Gäst var radiostationen Onda Ceros ordförande och tidigare chef för riksmedierna RTVE, Javier González Ferrari. Hans imponerande meritlista med en karriär hos samtliga stora radiostationer i Spanien väckte förväntningar. Rubriken för hans anförande var "Politiken och massmedierna i Spanien".

Det blev dock väldigt lite tal om massmedia och väldigt mycket om politik. González Ferrari var inte nådig i sin kritik mot den nuvarande socialistregeringen, samtidigt som han lovordade Partido Popular. Varken under hans anförande eller den långa efterföljande frågestunden hördes ett enda uttalande som kunde uppfattas som ens neutralt om socialisterna.

Min anteckningsbok innehöll flera i förväg nedskrivna funderingar kring de spanska medierna. Dessa ersättes raskt av frågor av annan karaktär, nämligen journalistisk etik. En bit in i frågestunden kände jag att det var dags sätta tidigare radio- och tv-chefen på prov.

"Finns det inte stor risk för att medierna förlorar trovärdighet om de intar radikala politiska hållningar?". Jag märkte att González Ferrari stelnade till; —Det finns inget som heter objektivitet i nyhetsförmedlingar. De medier som utger sig för att vara obundna är hycklare. Det är betydligt mer uppriktigt att bekänna färg och hålla en tydlig profil.

Hans svar var intelligent, men för mig ej helt tillfredsställande: "Men är det inte mediernas ofta extremt partiska hållning som gjort att massmedia i allmänhet hyser ganska låg respekt hos gemene spanjor?. Han hade ett smart svar på det också: —I stort sett alla institutioner i Spanien väcker misstanke hos allmänheten, oavsett om de förtjänar det eller ej.

Det fanns fler frågor i bagaget: "Ni nämner som en merit att under alla era år som radio- och tv-chef var riksme- dierna marknadsledande. Men är det verkligen riksmediernas uppgift att konkurrera med de privata tv- och radiobolagen, speciellt med tanke på att de statliga medierna är subventionerade med skattepengar?" Här vred sig González Ferrari ännu mer i talarstolen och rättade sig själv något. —Jag har alltid försvarat att de statliga medierna ska vara helt subventionerade, för att inte behöva konkurrera om annonspengar.

Frågestunden gick vidare och först mot slutet passade jag på att ställa de ursprungliga frågorna jag noterat, av mer professionell karaktär. Det var när jag förklarade min svenska bakgrund och jämförde med svenska medier som jag upptäckte att González Ferrari fick en uppenbarelse. Plötsligt såg han mig inte längre som en röd revolutionär.
—Jag håller helt med era frågeställningar men ni måste betänka att Spanien fortfarande är en relativt ung demokrati. Visst vore det fantastiskt om vår mediasektor vore i nivå med den i Sverige, men det kommer att dröja en eller två generationer till.

Smickrande och blygsamma ord. Något överraskande från högsta chefen för en av Spaniens ledande mediabolag, som ägnat större delen av kvällen åt att idiotförklara Spaniens folkvalda regering.