Om vi börjar vår granskning i Marbella så lät Jesus Gil y Gil uppföra två äreportar i början av sin storhetstid, en vid entrén till Marbella och den andra vid San Pedro Alcántara. Stora, stolta och pompösa, precis som initiativtagaren. Från Malagahållet, sedan man passerat nämnda stadsport, kommer man till en rondellfontän med mycket vackra stiliserade fartygsförar i perforerad plåt.

I den andra ändan av huvudgatan, ungefär där ”golden mile” börjar, har i en rondell uppförts ett fyrtorn, eller månraket, eller vad det nu skall föreställa. Vackert är det dock inte! Kanske ville Jesus Gil markera sina högtflygande planer för Marbella eller att han betraktade sig själv som en glad fyr, vad vet jag?

Oña kör med strama tyglar
I Fuengirola har man efter den omfattande renoveringen av Plaza de la Constitución (Kyrktorget) låtit uppföra en rostig fontän med diffus syftning. Framför järnvägsstationen ståtar numera en traditionell obelisk med havsgudar och hästkroppar som motiv. I mina ögon en mycket vacker rondellsmyckning.

Längre bort mot Malaga på samma gata pryds rondellfontänen av tre hästhuvuden, också smakliga. Möjligen kan man erinra mot att hästmotivet överdrivits, särskilt som huvudingången till ”Recinto Ferial” sedan länge har en staty med feriafirare till häst. Förklaringen ligger i att borgmästarinnan är en hängiven ryttare och kan beskådas vid varje feria styrande sin häst med lika strama tyglar som när hon håller oppositionen i schack vid de kommunala mötena.

På strandpromenaden har i många år funnits statyer av fiskare, båtar och ”Vírgenes” (jungfrur), men först under senare tid har man kunnat uppleva en hyllning till pesetan i ett egendomligt utförande. Själva myntet håller färgen, medan resten av monumentet är rostigt, spetsigt och ihåligt, stående på en karta över Spanien. Att kalla detta minnesverk futuristiskt vore en grov överdrift. ”Fituristiskt”, däremot, eftersom det kan väcka uppmärksamhet på den årliga turistmässan i Madrid!

Bolín Country
I Benalmádena och Arroyo de la Miel härskar Enrique Bolín. Det märks. Genomfartsgatan är nedlusad med olika rondellkonster och den allra värsta är ”julgranen”, fylld av mobiler som rör sig och låter. Ett landmärke, ja, men inte är det vackert. I ”Arroyon” har sedan många år funnits en smaragdliknande, jättestor, bronsfärgad halvsfär. (En halv Bolín, att jämföras med brottningsvärldens halv Nelson).

Längre upp, i backen mot 340:an, på Boulevard de Ideas, finns redan en efterapning av ”klotstatyn” i Bryssel som i sig är ett minne från världsutställningen där. Sex ganska stora och silverfärgade sfärer på olika axlar. Jag döper dessa till Enriques boliner! Inom kort kommer på samma gata en jättelik skulptur av konstnären Antonio Yesa att uppföras och den skall representera kommunens olika projekt. Frågan är om det finns tillräckligt med sten...