alla i Leksands IF Lassas eller Bröms och var infödingar. Leksand VAR verkligen Leksand, om ni förstår hur jag menar.
Nu är det, som spanjorerna säger ”Tuttifrutti”, och Sodom och Gomorra.
Gomorron!